Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Böcker 2008-01-21 | Uppdaterad 2008-01-21
När den ryskfödda judinnan Irène Némirovsky deporterades från Paris till Auschwitz 1942 nådde ett högklassigt författarskap sitt slut. Häromåret, mer än 60 år efter hennes död, utgavs Némirovskys stora krigsroman Storm över Frankrike till omvärldens stående ovationer. Även Ensamhetens vin, som gavs ut på svenska redan 1937, är en omvälvande skildring från 1900-talets tidiga decennier. Men på många sätt är den personligare – man lockas att säga mer självbiografisk – än Storm över Frankrike, något som stärks av huvudpersonens behov av att bokstavligen skriva av sig förlorad barndom.
Inom ramen för romanens fyra delar hinner familjen Karol med lika många boplatser: flytten från den ukrainska byn, vidare till S:t Petersburg där de flyr undan oktoberrevolutionen till ett snötäckt Finland, för att slutligen hamna i drömmarnas mål Paris som välbeställda immigranter. I centrum för berättelsen står överklassdottern Hélène, från tio till 18 år, dock ständigt förnekad sina föräldrars uppmärksamhet. Den frånvarande fadern är framgångsrik företagare och spelberoende, medan den självupptagna modern – av judisk börd – frotterar sig med sina älskare, framför allt den unge kusinen Max.
I takt med att Hélène växer tycks också hennes hat till modern tillta, ”ett hat som likt kärleken har tusen skäl och inget”. Till dotterns tröst kommer i stället familjens franska guvernant, den slutna Rose vars väsen ger visst perspektiv till Hélènes snäva familjehorisont. Som Hélène sakteliga gör en vuxen persons insikter – och det är tidigt – hotas dock samvaron med Rose, som beror på dotterns tjänliga uppförande.
”Racine beskriver människorna sådana de är, Corneille sådana de borde vara”, uttalar Hélène när hon får reda på att barnflickan avlidit, nyligen avskedad av modern och därmed lämnad vind för våg i krigets Ryssland. Hélènes uppfostran ger inte utrymme för uttalad sorg eller moraliska skrupler. För henne blir barndomen en ständig övning i att balansera vetskapen om sitt blod och förmågan att distansera sig från detsamma. Hon lyckas bara till hälften; för samtidigt som hon genomskådar sina föräldrars dekadens och maktfullkomlighet, löper hon själv risken att falla in i liknande mönster. Och så sammanfaller modershämnden med den unga kvinnans behov av bekräftelse.
Till det tjechovskt anlagda scenariot läggs en raffinerad skildring av de rikas profitering av krigets sociala villkor; när omvärlden svälter drar de redan välförsedda ytterligare vinning av marknadens prisstegring. Tveklöst närmar sig Irène Némirovsky sina karaktärer mer som Racine än Corneille, sådana de är vill säga. Med tanke på ämnesvalet – överklassens grunda illusioner och djupa desillusioner – är det ett lämpligt val som aldrig heller underordnas författarens exempellöst vackra prosa.
Jon Asp



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA