Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Film 2009-12-18 | Uppdaterad 2009-12-18
Äntligen är James Cameron tillbaka med en storslagen science fiction-film. Avatar är lika visuellt storslagen som innehållsmässigt mossig, men vilket äventyr det är!
Julhelgens absoluta äventyrsfilm är här. Megaregissören James Cameron har inte varit aktuell med en spelfilm sedan Titanic för tolv år sedan. Länge sedan i filmvärlden och förmodligen har han slipat på tekniken för sin återkomst till sin bästa genre, science fiction-actionfilmen som han i Avatar kryddar med modern matineäventyrkänsla i fantastisk kostym.
Efter odödliga klassiker som Alien och de två första Terminator-filmerna behöver inte Cameron bevisa något. Nu närmar han sig genren med mer inslag från 00-talets äventyrsfilmer som den digitala utvecklingen tagit många steg längre. Och han gör det i skön 3D på vissa biografer.
Marinsoldaten Jake Sully (Sam Worthington) skadas i strid men får en ny chans att tjäna sitt land när han skickas till planeten Pandora för att ersätta sin bror som pilot för en Avatar. En Avatar är en avancerad replik av ursprungsbefolkningen Na'vi med vilken han för ett vetenskapligt projekt ska närma sig dem. Till sin hjälp har han forskningschefen Grace (Sigourney Weaver). Men skrupelfria pengatörstande ädelstensjägare understödda av militären finns också på plats, för under Na'vis edenliknande värld döljer sig ovärderliga ädelstenar. I takt med att Jake lär sig mer om Na'vifolkets seder och kultur genom den sköna prinsessan Neytiris (Zoe Saldana) försorg, blir han mer och mer kritisk mot sin egen civilisation.
Rent visuellt är Avatar en hisnande resa, film har sällan varit så vackert som det fantasilandskap och den värld visionären Cameron skapat. Långa vackra tagningar på den förföriskt vackra planeten Pandora och dess landskap gör sig fantastiskt på 3D.
Om tekniken är häpnadsväckande framåtskridande så är handlingen lika gammal som filmmediet, sensmoralen är lika unken som bilderna är spektakulära. Vi har sett det förut, frågorna om skrupelfri kolonialism och nykolonialism, människans rovdrift på naturen vilket passar perfekt under det pågående Köpenhamnsmötet. Det finns en kärlekshistoria som prickar av de flesta klichéer och den uttjänta actiondialogen hade vi kunnat vara utan. Och så blir det mossigt och etnocentriskt så det förslår ibland. Då vet vi hur mycket mer en amerikan är värd än konstiga religionsfanatiska vildar. Och vad är då lösningen på olikheterna och maktfördelningen i världen? Jo, Cameron går i samma fälla som de allra flesta hollywoodproduktioner alltid gör. Det krävs förstås en vit stark man för att rädda vildarna och världen.
Men trots invändningarna, Cameron är så övertygande i sitt sätt att berätta och hans äventyr är så medryckande att man kapitulerar inför de fenomenala bilderna.
Jonas Henningsson
Se också: Egentligen det mesta av Camerons åttiotal, då han definierade scifi-actionfilmen mer än någon annan.
Det var Ridley Scott som gjorde Alien. James Cameron gjorde del 2, Aliens.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA