Böcker 2010-03-09 | Uppdaterad 2010-03-09
Ett fenomen i musikens värld är att lyssnare och utövare för det mesta låter den egna smaken sätta gränser mot andra sorters musik. En helt och hållet annorlunda syn på musik ligger bakom en ny bok om musiklivet i Växjö. Där samsas den medeltida Sigfridsmässan med The Ark, precis som bokens titel säger.
Bokens idé är att dokumentera musiklivet i Växjö från äldsta tid tills i dag. Det sker med hjälp av specialskribenter för musikens alla olika lådor och fack. På det sättet hanteras både röstens och instrumentens musik. Det hela är mycket elegant paketerat i en grafisk design av Marie Sterte. Två CD-skivor med klingande smakprov illustrerar texterna.
Det är självklart att texterna handlar om produktion av musik, men det är typiskt att förre domkyrkorganisten Knut Sitell börjar sin artikel med publiken. Det är en svårfångad storhet, men utan publik skulle det inte bli så mycket produktion. Knut Sitell äger en penna som släpper ifrån sig glasklar text, det vet alla som läst hans bok Fem bandyklubbor. Nu skriver han lika klangrikt om musik i domkyrkan och förmedlar mellan raderna en insikt om att mycket av musikkulturen i grunden vilar på kyrkans arbete.
Hans efterträdare i domkyrkan, Thomas Niklasson, följer upp med senare tiders musikarbete och redovisar uppbyggandet av kyrkans orgelinnehav.
En liknande syn, det vill säga ett sätt att ha traditionen med sig utan att direkt skriva så mycket om den, har Hans Linden i sin uppsats om körmusiken. Den har egenskapen att, precis som körmusiken i domkyrkan, utbilda sina utövare under tiden som produktionen pågår. Körmusiken i Sverige är mycket stor, det anses att över en halv miljon människor varje vecka går till sin körövning. En betydande andel av dessa amatörsångare finns i Växjö, där traditionen är mycket stark och där Hans linden går in i många detaljer och noterar att Bertil Rask är den oöverträffade körledaren i både volym och mångsidighet. Hos honom, liksom överallt annars i boken, är redovisningen av grupper och personer överväldigande rik.
Professor Boel Lindberg besvarar frågan var och hur Växjöborna lärde sig spela. Hon skriver både om de äldre amatörmusikerna och deras relation till militärmusiken, som också får ett eget kapitel av Inge Sandahl, och nutidshistorien. Där framstår Hagströms musik med Sven Magnusson som inkörsporten för generationer av musikanter. Sedan kommer Kommunala musikskolan, nu Kulturskolan, och tongivande personer som Bertil Rask, Anna-Carolina Edholmer, Janis Ozolins, Cedron Strand och Ingrid Stålne. Ytterligare en person som nära nog fallit i glömska får sin upprättelse på flera håll i boken. Det är kompositören och lärarutbildaren Einar Skagerberg.
Den magnifika och mycket vackra bok som nu är utgiven av Växjö kommun, Smålands musikarkiv och Musik i syd, innehåller givetvis otroligt mycket mer. Helena Söderlundh redovisar populärmusiken från 1980 och framåt. Leif Carlsson, med uppdrag att dokumentera populärmusiken från 1950 till 1970 fotar sin artikel i sådan glömd populärkultur som Bildjournalen och berättar om hoppet att få höra Tommy Steele i Växjö grusades när han valde Jönköping i stället. Leif Sandberg gör en översikt av musikteatern fram till aktuella sångare och Stig Jonasson redovisar jazzen i Växjö. Slutligen Magnus Gustafsson med förankring i folkmusiken som också tar ett djupt tag i traditionen och för den fram till modernt föreningsliv kring de traditionella instrumenten.
Den nya boken är mäktig. Det visar att musiken är mäktig. Inte minst framgår det av Margarets Kriegs inblick bakom konserthusets fasad.
Vid sidan av mycket läsglädje är dokumentationen ett uppslagsverk som man navigerar i med hjälp av tolv (!) finstilta, fyrspaltiga sidor med namn på personer och verk.
Åke Svensson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA