Böcker 2010-02-04 | Uppdaterad 2010-02-04
Att det skulle vara ett stort intresse för Kurdo Baksis bok Min vän Stieg Larsson var väntat, men att det skulle ropas på förtal och skandal innan den ens nått bokhandeln överraskade. Någon tyckte att boken skulle dras in från förlaget, någon ifrågasatte att Larsson skrivit Milleniumtrilogin. Vad handlade det om? Jo, Baksi hade tagit sig friheten att skriva att Stieg Larsson hade vissa svagheter som journalist.
Exempelvis berättar han att Larsson tänjde på reglerna och intervjuade sig själv för TT som mordhotad på Expo. Larsson ville alltid ta ställning och hade svårt med objektiviteten, menar Baksi. Han brast i neutralitet när han satte sig på två stolar samtidigt. Sånt här väcker ont blod. En död succéförfattare med ett oklanderligt anseende ger man sig inte på ostraffat. Å andra sidan spökskrev Larsson en del artiklar och upprop som sen Baksi redigerade och satte sitt namn under. Larsson ville verka men inte synas.
Det var med viss förundran jag tog mig an Baksis bok. Förtjänade den de svarta rubrikerna och höga brösttonerna? Knappast. Baksi har skrivit en personlig bok om en vän, kollega och mentor som stått honom mycket nära under 12 år, men det innebär inte att han okritiskt hyllar honom. Deras vänskap tålde meningsskiljaktigheter och Baksi verkar i första hand med sin bok ha velat lyfta fram Larssons ständiga kamp mot förtryck och rasism varhelst det dök upp. Något som kommit helt i skymundan av Milleniumtrilogins triumfartade segertåg över världen.
Baksi och Larsson fann varandra i sitt gemensamma engagemang. Baksi startade den antirasistiska tidningen Svartvitt 1987 och Larsson hade 1991 kommit ut med boken Extremhögern som kartlade alla antidemokratiska rörelser. De kallade varandra Lillebror respektive Storebror.
Idag är Milleniumtrilogin en miljonindustri som de efterlevande tvistar om, men den striden tar inte Baksi upp. Istället berättar han om med vilken passion Larsson gick in för sin kamp. Han kallar honom en krigare, för att han så fullständigt absorberades av sitt engagemang. Han jobbade praktiskt tagit dygnet runt och tog sig sällan tid att ens äta ordentligt. Han levde på kaffe, cigaretter och skräpmat, motionerade aldrig och sov konstant för lite. Från 1977-1999 arbetade han som grafiker på TT, där gjorde han illustrationer, diagram osv, men skrev också en del artiklar. Samtidigt arbetade han flera år parallellt med sin antifascistiska tidskrift Expo.
Milleniumtrilogin skrev han troligen mellan 2000 och 2003 i hemlighet på nätterna. Baksi hävdar att Larssons arbete var hans livsluft och rättvisebegreppet en del av hans väsen. Han var uppslukad och besatt av kampen mot intolerans, men det var en arbetskapacitet som till slut tog livet av honom. På årsdagen av Kristallnatten den 9 november 2004 dog Stieg Larsson.
Eva Dandanelle



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA