fredag 12 mars 2010
fredag 12 mars 2010
Böcker 2009-10-27 | Uppdaterad 2009-10-27
Hungerns visa
J.M.G. Le Clézio
Översättning: Ulla Bruncrona
Elisabeth Grate Bokförlag
”Hungern finns inom mig. Jag kan inte glömma den. Den är ett skarpt ljus som hindrar mig från att glömma min barndom.”
Så skriver 2008 års Nobelpristagare i litteratur, J.M.G. Le Clézio, i sin lilla bok Hungerns visa, författarens senaste bok, nu blixtsnabbt översatt till svenska av Ulla Bruncrona. Om Afrikanen var en bok om hans far och en kontinent, är Hungerns visa en bok om hans mor och en annan kontinent, vårt eget Europa. Här får vi följa flickan och den unga kvinnan Ethel, från 30-talets Paris via flykten till Nice under andra världskriget och den frivilliga exilen till Kanada efter kriget.
I mjuka och böljande miljöbeskrivningar och stillsamma reflexioner över människor, vardagssituationer och livsöden penslar Le Clézio fram en värld som den uppfattats av den kloka och vaksamma flickan Ethel, som under romanens gång och till följd av livets tuffa omständigheter gradvis förvandlas till en vuxen människa med sorgen och friheten som trogna följeslagare. Ty vad mognaden inneburit för henne, är att ha uthärdat föräldrarnas långsamt nedbrytande äktenskap, familjens gradvisa förfall och den förljugenhet som präglat de förvisso intellektuellt livaktiga men förstockade middagsbjudningar som ägde rum i Parisvåningen under åren före kriget.
Dessa tillställningar tar stor plats i Le Clézios gestaltning, inte minst för att gästerna här utgör ett slags tvärsnitt av den småborgerliga värld som hans familj stammar ifrån och omges av. Här återfinner vi talrika medlemmar ur släktens mauritier, som med sina stolta traditioner aldrig riktigt funnit sig tillrätta i Frankrike, men också de politiskt sinnade herrar och damer som tycker att den där vrålande tysken, Hitler, kanske ändå är just en sådan man som Europa för närvarande behöver. Att den yttersta konsekvensen av denna hållning blir ”ett kaos av falska nyheter, lögnaktiga kommunikéer, propagandaartiklar, utlänningshat, rädsla för spioner, skvaller, hunger och tomhet, brist på kärlek och på stolthet”, ja, det tycks blott Ethel och den unge man som småningom blir hennes make vara medveten om. Livets enda motvikt till denna vuxenvärldens lögnaktighet utgörs för Ethel av minnena av den gammalmorbror som i hennes barndom planerade att inreda ett fantasifullt malvablått hus tillsammans med henne.
Hungerns visa är en vacker men osentimental historia om livets självt. Besvikelser och sorger tenderar att lamslå oss, men, som Ethel också konstaterar, ”det kanske mest överraskande var att man kunde leva med detta”.
Martin Lagerholm
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (25 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
