Böcker 2009-08-28 | Uppdaterad 2009-08-28
När förhållandet mellan Erik och Mina tar slut efter tio år tappar Erik greppet om tillvaron. Han börjar smyga i buskarna utanför lägenheten han delat med Mina, där hon nu bor med sin nya kille.
Erik ser sig själv som en riktig medelmåtta; normalbegåvad och alldaglig. Han känner sig mindervärdig Mina som från första anblick framstod som mer än vad han någonsin kunnat begära. Och hon, denna überkvinna, blev hans. Kärleken var total och överväldigande och lika tung blev sorgen och saknaden efter henne. Han kan inte släppa taget om relationen så han släpper i stället sitt eget liv och spenderar nästan varje natt med kaffetermos och cigaretter under Minas fönster.
Ångströms bok är fullkomligt nervpirrande. Jag läser hela natten, jag kan inte lägga den ifrån mig. Det värker i hjärtat och suger i magen, och samtidigt börjar det krypa längs ryggraden. Det är något som inte står rätt till, något ligger under ytan och pockar på uppmärksamhet.
Det är Erik som berättar historien. Därför är det till en början honom man sympatiserar med. Hans spionage känns inte läskigt, bara hjärtskärande. Men när hans och Minas förhållande börjar nystas upp parallellt med händelser i den nya relation som han halvhjärtat kastat sig in i vaknar misstänksamheten. Är han egentligen det offer han utger sig för att vara? Vem är egentligen elak mot vem?
Ångströms språk flyter på utan att man egentligen tänker på det. Det bygger effektivt upp stämningar som eskalerar och ebbar ut, det är dalgångar, bergstoppar och ökad puls. Språket blir ett med handlingen och karaktärerna; dialogerna känns naturliga och fria från nötta uttryck. Och jag blir alltid lite imponerad när någon skriver med en så säker ton ur det ”motsatta” könets perspektiv.
Det här är en oerhört spännande men samtidigt mycket subtil bok. Man blir aldrig skriven på näsan, det fastslås aldrig helt vad det är som har hänt, vad det är som är fel, vem som egentligen har rätt. Ångström ger ifrån sig antydningar och låter läsaren dra sina egna slutsatser. Det finns ingen total sanning, bara subjektiva övertygelser, precis som i verkliga livet.
Emma Ångströms debutroman handlar om vad som händer med kärlek som blivit sur. Hur den fantastiska och livgivande känslan vänder och blir något helt annat, något kvävande och ovärdigt. Hur man kan missunna någon lycka om det är med någon annan. Och om hur saker sällan är som de verkar.
Cecilia Köljing
Läs också: Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek; ännu en berättelse om kärlekens destruktiva krafter.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA