Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Film 2009-12-04 | Uppdaterad 2009-12-04
Séraphine berättar gripande om den fattiga och djupt troende städerskan och enstöringen Séraphine som var en självlärd och enastående konstnär.
Séraphine
Regi: Martin Provost
Med bland andra Yolande Moreau, Ulrich Tukur, Anne Bennent
Drama
Betyg: 4
"Baserat på den sanna berättelsen om..." kan ju verka lätt avskräckande. Som ett billigt säljknep som ska skyla över en tunn historia. Men det kan vara alldeles tvärtom, film kan vara ett utmärkt medel för inhämtande av kunskap. Jag är väldigt glad, tacksam rentav, över att Martin Provost gjort film om den franska konstnären Séraphine de Senlis, att Folkets bio importerat den till Sverige och att Växjö Folkets bio nu visar den på Palladium i Växjö.
Filmen Séraphine är ett klassiskt gjort drama, med en historia från början till slut, en inledning som bit för bit berättar detaljer ur den hårt arbetande, gudsälskande Séraphines liv. Hon är en särling och en slitvarg. Städar och tvättar för andra, får lite betalt och ännu mindre respekt.
Séraphine är i naturen, pratar med träd och insekter. Klättrar högt upp i ett träd. Vänder blicken mot himlen, njuter. Verkar vara lite lagom galen, mer en fri själ som både ser och skapar skönhet och sinnlighet i en vardag präglad av kroppsarbete och armod. Hon samlar saker i flaskor. Blod, olja, växter. Det dröjer en bra bit in i filmen innan vi får se henne blanda färg. Och måla. Som hon målar. Lyckligt, brinnande. På nätterna, i stearinljusets sken i sitt lilla hyrda rum där hon ligger efter med hyran eftersom hon hellre köper färg.
Av en lycklig slump korsar hennes vägar Wilhelm Uhdes. Han är en uppburen konstkritiker och samlare från Tyskland och hon städar hans hyrda hus i Senlis. En dag råkar han hitta en målning hon har gjort och blir tagen. Han har hittat ett oväntat, obildat målande geni i en sliten kvinnas tunga kropp i en liten by på landsbygden. Hon målar blommor, frukter, rankor, träd och mönster i kraftfulla färger och naiv stil.
Wilhelm Uhde ser och lyfter henne. Men måsta lämna Frankrike när första världskriget bryter ut. Det tar många år innan han återvänder och finner att Séraphine har målat mer, utvecklats. Han blir hennes mecenat. Hon målar större och större och bättre. Hon kan inte hantera alla pengar så bra. Hon säger att änglarna ska komma och hämta henne. I stället blir hon själv hämtad och inlagd på mentalsjukhus. Där stannar hon tills hon dör, ensam.
Séraphine gestaltas väldigt bra av Yolande Moreau. Den hastiga lätt böjda gången, fladdriga fingrar, försiktig blick men stolt. Inte kuvad. Yolande Moreau spelar med hela kroppen och har få repliker. Séraphine är en händernas kvinna. Hon målar för att hennes skyddsängel uppmanat att göra det.
Séraphine kombinerar en fin filmupplevelse med lite rejäl folkbildning. Det gillar jag. Förut kände jag inte ens till Séraphine. Nu är jag både en god film, och en hel massa kunskap rikare.
Se också: Basquiat om en annan slags konstnär/outsider.
En vacker och mycket fin film. Den drivkraft som finns i Serafine och hennes obändiga kamp för att kunna måla och uttrycka sig.Hon lever i en annan tid och det är före medicinsk kunskap fanns. Däremot finns människokärlek och vänskap.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
