torsdag 18 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
Böcker 2009-08-28 | Uppdaterad 2009-08-28
Kjell Eriksson har skrivit en underhållande lättviktare.Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX
Bok: Kjell
Författare: Kjell Eriksson
Förlag: Prisma
Det kallas för ”bekännelselitteratur” och böckerna marknadsförs med ord som ”den sanna historien om”, eller ”tv-stjärnan berättar själv hur”.
Bekännelselitteratur är en riskfylld genre.
Riskfylld eftersom den på ytan är så enkel. Författaren förivrar sig lätt, tror att den egna historien räcker som den är. Så länge den är ”komisk”, ”gripande” eller, om inte annat, ”ovanlig”.
Om man däremot bearbetar stoffet till litteratur kan resultatet bli fantastiskt.
I sin underhållande lättviktare Kjell berättar radio- och tv-profilen Kjell Eriksson sitt livs historia, med fokus på skolåren. Vi får följa den överviktige, excentriske Kjell (favoritmaten är O’boy och Skogaholmslimpor) och hans kollisioner med en ängslig, fantasilös omgivning. I synnerhet klassföreståndaren Margareta och mobbaren monster-Kim.
Ett par av anekdoterna är lite väl skruvade (verkligheten förstår ju som bekant inte alltid sitt litterära bästa), men det mesta är både sorgligt och väldigt roligt.
Som när Kjell försöker få sin pappa att sluta röka genom att blåsa såpbubblor inomhus (”för att verkligen visa hur jobbigt det är att leva i ett inferno av något man själv inte tycker om”).
Eller när Kjell ropar ”jag kan judo!” och grannkvinnan tror att han säger ”jäkla jude!” och sprider ut att Kjell är antisemit.
Eller när Kjell blir uttagen till den stora ”25-mannatävlingen” i orientering och det vid starten visar sig att inbjudan skulle ha skickats till en annan Kjell Eriksson, den riktige Kjell är ”trettiofem år och smal och han är elitidrottare”. Inte en tolvårig kille i en för liten lila träningsoverall.
Jag förstår inte var den pojken hämtar sin kraft. På nåt sätt lyckas han stå upp för rätten att få vara sig själv. Det är ord som självhjälpsböckerna dränerat på all mening, men är egentligen något oerhört starkt.
Eriksson skriver i en lugn rytm, sakligt och okomplicerat, med en säker stilkänsla. Men det går inte att komma ifrån:
Tagna var för sig är historierna otroligt underhållande.
Tagna ihop blir det godkänt med ett plus i kanten.
Det är trots allt skillnad på historieberättande och litteratur.
Erik Hammar
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
