Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2011-05-31 | Uppdaterad 2011-05-31
Doris Dahlins fjärde roman Till mamma på mors dag handlar om Reseda och Elisabeth. De är från samma stad men bor nu på olika platser i Sverige.
Resedas mamma har just gått bort och Elisabets har insjuknat i demens och blivit barn på nytt. Utifrån sett lever de båda fungerade liv; Reseda är ekonomichef, läkarfru och har en fin familj. Elisabet har en egen psykologmottagning och en rik social tillvaro. Men under ytan brottas de med minnen från det förgångna, från en tid då deras vägar korsats.
Man får omedelbart nys om att ett stort trauma har utspelat sig och att det rör sig om händelser som binder de båda kvinnorna samman. Elisabets dementa mor har med gäll flickröst avslöjat något som ställt Elisabets välfungerande liv på ända och Reseda har efter sin moders bortgång alltmer börjat fastna i det förflutna. Spänningen byggs upp men dras för långt, inte förrän nästan 300 sidor in i boken, efter otaliga antydningar, får man reda på vad som verkligen hände. Då har så mycket av förståelsen gått förlorad att jag nästan vill läsa om boken från början.
Reseda har gjort en rejäl klassresa men tycker inte om den hon blivit. Även Elisabet vill hitta tillbaks till den hon en gång var. Känslan av att nu vara den äldsta kvinnan, den som står på tur, leder till funderingar om mödrar och det sociala arvet. De kör stundtals fast i något svårtillgängliga tankeprocesser som inte riktigt når fram till mig, jag bevittnar vad som händer men dras inte med. Jag läser vad de äter, dricker, tänker, drömmer, till och med om vilken konsistens det är på sanden de går i, hur den känns mot fötterna och vilka tankar den väcker. Det påminner om Marcel Prousts Madeleinekaka, lite stream of consciousness om man är välvillig. Navelskådande om man är kritisk.
Detta är en psykologiserande roman som tänjer på gränserna kring vår identitet. Doris Dahlin suddar flera gånger bort skiljelinjen mellan jaget och de andra; om man delar erfarenheter, tankar och känslor, vad är den egentliga skillnaden mellan oss? De olika historierna binds upp kring erfarenheten att vara dotter, mamma, kvinna, om att välja eller välja bort barn. Elisabet, Reseda, deras mödrar, kvinnorna i terapirummet och de okända kvinnorna på gatan flätas in i varandra tills både de själva och jag har svårt att skilja en från en annan. De blir till en enda kvinnokropp, de verkar till slut tala med en och samma röst. Och även om språket är vackert och personligt så går mycket över mitt huvud. Kanske kommer jag förstå när jag blir den äldsta kvinnan.
Cecilia Köljing



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA