söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Böcker 2009-12-04 | Uppdaterad 2009-12-04
Bok: Det stora bankrånet
Författare: Knut Kainz Rognerud
Förlag: Bonniers
Det stora bankrånet
Knut Kainz Rognerud
Bonniers
Kasinoekonomins fall
Lars Ahnland
Leopard förlag
I pengarnas tid
Niall Ferguson
Bonniers
Det fanns säkert en tid, nej det måste ha funnits en tid, då samhällsekonomin var enkel. Låt oss säga för femtusen år sedan. När människan odlade, jagade djur och bedrev byteshandel. Du får en ko och jag får ett dussin björnhudar. En lättöverskådlig värld, men inte jätterolig. Livet var snarare, med filosofen Thomas Hobbes ord, ”isolerat, fattigt, smutsigt, brutalt och kort”.
Jag stöter på citatet i Niall Fergusons bok I pengarnas tid, en detaljrik skildring av finans- och ekonomihistorien. Det är svårt att inte hålla med Ferguson om att pengar är roten till all modern civilisation. Med pengar (de äldsta bevarade mynten är från 600-talet f.k.) fick människan plötsligt en vara som kunde bytas mot alla andra. Och som inte ruttnade om man sparade dem.
Lägg därtill banker, obligationer och försäkringsbolag (vi är nu framme vid sen medeltid) och voilà?–?ett modernt finansiellt system. Som blir allt tätare sammanflätat, allt mer komplext. I dag, i december 2009, är det fullständigt oöverskådligt.
Niall Ferguson är den typiske populärekonomen. Han utlovar en pedagogisk genomgång och följer samvetsgrant sin plan i ungefär åtta sidor. Sen sticks de ekonomiska termerna likt lansar mot läsaren: ”derivatmarknaden”, ”terminer”, ”säkerhetsgaranterade skuldobligationer”. Det är latin för ”Håll er undan! Håll er undan!”
Ferguson är långt ifrån värst och är stundtals njutbar att läsa. Det finns värre exempel.
Som journalist har jag satt mig in i så skilda ämnen som EU:s kulturpolitik, arbetsmarknadsutredningar och affärsjuridik, men jag har aldrig stött på ett system så slutet som det ekonomiska. Vi här utanför ser bara fasaden: Män i kostymer, A-ekonomi, diagram med rutor i.
Men de därinne? Vet de? Säkerligen en hel del. Detaljer. Men om en finanskris avslöjar något är det att detaljkunskap inte automatiskt innebär att du ser klart. Allt kan gå hur bra som helst. Sen går det till och med ännu bättre, men plötsligt går det rätt åt helvete.
I journalisten Knut Kainz Rogneruds oupphörligt intressanta Det stora bankrånet säger en före detta bankchef: ”Det har blivit så komplicerat att inte ens en vd begriper.” Det stora bankrånet handlar om sparbankernas historia. De små lokala bankerna där man sparade sin lön och som lånade ut till människor de visste kunde betala tillbaka. Ur sparbankerna bildades senare, ironiskt nog, den bank som i svensk press har fått symbolisera finanskrisens återverkningar: Swedbank. Rognerud reser bland annat till Lettland och visar hur Swedbanks aggressiva utlåning där hjälpte till att blåsa upp en bubbla som när den sprack slet sönder ett helt land.
Finanskrisens rötter är ett populärt tema i höstens bokutgivning. Författarna lägger olika stor vikt vid specifika händelser, men det har redan skapats ett åsiktscentrum, en veder-tagen sanning om 2008 års stora härdsmälta.
Det var storbankernas och bostadslånens fel. Genom en statlig lag fick fattiga amerikaner rätt till billiga lån (”subprimelån”) för att köpa ett eget hus. När priserna steg kunde många inte betala. Det hade kunnat vara en isolerad händelse, om inte storbankerna gjort affärer av lånen. Om de inte styckat upp dem, förvandlat dem till allsköns värdepapper och sålt dem vidare i flera led. De som köpte fonderna hade ingen aning om vad de i själva verket ägde. Och vilken risk de tog.
Återigen: Ingen helhetsbild, ingen översikt.
En annan ekonomijournalist, Lars Ahnland, kallar detta för ”kasinoekonomi”. Det är ett väl valt ord. Finansvärlden är ett kasino med några få inbjudna. Som Ahnland skriver startade de i dag så hatade ”hedgefonderna” som VIP-ställen för de förmögna. Där man spelade med så stora summor att tanken tappar fästet.
Ahnland skriver med hetta och patos, men titeln på hans bok, Kasino-ekonomins fall, är något missvisande. Att just kasinoekonomin föll var inte det viktigaste. Utan snarare, som han förvisso också skriver, vilka konsekvenser fallet fick: Att människor på andra sidan jordklotet förlorade jobben, att stater drog ner på välfärden.
Dessutom är kasinoekonomin inte fallen. Enligt en krönika av Niall Ferguson tronar den återigen i högsta välmåga. Några företag på Wall Street må ha gått under, men storspelarna innanför järnstaketen kastas inte direkt ut i fattigdom. Bolag köps upp, den amerikanska staten går in med tusentals miljarder, vinsterna går till spelarna och förlusterna delar vi broderligt på.
Det pratas ibland om politikernas avstånd till medborgarna. Det är ingenting mot den ekonomiska maktens exklusivitet.
Erik Hammar
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
