Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Film 2012-01-27 | Uppdaterad 2012-01-27
Bara sekunder in i Brad Birds Mission impossible-försök får jag känslan av att något är rejält på tok.
Trots att fantastiska saker pågår på duken - en man jagas av två beväpnade män och ramlar till synes handlöst utför ett tak men räddas mirakulöst i sista stund av en oväntad portabel airbag - är det ändå något som inte stämmer. Här sås ett frö av oro: skämtar du med mig, Tom?
Mission impossible har legat mig varmt om hjärtat ända sedan tv-serien. Första filmen i regi av Brian De Palma var en skaplig actionrulle, film nummer två, i regi av John Woo var ett magplask som jag försökt förtränga. Med den geniale JJ Abrams vid spakarna konstruerades trean till ett prima äventyr.
Brad Bird är spelfilmsdebutant med Råttatouille och några avsnitt av The Simpsons som främsta meriter. Den humor som Bird för med sig funkar inte. Det är inget fel på en och annan självironisk blinkning men här blir det för mycket. Visst är det stundtals snyggt, spännande och actionladdat. Men varför släpa upp Tom Cruise på utsidan av världens högsta byggnad i Dubai om man inte tänker ta det på allvar?
Varenda sidohandling är pinsamt skissartad och att en ensam svensk galning vill bomba sönder världen är ett ganska omöjligt att smälta. Till stora delar känns Mission impossible som en parodisketch.
Miranda Sigander/TT Spektra



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA