Kultur & Nöje 2009-11-27 | Uppdaterad 2009-11-27
Utställningen Förbindelser är en formlig explosion i färg och form, en upplevelsebomb med snygg form och häftigt innehåll.
Grafik. Smaka på ordet; det associerar inte sällan till svart och vitt, strikt, strukturerat och platt. Inte särskilt spännande. Men det kunde inte vara mer fel i det här sammanhanget. Utställningen Förbindelser är en formlig explosion i färg och form, en upplevelsebomb med snygg form och häftigt innehåll.
Channa Bankier, Nina Bondesson och Marie Palmgren är alla etablerade konstnärer och tillika goda vänner. Så här på bortaplan, på Italienska palatset, är det dock första gången som alla tre ställer ut tillsammans. Jo, det är faktiskt en slags grafikutställning även om det är svårt att tro det vid första anblicken. Man överrumplas av mängden grejer i lokalen, fullt på väggarna, lysande föremål och till och med hängande dukar från taket. De senare sätter en dramatisk prägel på rummet, särskilt Bankiers fotografiska verk Livet innan döden. I mitten en suddig bild av en svängande jumbojet och runt denna svartlila former likt ångestladdade kraftfält. Laddade därför att planet inte är vilket som helst, utan taget ur en frusen filmsekvens från den 11 september 2001. Hyperion Atman heter det andra hängande verket, av Nina Bondesson. Det är också en mörk bild med domedagsstämning, men med en tydlig dos av absurd humor.
Trots mörkret i dessa bilder så är det en livfull och kul utställning som skapats på Italienska palatset. De tre konstnärsskapen har sina olika kännetecken, men här sammanflätas bilderna till en slags gemensam installation. De flyter oundvikligen ihop och det är svårt, och kanske helt onödigt, att hålla reda på vem som gjort vad. Det funkar så bra ihop, som om de i förväg snackat sig samman om hur rummen skulle gestaltas.
De två mindre rummen håller dock sina egna linjer. I det ena finns serigrafin Slöja av Bankier, reproducerad i ett tjugotal olika färgkombinationer. Upplevelsen av dem blir rent fysisk, eftersom ögat knappt hänger med i svängarna. Man försöker förgäves ta in alla på en gång, eller en i taget, men det bara flimrar som snabba MTV-sekvenser i kontrasterande färger. Skumt, och obehagligt på ett spännande sätt!
Marie Palmgren har gjort det andra lilla rummet till sin egen installation, med massor av bilder uppåt väggarna. Kvinnor i vilande poser upptar de flesta motiven, liksom rena grafiska mönster och strukturer. Här är stämningen desto mer lugn och harmonisk. Bilderna är enkelt hållna i svart, vitt och enstaka dekorfärger. De är tecknade så där träffsäkert och välkomponerat att man blir alldeles avundsjuk. Jag tänker på illustratörer som Stina Wirsén och Jesper Waldersten, ja till och med Slas när det ibland är riktigt renodlat ner till ett fåtal streck. Mycket snyggt, men inte bara yta för det. Palmgren lyckas tillföra bilderna det där lilla extra.
Förbindelser är en utställning med glimten i ögat, full av humor, men ändå med närhet till bråddjupet. Förutom de uppenbara samtidsreferenserna så finns gott om kopplingar till konsthistorien. Inte minst i Bondessons serie av små upplysta bilder med erotiska inslag, där tankarna går både till kamasutra, franska kort och japanska pillow books. En varierad, men väl sammanhållen utställning, som framför allt är väldigt kul!
THOMAS LISSING
Ja, det här var roligt! Ip är ett Antigalleri. Lokalerna är ju inte de bästa men vad gör det när konsten är bra.......



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA