Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2011-07-26 | Uppdaterad 2011-07-26
Trots det senaste decenniets formidabla boom för skandinaviska deckare är den finska deckarscenen fortfarande förvånansvärt okänd för svenska läsare.
Trots det senaste decenniets formidabla boom för skandinaviska deckare är den finska deckarscenen fortfarande förvånansvärt okänd för svenska läsare. Med undantag för Leena Lehtolainens polisromaner om den tuffa Maria Kallio har nästan ingenting översatts under 2000-talet. Vad detta beror på är lite oklart, men uppenbart tror förlagen inte att svenska läsare är tillräckligt intresserade.
Även när det gäller det nordiska deckarpriset Glasnyckeln har finska författare varit satta på undantag. Detta är dock förmodligen en konsekvens av bristen på översättningar kombinerat med bristande språkkunskaper hos majoriteten av juryn. (Orelaterat, men också intressant, är att sedan det årliga priset instiftades 1992 har det bara tilldelats tre kvinnor, senast Karin Alvtegen 2001.) En finsk författare har dock lyckats blidka Glasnyckel-juryn, och det är Matti Rönkä. 2007 fick han priset för en roman i serien om privatdetektiven och mångsysslaren Viktor Kärppä, och nu har den första delen i serien sent om sidor översatts till svenska.
Jag-berättaren i Med en mördares ansikte, Viktor Kärppä, är etniskt finsk men uppvuxen i Sovjetunionen. Nu lever han och verkar bland smågangsters och korrupta poliser i Finland. Har får i uppdrag att utreda en kvinnas försvinnande, men samtidigt utför han också en mängd andra mer eller mindre kriminella uppdrag. Kärppä rör sig över gränserna mellan Finland, Ryssland och Baltstaterna, och också i gränslandet mellan de olika kulturerna. Till skillnad från så många svenska (och även finska) samtida deckarförfattare som gör ryssar och andra öststatskaraktärer till endimensionella skurkar, skapar Rönke en betydligt mer nyanserad bild. Även om de flesta av gestalterna man möter i romanen sysslar med någon form av ljusskygga affärer, har de också många positiva sidor, och Rönke ger en komplex och informativ bild av det mångkulturella finländska närområdet.
Som deckare håller Med en mördares ansikte inget högt tempo och spänningsfaktorn är låg, trots en överraskande twist på slutet. Det finns dock en självdistans hos berättaren och en värme i skildringen som ger prosan liv. Med en mördares ansikte är en hårdkokt berättelse på ett korthugget språk med humoristiska inslag. Man kan dock misstänka att det finns en annan lätthet i det finska originalet. På svenska blir det bitvis lite stapplande och en del av de uppenbart avsedda humoristiska poängerna faller ganska platt. Det är dock främst som en ingång till vårt grannlands mångkulturella samtid och deckartradition som Rönkes roman är en riktig läsupplevelse.
KERSTIN BERGMAN



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA