tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Film 2009-09-18 | Uppdaterad 2009-09-18
Daniel Alfredsson har tagit över platsen i en av filmsveriges mest åtrådda regissörsstolar efter danske Niels Arden Oplev.
Noomi Rapace är Lisbeth Salander.
Flickan som lekte med elden
Regi: Daniel Alfredsson
Med bland andra: Noomi Rapace, Michael Nyqvist, Lena Endre, Peter Andersson, Sofia Ledarp, Per Oscarsson och Magnus Krepper.
Betyg: 3
Visas på Filmstaden
Se också: Män som hatar kvinnor. Det är naturligtvis inte nödvändigt att ha sett första filmen, men den lägger ytterligare pusselbitar till Stieg Larssons mångfärgade mosaik.
De två avslutande delarna i Stieg Larssons trilogi kommer med ett par månaders mellanrum i höst och först ut är Flickan som lekte med elden.
Alfredsson har inte ändrat på speciellt mycket av Oplevs upplägg. Det dova bildberättandet finns kvar, musiken som spänningshöjare är mer tydlig. Framförallt ger regissören fler i det stora persongalleriet mer utrymme.
I Flickan som lekte med elden kretsar handlingen kring Lisbet Salanders (Noomi Rapace) mörka förflutna. Salander som själv hållit sig gömd utomlands sedan vi sist såg henne, åker hem för att konfrontera sina spöken men blir indragen i en mordhärva där alla bevis pekar mot vår trassliga protagonist. En av de mördade är en ung, ambitiös och nybliven redaktionsmedlem på Millennium, vars grävande i en traffickinghärva får ett abrupt slut.
Mikael Blomkvist (Nyqvist) bestämmer sig för att göra en egen utredning parallellt med polisens och upptäcker snart kopplingarna till Salander, där den ökände Zala är central.
Så börjar ett fascinerande spel där Salander och skyddsängeln Blomkvist utan att mötas arbetar parallellt mot Zala.
Daniel Alfredsson missar lite i personregin ibland. Andra, som alltid perfekta Lena Endre som Erika Berger och lagom disträe Nyqvist behöver ingen vägledning. Några skurkar är tillskruvat skurkaktiga och Paolo Roberto i rollen som sig själv klarar sig bra.
Det börjar lite spretigt och onödigt mycket fokus läggs på några ganska omotiverade scener och för lite på andra, viktigare. Men i andra halvan får Alfredsson upp både tempo och berättande och fogar samman de skiljda historierna till en helhet som höjer sig högt över andra deckare som verkar ha fribiljett till den svenska biorepertoaren.
Det går ju inte att komma ifrån att detta är en mellanfilm, i väntan på finalen senare i höst. Men Flickan som lekte med elden klarar sig bra tack vare ett gediget manus, fint utmejslade personer och en dialog som känns trovärdig. Det som kanske är allra mest övertygande och som gör att det känns trovärdigt är berättelsens många sidor, allt är inte svart eller vitt i livet och i samhället, det är nyanserna som gör att vi tror på det vi ser. Mitt i det mörkaste mörka finns också en fläckig humor som balanserar upp berättelsen.
Sen kan man ju ifrågasätta varför höstens två svenska storfilmer måste välja exakt samma lilla kafé på söder i Stockholm, att sätta Blomqvist i samma stol som Beck känns ju lite fånigt.
Jonas Henningsson
Cafet är ju bara produktplacering. Undrar hur många gratis kaffe det stället fått bjuda på...
Sen var bildkvalitén urusel om man skall vara petig. Att något kan vara så dåligt år 2009 är ju faktiskt pinsamt.
En kanonfilm, inget att klaga på.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
