måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Film 2009-12-11 | Uppdaterad 2009-12-11
Årets bästa filmer 2009 enligt Smålandspostens filmkritiker. Hunger, Frost/Nixon och Waltz with Bashir tog sig in på flera av våra topplistor.
Gomorra, maffiaboken som blev film.
Hunger, en av årets bästa filmer enligt våra recensenter.
Synedoche New York, knepig, men bra.
Waltz with Bashir övertygade.
Frost/Nixon var ett av årets utropstecken.
ENLIGT ANDREAS DEGERHAMMAR
1. Revolutionary Road
Att Revolutionary Road inte ens nominerades till Oscarsgalan var årets största skämt. Richard Yates roman och uppgörelse med den amerikanska drömmen blev i händerna på regissören Sam Mendes lika utsökt smärtsam på film. Titanic, tssss, det här är filmen som Leo och Kate borde bli ihågkomna för.
2. Waltz with Bashir
Ari Folmans animerade dokumentär om sina minnen från den israeliska armén var sannolikt årets mest originella film. Animeringen bidrog kongenialt till att berätta den fantastiska historien och slutscenen med autentiska bilder var tvivelsutan årets starkaste filmscen.
3. Synecdoche, New York
Manusgeniet Charlie Kaufmans regidebut visade en mörkare sida av honom även om skrattet aldrig var långt borta i denna film som bara växer och växer. Om något år tror jag den kan vara 2009 års bästa film.
4. Gomorra
Stenhård, komplex och djupt tankeväckande filmatisering av Roberto Savianos hyllade bok om camorran i Neapel. Visst har det gjorts bättre maffiafilmer, men aldrig så här oglamorösa. Det var på tiden.
5. Hunger
Historien om IRA-martyren Bobby Sands hungerstrejk och sista tid i Maze-fängelset var ett stycke klaustrofobisk filmkonst som lanserade en annan regidebutant som kommer låta höra om sig. Namnet är inte svårt att minnas: Steve McQueen.
ENLIGT JON ASP
1. Hunger
Kanske är det talande för en navelskådande filmvärld att en förstagångsregissör, till vardags videokonstnär, står bakom årets biofilm. Steve McQueen gör inte ett handtag fel när han – avskalat men vida uttrycksfullt – berättar om IRA-medlemmen Bobby Sands hungerstrejk på ett nordirländskt fängelse i början av 80-talet. Till innehåll och form ett rungande komplett verk.
2. Antichrist
Med ständig nyfikenhet och en vilja att alltid prova nya grepp framstår Lars von Trier som en av filmmediets kongeniala innovatörer, bildkonstnär och samhällsutmanare i ett. Antichrist är hans senaste storverk.
3. Waltz with Bashir
Ari Folmans animerade minnesresa tillbaka till en förmodad massaker i det tidiga 80-talets Libanon är politiskt sprängfull. Men det är mot bakgrund av det personliga stilen och de distinkta bilderna främst, som filmen lämnar andra tecknade höjdpunkter från i år – såsom Up och Coraline – utanför förevarande lista.
4. Apan/Man tänker sitt
Lite löjligt förminskande att sätta två svenska ”Falkenberg”-titlar på samma plats, men eftersom 2009 är ett märkesår i svensk film (och 00-talet nog det starkaste decenniet sedan 60-talet), vore det synd att exkludera Jesper Ganslandts hotande Apan eller Henrik Hellströms/Fredrik Wenzels försjunkna Man tänker sitt, två filmer som med vitt förädlade filmspråk belastar men i än högre grad belönar sin åskådare.
5. Inglorious basterds
Med förmågan att trollbinda åskådaren under halvtimmeslånga episoder, förenat med ett djupsinne för filmens språkliga dimensioner, bevisar Quentin Tarantino att 90-talets många mästerstycken inte var en serie lyckoträffar. Rafflande och visuellt anslående krigsskildring som blandar och ger; och förhöjs genom sällsamma toppar.
ENLIGT CAMILLA CARNMO
1. Flickan
Enastående vackert berättat med Hoyte van Hoytemas magiskt skimrande foto. Det är 1981 och en tioårig flicka lämnas ensam en sommar att på avstånd iaktta en märklig vuxenvärld full av svek. En oroande film som får dig att andäktigt, skräckslaget och njutningsfullt sitta på nålar.
2. Frost/Nixon
Vansinnigt spännande och underhållande. En tidsresa och en lektion i nutidshistoria. Playboyen/programledaren/reportern David Frost möter ex-presidenten Nixon i en tv-intervju som utvecklas till en duell och en maktkamp. Skickligt gjort, briljant spelat. Nagelbitande trots det välbekanta slutet.
3. Hunger
Den otäcka, svårbegripliga och otäckt sanna berättelsen om Bobby Sands, IRA-aktivist som svälte sig till döds för Saken. Starkt drama, enkelt men konstfullt berättat. Fotot, berättandet, allt utgör en trots sitt ämne, magisk helhet.
4. Synecdoche, New York
Bra, ja, knepig, absolut. En irrfärd i en Charlie Kaufmans hjärna, en metametametafilm med Philip Seymour Hoffman, Emily Watson. Absurd, rolig, tragisk, en film om livet och allt, berättat på Kaufmans unika sätt.
5. District 9
Jag är svag för deppiga science fictionfilmer à la Alien och blev glatt överraskad av District 9, en dystopisk framtidshistoria med ledsna aliens i kåkstäder i Sydafrika. Välbekant och annorlunda och samtidskommenterande, precis som bra science fiction ska vara.
ENLIGT JONAS HENNINGSSON
1. The Hurt Locker
Kathryn Bigelows laddade film om Irakkriget belyser frågor om manlighet, jaget och rädsla ur ett helt nytt perspektiv. Hon gör det genom ett oerhört drivet berättande, inte minst visuellt, där en nervigt närvarande kamera gör att man sitter på ständig helspänn. Olidligt spännande.
2. Waltz with Bashir
Dokumentären får en allt viktigare roll i filmens värld, filmen tar plats även i den verklige verkligheten vilket är helt på sin plats och helt i takt med tiden. Ari Folmans Waltz with Bashir utgår från verkliga händelser men återberättar de i den vackraste tänkbara animering. Poetiskt, starkt och tankeväckande.
3. Still Walking
Japanske Hirokazu Kore-edas stillsamt framflytande relationsfilm Still Walking uppehåller sig kring frågor om död, saknad, relationer, svek, ja livet. Men den gör det på ett både underhållande och tänkvärt sätt. Med avstamp i en asiatisk tradition med perfekt komponerat och genomtänkt bildspråk är det en njutning att hänga med familjen under den korta tid som Kore-eda låter oss vara med.
4. De tre aporna
Ibland behövs det inga ord, ingen musik, inget stämningshöjande krimskrams, det räcker med urstarka bilder för att budskapet ska gå fram. Turkiske bildvisionären och konstnären Nuri Bilge Ceylans fantastiska långsamma drama berättar inte allt och beskriver därför så mycket mer.
5. Frost/Nixon
Pseudodokumentärt intervjudrama som visar att film inte behöver vara spektakulärt i ämnesvalet, före sin tid eller bildmässigt utmanande för att bli bra. Ibland räcker det med att ställa två enastående skådespelare mot varandra och fylla varje ruta med total inlevelse. I Frost/Nixon är spelet det primära, varje blick, varje anletsdrag hos de båda kombattanterna skapar en spänning som är fenomenal. Och vilket manus.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
