Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Film 2011-11-25 | Uppdaterad 2011-11-25
Om jag vänder mig om av Björn Runge är en film man sent glömmer. Starka bilder, starka scener. Under huden, smärtsamt, tungt. Väldigt bra. Den kom 2003, sedan Mun mot mun 2005 och nu i höst, Happy end. Den handlar också om olyckliga människor som behöver bryta sig loss och förändra sina liv. Men trots starka skådespelarinsatser och händelserikt skeende blir Happy end märkligt blek. Trots allt.
Trots till exempel Ann Petrén. För Ann Petrén är alltid bra och hon är bra här med. Bra på att vara den där ledsna, tafatta människan. Hon som bara menar väl men ändå inte får till det. Hämmad. Skadeskjuten.
Här är hon Jonna, mor till den deprimerade och självmordsbenägne konstnären Peter (Gustaf Skarsgård). Det låter dramatiskt men hos Björn Runge blir det lugnt, vardagligt. Mycket tack vare Ann Petrén som kan personifiera en grå tristess som få andra.
Desto mer dramatik finns det i en annan del av stan. Den unga kvinnan Katrine, som städar Jonnas sextiotalsvilla, bor med sin pojkvän Asger i en kal liten lägenhet. Asger deppar och slår Katrine. Han saknar jobb och pengar och jagas av kriminella för ett lån han inte kan betala.
Katrine och Peter möts. Kärlek uppstår. Nej, det gör det inte. Peter tecknar Katrine. De ligger med varann. Eller är det Peter som ligger med Katrine? Mamma Jonna uppmuntrar Katrine. Ger henne pengar. För vad?
Jonna jobbar som körskolelärare och får Mårten som elev. Han är jämnårig och behöver ta om sitt körkort efter att ha blivit av med det när han kört berusad. Någonting händer mellan dem. Vänskap. Mer?
Björn Runge berättar lågmält och en aning distanserat. Det är bra, men det bränner inte. En helt ok film om val, frihet och att hitta vägar ut, nya möjligheter. Att våga.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA