Böcker 2010-08-24 | Uppdaterad 2010-08-24
Efter fem deckare säger sig Karin Alvtegen nu var trött på mord och i stället mest intresserad av att skildra det som sker människor emellan. I En sannolik historia gör hon just detta.
Handlingen kretsar kring en handfull ensamma personer som strålar samman i en lien norrländsk by. Berättarperspektivet växlar huvudsakligen mellan en nyskild hotellägare och en utbränd företagsledare, vars vägar plötsligt möts. Kring dem kretsar en dotter, en skvallertant och byoriginalet – alla lika ensamma. I centrum står behovet av att ta sig ur en destruktiv självbild, och romanen föreskriver att lösningen ligger i att bryta ensamheten och släppa in andra människor – eller i att åtminstone gå in i en ärlig dialog med andra. Bara det kan få människor att se igenom sina egna livslögner.
Byns original fungerar som en katalysator för de övriga karaktärerna, och kanske är han den ende som egentligen är en vuxen och harmonisk människa. Det är också det mysterium som kretsar kring vem han egentligen är som håller läsarens nyfikenhet vid liv genom romanen. I de bästa stunderna för En sannolik historia tankarna till Kerstin Ekman, men samtidigt är själva händelseförloppet extremt förutsägbart och därtill förstör ett fullständigt onödigt new-ageinslag den i övrigt realistiska känslan.
Alvtegen har dock lyckats behålla deckarens berättardriv och den nya romanen är en streckläsare. Trots det kommer jag på mig med att sakna ett mord, som skulle ha skapat lite ytterligare spänning. I allt väsentligt är En sannolik historia annars en utmärkt deckare. Alvtegen har skapat intressanta karaktärer och lurar skickligt läsaren genom att följa dessas subjektiva perspektiv. Det leder till överraskningsmoment när man inser att den bild av en karaktär som skapats inte riktigt stämmer med det faktiska händelserna.
Är det då dags för Alvtegen att lägga deckargenren bakom sig? Nja, att döma av denna roman så hade de frågor Alvtegen vill gestalta och diskutera fungerat precis lika bra i en deckare, snarare är boken lite fattigare utan ett riktigt mordmysterium. Det vore synd om Alvtegen lämnar walk over till de många sämre deckarförfattare som finns i Sverige idag. Varför inte istället inspireras av Kerstin Ekmans exempel och skriva deckare med komplexa karaktärer?
KERSTIN BERGMAN
Läs också: Kerstin Ekmans Händelser vid vatten; ett utmärkt exempel på hur man i deckargenren kan skildra det psykologiska spelet människor emellan.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA