Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2009-12-18 | Uppdaterad 2009-12-18
Den debuterande författaren Måns Wadensjö har med den tunna berättelsen Förlossningen på ca 80 sidor skrivit ett slags självbiografisk kortroman i två avdelningar.
Förlossningen
Måns Wadensjö
En ung man får arbete på en förlossningsavdelning på ett stort sjukhus. Den unge mannen skriver upp saker på lappar, iakttar det han ser och upplever under sina arbetspass, som till exempel: textmeddelanden, allmän information, post-it lappar med information som: 5 kaffe, te, ost och skinka för två. Den unge mannen beskriver och skriver ibland minutiöst hur det går till på förlossningsavdelningen och försöker ringa in Regeln. Den stavas med stora bokstäver och både avslöjar och täcker samtidigt in hur saker och ting ska utföras, av vem eller vilka och på vilket sätt i en hierarkisk ordning.
Den debuterande författaren Måns Wadensjö har med den tunna berättelsen Förlossningen på ca 80 sidor skrivit ett slags självbiografisk kortroman i två avdelningar. Första delen heter just Avdelningen och det är inom ramen för arbetssituationen, fördelningarna, arbetslaget och arbetspassen som han här beskriver miljöerna utifrån en ganska saklig prosa men i en subjektivt hållen ton. Man kan säga att det skulle ha kunnat bli intetsägande blodlöst som i en bruksanvisning om förlossningsavdelningar, men Måns Wadensjö lyckas ladda sin text med ett slags minus och pluspoler som får mig i spänning inför vad som komma skall. Det som kommer är en förlossning i andra avdelningen, avklarad på nio sidor. Och då är det inte någon detaljerad beskrivning av en kvinnas förlossning. Snarare om möjliga händelser, termer och förlopp i samband med förlossning.
Jag gillar Wadensjös medvetna små inskjutningar i texten, en eller ett par meningars glidning från en undersökande, beskrivande realism till något annat. Ungefär som att du blundar nån sekund och hastigt öppnar ögonen bara för att skymta något som inte fanns där förut. Sedan är allt ”som vanligt”, det vill säga, författaren skriver på sin undersökning av denna gigantiska apparat av låt oss säga förberedande liv.
Sedan, på nio sidor, sker det: tilltalet ändras från ett jag till ett du. Eller rättare sagt: först ett ni: ”Det är fortfarande ljust när ni kommer till Förlossningen.”
Sedan ett kvinnligt tilltal, en Cecilia som strax ska föda. Men vad som verkligen blir intressant här är författarens frågeställningar: ”Det är barnet som föds, så mycket är enkelt att säga, men är det du eller barnet som förlossas? Vem är det egentligen som bli förlossad?”. Så kan det låta. Kanske kan man egentligen läsa Förlossningen på flera sätt, men jag väljer att läsa den som både en text om separation och tillblivande. Kanske till och med som en metatext om att komma ut i skrift. Men det där är jag inte klar med ännu. Det är länge sen jag läste en så skenbart ointressant text som plötsligt vänder och förbryllar, till sist bestämmer sig för att bli det: förlöst och intressant!
Tina Persson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA