Film 2010-03-05 | Uppdaterad 2010-03-05
Trots att Tim Burton gör filmer hos Disney och är en av världens mest etablerade filmregissörer har han lyckats behålla sin alternativa indie-status. På premiärkvällen i Växjö finns många trogna fans med full goth-outfit i salongen. Och Tim Burton har skämt bort oss. Vi är många som förväntar oss storverk varje gång, som vill ha det där typiska Burtonska, det sorgliga, skruvade, den deppiga got-estetiken och massor av kärlek till filmens karaktärer - hur döda de än råkar vara.
Så filmens magiska mästare + Johnny Depp + en av de mest magiska och fantastiska (bokstavligt talat) böckerna = förväntningar av enorma mått.
Men men men. Så där bra som det borde blir det ju inte. Det är omisskännligen Tim Burton. Johnny Depp är där. Och storyn om Alice är väl omarbetad och förvaltad. Men.
Magin uteblir.
Burton tar i för allt vad han är värd. Han levererar. Levererar Burtonskhet. Men det blir för mycket. Det blir Sagan om ringen, för mastodontigt. Storslagen musik för ofta. Dramatiska landskap, för dramatiska - också lite Sagan om ringen. Men det skulle väl mycket väl kunna fungera alldeles utmärkt ändå, om det inte vore för det som fattades: humorn och det underfundiga, det kluriga. De fina detaljerna. Burton målar med den bredaste penseln.
Visuellt slående är det, men inte häpnadsväckande. Det ser ut som man tror att det ska se ut när Burton gör Alice. Alice ja, självaste Alice. Hon har blivit 19 år i stället för sju när hon faller djupt djupt ner i det berömda kaninhålet. Mia Wasikowska spelar Alice med den äran. Näpen, javisst, men hon blandar det med nyfikenhet, kaxighet och ett växande mod på ett mycket bra sätt. "I make the path" säger hon med självklar pondus i filmens mitt. Helena Bonham Carter är utmärkt som den glatt ondskefulla röda drottningen, "off with his head!" Johnny Depp är ledsen hattmakare, med stora sorgsna ögon, bra som alltid men ovanligt nedtonad.
Värd att nämna är Alan Rickman som med sin distinkta röst gör den blå larven och tillför en liten men naggande god del till filmen.
En tråkig sak med att se filmen i Växjö, och därmed inte i 3D, är att filmen så uppenbart är gjord för 3D. Åkningar, djupskillnader, en plötsligt uppdykande Chessirekatt. Man sitter där och vet att man missar om inte hälften, så åtminstone en stor del av filmens visuella uttryck.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA