Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Film 2009-11-03 | Uppdaterad 2009-11-03
Är det en slump att alla i panelen är så unga? Och, visar det sig, studenter allihopa. Troligtvis inte. Engagemang kräver tid och fritid. Fri tid. Tim Flodin kan komma med en timmes varsel när hans kompanjon i Växjö filmstudio hastigt blivit sjuk i den där "influensaliknande grejen" som verkar drabba de flesta i höst. Emma Albinsson är projektledare för Film i Glasriket - och student. Sandra Strid har nyss börjat jobba med Norrhults Folkets hus - och är student. Tim Flodin är aktiv i Växjö Filmstudio. Och student.
Alla tre gillar att titta på film, men det är vi ju många som gör. Emma, Sandra och Tim brinner också för att visa film. Det är de och deras kollegor som gör det möjligt för alla oss andra få titta på film utanför SF:s ramar. Och i Sandras och Emmas fall - också utanför Växjö.
Emma Albinsson är anställd på deltid som projektledare för Film i glasriket. Hon pluggar film och blir alldeles lysande och ivrig när hon drar igång långa resonemang om filmstudierna, lärarna, filmerna, framtidsplanerna. (Examen, Stockholms filmfestival, sedan masterprogram i film vid Stockholms universitet.)
Sandra är mera ny i gemet. Hon pluggar till sjuksköterska och vad gäller det nyväckta engagemanget i Film i Glasriket handlar det för henne allra mest om Folkets hus i Norrhult. Själva huset alltså. Och vad huset kan fyllas med. Ett hus hon växt upp med (hon har spelat i Norrhultsrevyn sedan barnsben), ett hus som hon älskar och vill kämpa för att det ska finnas kvar. Som ett aktivt hus, en mötesplats. Inget bevara för bevarandets skull.
Tim upptäckte Filmstudion när han flyttade till Växjö från Örkelljunga för att plugga och blev lycklig när han fick möjligheten att se smal film på bio. Filmer han tidigare bara kunnat se på tv/dator. Vilket visar att biografens betydelse är fortsatt stor. Han engagerade sig i Filmstudion. Förra året beslöt man att lägga ner terminsprogrammet och i stället satsa krutet på en annan typ av arrangemang. En filmfestival. Mer koncentrerat, mer riktat.
Varför just tyska filmdagar? Och varför bara filmer och inga gäster? Det hade känts mer ... festival.
– Ja, jo det hade ju varit kul med besök. Men det här är första året och vi vill starta lite försiktigt. Men vi har en invigningsfest! Tyska filmer är det för att vi bestämde oss tidigt för att ha ett tema. Och Jakob Billmeyer kläckte idén tyskt. Det tyckte vi alla var en bra idé. Vi har fått hjälp av Goethe-institutet och kan visa filmer som inte har visats i Sverige tidigare.
De tyska filmdagarna är ett samarbete mellan Filmstudion, Folkets bio och Palladium och just samarbete är ett ord som dyker upp regelbundet under vårt samtal. Samarbete som framtidens melodi, samarbete på många olika plan, mellan olika aktörer, som ett sätt att möte konkurrensen från nätet, från sf, från suget efter soffan.
Bra filmer och samarbeten i all ära. Men hur gör ni för att berätta för folk att ni finns? Hur får ni folk att komma till Glasrikets biografer och till tyska dramer?
Tim: Det vanliga. Affischer och flyers. Vi har vänt oss till tysklärare och en del lägger in en film hos oss i undervisningen. Vi har också vänt oss till tyskar som bor här.
Emma: Vi jobbar med affischer, katalogen och annonser.
Sandra: Mun till mun också. Det gäller att få folk att börja prata, hemma, på rasten, på jobbet. Men det är svårt att få igång det.
Emma: Landsortsmentaliteten är lite annorlunda. Det är svårt att få folk att engagera sig.
Jag frågar om de jobbar ni med marknadsföring via facebook-grupper och Twitter. Nä, säger Tim medan Emma börjar gapskratta och titta på Sandra.
Emma: Det är din grej Sandra!
Sandra: Ja, jag har startat en facebookgrupp för Norrhults Folkets hus. I morse var vi 163 medlemmar!
Emma: Vi har en facebooksida för Film i Glasriket också. Men inte twitter. Än.
Emma och Sandra pratar om hur viktigt det är med samarbete på landsbygden. Att närliggande orter samordnar sina visningar för att undvika krockar. Att man samarbetar med andra. Hotellet och pizzerian i Kosta är två lockande samarbetspartner för Sandra. Efter en lång och slingrig utflykt till Hollywood landar samtalet i Kronoberg igen. I en annan viktig del för småbiografernas överlevnad. Kringarrangemangen.
Emma: Vi kan göra något mer. SF har bara film och popcorn. Vi har skräckbar, after movie, föreläsare, tacokvällar ... Film i glasriket-festivalen är höjdpunkten men vi visar film hela året.
Tim: Ja, jag tror att Tyska filmdagarna kan göra folk mer intresserade av film sedan också. Vi bidrar till att bredda utbudet.
Sandra: Har man väl kommit till Folkets hus för att se en film fattar man att man kan gå hit igen, på andra arrangemang.
Framtiden?
Emma: Vi satsar! Vi ska skaffa egen finansiering, stödet från Svenska Filminstitutet tar slut nästa år. Vi vill att filmfestivalen ska bli något alla talar om. Det är bara tredje året. Det tog många år för Göteborg och Stockholm att etablera sig!
Tim: Det ser ljust ut för Filmstudion. Med tanke på att vi stod inför valet att lägga ner förra året är det stabilt nu. Och till helgen blir det filmfestival.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA