Böcker 2010-07-26 | Uppdaterad 2010-07-26
Woolgathering (samla ull) är ett bildligt uttryck som betyder ungefär dagdrömmerier, tankspriddhet eller själsfrånvaro. Men en sann poet är inte bara intresserad av ordens metaforiska innebörder, utan också av det bildliga uttryckets sakliga grund.
Patti Smith är en sådan sann poet. Ett av hennes starkare barndomsminnen handlar om hur hon vissa nätter från sitt sovrumsfönster ”såg hur något rörde sig i gräset”, och föreställde sig då hur ett märkligt litet folkslag ”i underligt gammalmodiga mössor och dräkter” grep efter något ”i ljuset av månen och stjärnorna eller lyktorna från en förbipasserande bil”. Av en skrämmande gammal man i ett förfallet hus –”Där satt han, i alla väder, i overall, långt vitt hår och skägg, och vakade över världen och sin hustrus grav i husets skugga”– får barnet Patti veta att ”det där är ullsamlarna”, det hon sett dra förbi i gräset.
Patti Smith, världsberömd och stilbildande rockartist, punkdrottning, bildkonstnär och poet, har själv alltid varit något av en ”Woolgatherer”, en ullsamlare med de befriade ordens nyskapande tankeförbindelser på sin vävda lyra.
På sina hittills tio studioalbum finns många talande exempel på låtar (Birdland och Babelogue är två favoriter) där hon lyckosamt odlat den automatiska skriftens associativa flöden i surrealisten André Bretons efterföljd, men också i de tiotalet diktverk hon hittills publicerat. När hennes prosatextsamling med just titeln Samla ull (1992) nu kommer ut i översättning?–?märkligt nog den tredje Patti Smith-titeln på svenska förlag i vår, efter memoarboken Just Kids och diktsamlingen Oskuldens tecken – är det med en spännande liten volym som uppehåller sig någonstans mellan just det självbiografiska och det visionära.
Bokens nio fritt hållna prosatexter – här presenterade i Charlotte Hjukströms fint avvägda tolkningar och med det engelska originalet som parallelltext – rör sig i det magiska gränsland mellan verkligheten och den fria fantasin där man som barn gärna och ofta befinner sig, och som Patti Smith dröjt sig kvar vid i sin konst. Här handlar det om allt från nämnda ullsamlare, som kunde höras mumla och vissla som om de befann sig bakom en bomullsvägg, och lyriska fantasibilder om boskapsdrivarnas kärva frihet (Cowboysanningar) till drömbilder från Calcutta och Bhopal där hon ser ”böneflaggorna fladdra som gamla strumpor i den varma, ironiska vinden”.
Fladdrar i vinden gör också Patti Smiths ord, som rastlöst blåser runt mellan närvaron och minnet, mellan den sinnliga detaljen och den abstraherade tanken; samtidigt på väg in och på väg bort, dröjande och hastande i en språkvärld som är lika mycket ett arv efter idolerna William Blake och Arthur Rimbaud som den är Smiths alldeles egen.
Fladdrar i vinden gör också Patti Smiths ord, som rastlöst blåser runt mellan närvaron och minnet, mellan den sinnliga detaljen och den abstraherade tanken.
MARTIN LAGERHOLM
Läs också: Memoarboken Just Kids och diktsamlingen Oskuldens tecken som kom på svenska tidigare i år.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA