Film 2010-02-23 | Uppdaterad 2010-02-26
Metropia
Regi: Tarik Saleh
Med: Vincent Gallo, Juliette Lewis, Stellan Skarsgård, Alexander Skarsgård, Udo Kier, m fl
Betyg: 3
Visas på Palladium
Efter Roy Anderssons skapelser är Metropia, såväl ekonomiskt som stilistiskt, ett av de mest ambitiösa konstnärliga projekten som hittills kommit ur svensk film. Under sex år, till synes utan kompromisser, har regissören Tarik Saleh fört skeppet i hamn, med hjälp av en mängd kompetenta filmtekniker och med stöd av manusförfattare som Stig Larsson.
Mycket i filmen är förstklassigt. Rösterna, från Vincent Gallos signifikativa till Alexander Skarsgårds fogliga. Animationen av gråa statslandskap, på samma gång syntetiska som fotorealistiska. De knivskarpa detaljerna. Den undergångsstämda musiken. Men på en avgörande punkt – manuset – är bristerna så påfallande att de högt ställda förväntningarna svårligen infrias.
Tiden är framtid, 2024, en miljöhärjad kontinent sammanbunden av ett jättelikt, europeiskt tunnelbanenät styrs av det massmanipulerande storebrorskonglomeratet Trexx. Den kafkaartade hjälten är kontorsråttan Roger som inleder sin kriminella bana med att cykla till jobbet och som snart blir offer för en byråkratisk komplott på jakt efter en skön blondin i gränslandet mellan Stockholm och Paris.
Nog finns det en poäng i de anonyma karaktärerna, tecknade med sorgsna stora ögon. Ändå blir den sociala gestaltningen alltför anemisk för att man ska fatta helgjutet intresse i deras utstakade öden. Det anslagna relationsdramat lämnas i sticket och när först slutbilderna ger fokus åt kärlekshistorien tycks det för sent.
Ambitionen att skriva dystopisk filmhistoria genomfars av en påtaglig överbelastning. När man till exempel återkommer till filmens utsända dokusåpa döpt till Asyl och med utslagningssäte i Köpenhamn blir berättelsen, liksom vid flera andra tillfällen, väl grund. Potentialen av fri, abstrakt dikt förgås i en tämligen förutsägbar samhällsanalys. Metropia blir en välkoreograferad pamflett över en tänkvärd men alltför igenkännbar framtid.
Jon Asp
Se hellre: Up, för en likaså enkel men en mer harmoniskt genomförd framtidsskildring.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA