Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2010-06-15 | Uppdaterad 2010-06-15
Efter framgångarna med fjolårets självbiografiska prosaberättelse Yarden återvänder Kristian Lundberg till poesin, hans egentliga hemvist. Och med dikten följer ett annat tilltal än prosans tydliga, bitvis hårda betoning: Allt oftare nu låter jag dikten stanna bara vid en / ansats, en antydan. Bara med det outsagda vibrerande mellan raderna kan dikten komma till uttryck, och sannolikt har vagheten såväl inre (personliga) som yttre (estetiska) förklaringar: Dikten förlorar sin skärpa så fort jag försöker precisera mig.
Tonen och motiven i Mörkret skulle vara som ljuset ligger nära Att minnas också honom, en långdikt som gavs ut för ett par år sedan. Särskilda meningar och stycken återanvänds, men den nya samlingen är mindre kompakt och tar bättre tillvara den Lundbergska diktens speciella rytm:
Det påbörjas som det brukar
Jag skriver en rad som direkt letar upp den andra
Cirkel löper in i cirkel
Kvistar som bryts av; snabba rastlösa andetag
Jag vet att du är nära mig nu
Fåglar omkring oss; trädet som samlar ihop
sin krona, sina rötter och vänder sig upp mot
morgonen – inte skall detta gå mig ur händerna,
jord, mull och torkade gula löv kastade omkring
som för att markera att platsen äger betydelse
Liksom tidigare rör sig Lundbergs dikt mellan symboler och självrannsakan, återkomst och omprövning. Här finns ett ingenting som nog gör anspråk på att omfatta det mesta och därmed bli i det närmaste synonymt med motsatsen allt. Att den innebörden ska förstås på religiösa grunder ska inte bortses ifrån, men ju mer jag läser, desto mer benägen är jag att ta Lundberg på orden när han, som i citatet ovan, menar att varje försök att precisera riskerar att skymma mer än det skärper. Den insikten är ingen reträtt, och alls inte en eftergift åt det obegripliga eller undflyende. Snarare vill den läsningen bejaka Lundbergs speciella sätt att ladda det repetitiva med nya möjligheter, att följa i stället för att försöka fånga:
Det är möjligt att det är mig själv jag återvänder till
Det är möjligt att min son och min far möts i en korsväg
Det är möjligt att det nu inte finns någon annan möjlighet än
denna enkla: den som går är den som kommer tillbaka
Peter Viktorsson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA