fredag 10 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Böcker 2009-10-15 | Uppdaterad 2009-10-16
Klas Östergrens nya roman Den sista cigaretten är en symbolladdad berättelse.
Foto: Emil Malmborg
Bok: Den sista cigarretten
Författare: Klas Östergren
Förlag: Albert Bonniers förlag
Det är 1980-tal. Finansvalparna vädrar klipp och rafsar bland sedelbuntarna. Champagnen flödar i samma takt som moralen sinar. Stockholm mitt i världen är både hetta och kyla när Nils von Dardels målning Den döende dandyn går under klubban.
I ett flott kök i Birka-stan sitter en annan dandy, en så kallad konstnär från Handels, och svär över det konventionella och bittra som tycks ha drabbat hans idol: den stagnerade författaren, den misslyckade dramatikern, Claes. Bredvid står Madde med dadelpalmen och grimaserar åt dem båda.
Hur hamnade författaren där? Var det skorna? Älgen? Eller var det reformationen och den där bedrövliga pjäsen han skrev om Västerås historia? Det spelar ingen roll, för han kommer aldrig att kunna värja sig från dandyns brott mot kulturarvet.
Men kanske är ingenting egentligen som det verkar. Kanske är dandyns absurda drag i djungeln av perverterad samtidskonst i själva verket genialt, kanske till och med nödvändigt för att människan åter ska kunna skönja de sanna värdena?
Klas Östergrens nya roman Den sista cigarretten är en symbolladdad berättelse om passion och konst – bokstavligen på liv och död. Den tar form genom en svepande rörelse, en cirkel, vars innehåll inte kan synliggöras annat än bit för bit och på avstånd. Den kommer liksom i stötar, berättad tjugofem år senare, när författaren ligger utslagen i en möglig Opel i en lada på en skånsk slätt med Maddes blandband rykande ur stereon.
Cirkelrörelsen är ett effektivt grepp för att måla upp en samlad bild av ett anfrätt åttiotal och dess totala värdeförskjutning, inte helt olikt paradigmskiftet i Västerås-dramat eller dagens laddade ekonomiska läge och spekulativa konstmarknad. Östergren gör det genom att skildra en karriärhungrig grupp människor, en räcka trivialiteter och några få grandiosa snedsteg som för evigt förbinder dem i ett finmaskigt nät av lögner.
Huvudpersonen, författaren som bär drag av Östergren själv, är dock den enda av romanens tre centralgestalter som lyckas stå pall för kommersialismens vindar och gå genom skärselden med både hedern och moralen i behåll. Mycket tack vare sin benhårda övertygelse, men också på grund av kärleken. Ändå kommer han alltid att vara en motvillig del av den smutsiga berättelsen om hur dandyn gick mot sin andra död.
Den sista cigarretten är en omskakande roman skriven med stil och finess. Östergren förflyttar sig ledigt mellan konsthistoriska och kulturteoretiska resonemang och väver med ett mångtydigt språk in dem i en absurd, men ändå trovärdig, berättelse om åttiotalets febriga värdetermometer. Resultatet är obehagligt och imponerande.
Jonna Fries
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (47 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
