Film 2010-03-19 | Uppdaterad 2010-03-19
Rookie, Svenska filminstitutets satsning på nya filmskapare, har efter Karaokekungen och Miss Kicki (som kommer till Växjö 4 april) gett oss filmen Behandlingen av Johan Jonason som både skrivit manus och regisserat. Och Behandlingen är något så ovanligt som en ovanlig film. Det behöver ju inte vara bra i sig, men i en bransch där likriktning och hårt mallade genrer är legio är det uppfriskande med något vi inte sett förut. Både karaktärerna och storyn kommer från en egen röst. Bildspråket är skakig kamera, dogma alltså och hela filmen känns faktiskt dogma i sin mycket realistiska, osminkade stil.
Handlingen är enkel på ytan men turerna är intressanta. Roy är en trött sjukskriven 57-åring som tappat livslusten och för varje dag går sin fru Ylva allt mer på nerverna med sin passivitet och självupptagna klagan. Av en slump träffar Ylva en ung man som säger sig bedriva en alternativ behandling som kan hjälpa hennes man. Uppgiven och desperat tvingar Ylva i väg Roy till Carl och hans "terapi". En blandning av hårda fysiska utmaningar, lite mat och provokationer. Men Roy låter sig inte provoceras så lätt, han är en lugn man som uthärdar det mesta. Carl däremot mår själv bara sämre och för långa nattliga telefonsamtal med sin amerikanske guru som förespråkar stress och gränsöverskridanden för att uppnå större själslig hälsa.
Dialogen mellan Roy och Carl är knapp. Carl utmanar och Roy uthärdar. Men någonstans finns även hans gräns och hemma finns Ylva som börjar undra i vems våld hon egentligen lämnat Roy. Fast först njuter hon friheten, lite som en barnledig tröttkörd förälder.
Skådespeleriet är utmärkt, Eva Fritjofsson som Ylva har vi tidigare mest sett i mindre roller i film- och tv-sammanhang, men här fyller hon sina större skor med den äran. Kameran vilar ofta i hennes ansikte, följer hennes ögon och hennes blickar och där händer det något, det glimrar till. Björn Andersson (Roy) gör också med små små medel en närmast dokumentär gestaltning av en man under behandling. Under utveckling, jo kanske. Under press, definitivt. Den yttre resan som gestaltar en inre är ett klassiskt grepp, här vrids och skruvas det men inre liv finns, och yttre resor. Deras inbördes koppling är däremot allt annat än klar. Spännande är det hur som helst och roligt, på ett knasigt och lite sorgligt sätt.
Björn Andersson är en strålande skådespelare. Se filmen bara för att se hans prestation.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA