• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Sofia Ernerot
I kväll spelar Per Tengstrand inför två utsålda konserthus i Växjö tillsammans med Ola Salo. Troligtvis är det avslutningen på ett samarbete över genregränserna - nu tar den normala vardagen vid, med Beethoven respektive The Ark.

Den Onde, Den Gode och Per

Galej 2009-09-18 | Uppdaterad 2009-09-18

Foto: Sofia Ernerot

Per Tengstrand har tagit emot pris av kungen. Och från Per Bjurman ? som bäste kommentatorn på hans NHL-blogg på Aftonbladet. Det senare kallas Biffenpriset och är i Pers värld snäppet tyngre.

Foto: Sofia Ernerot

FAKTA

Per Tengstrand
Ålder: 41
Bor: Princeton, New Jersey. Uppvuxen i Växjö.
Familj: Hustrun Shan-shan Sun, mamma och pappa i Växjö, fem syskon.
Aktuell: Spelade för EU:s ministrar i Växjö domkyrka i söndags och höll samma dag Beethovenkonsert på kulturskolan i Växjö. I veckan som gått har han åkt till Stockholm för att på torsdagskvällen spela på kungliga slottet. I kväll blir det två storslagna konserter på Växjö konserthus tillsammans med Ola Salo, Jonas Nydesjö, Musica Vitae, Yvonne Tuvesson-Rosenqvist och Fanny Jönsson under titeln Lieder of the pack. Samma konsert ges i Uppsala på söndag. Sedan är det – troligen – slut med samarbetet mellan Ola Salo och Per Tengstrand, ett samarbete som inleddes med Linnaeus Rex i Växjö 2007. "Det har varit väldigt roligt. Nu återgår vi till Beethoven och The Ark".
Framöver: På tisdag tillbaka över Atlanten, konsert i Mexico City på onsdag. Nästa projekt är att spela in Beethovensonater på skiva. Mycket av inspelningen görs i Växjö konserthus. "Jag gillar stämningen där, det är lite som att vara på ett jobb där man känner folk".

Måndag förmiddag. Den Onde, Den Gode och Per Tengstrand slår sig ner i fåtöljerna på hotel Cardinal i Växjö.
- Varför är vi här, undrar Ond?

- Jag bor här, säger Tengstrand.

Bor här, vill dina föräldrar inte veta av dig eller?
- Jo, det är mer en praktisk fråga. Jag har fem syskon som har ynglat av sig ordentligt så det är alltid ett par, tre barnbarn i huset, och då får man inte så mycket lugn och ro.

Är det viktigt med lugn och ro?
- Ja, särskilt timmarna innan en konsert. Då blir jag fokuserad och är inget särskilt roligt umgänge.

Men i går (läs söndag) blev det stressigt va? Två konserter på kort tid. Hur gick det?
- Puh, ja. Man kunde nästan tro att det var välrepeterat. Ha ha. Det fungerade faktiskt riktigt bra, trots att vi inte hade mycket tid till förberedelser. Dessutom hade jag ju lyckats dubbelboka konserterna, men det löste sig.
Dubbelbokning, det låter ju professionellt?

- Det har faktiskt aldrig hänt förut, men jag kollade fel i min kalender.

Du tillhör ju en av världens främsta pianister, borde inte du ha en agent som sköter sådant där åt dig?
- Jag har en agent i USA och en i Frankrike. Men här i Sverige känner jag de flesta som arrangerar den typen av konserter och då tycker jag det är lättare att sköta det själv. Dessutom gäller det att hitta en agent som är bra.

Så du har två agenter. Det har ju inte ens Zlatan. Hur stor är du?
- Det fungerar lite annorlunda i musikvärlden, jämför med inom sporten. Vi har olika agenter för olika geografiska områden.

På tal om fotboll, du är ett stort Österfan. Hur känns det?
- Det känns bra, hoppet lever. Jag följer dem och försöker se matcherna på nätet. Men de borde ju ordna sin hemsida bättre så att det är lättare att hitta. Det får ni gärna skriva.

Du är gammal fotbollsspelare själv?
– Ja, jag spelade och drömde väl som de flesta tolvåringar om att bli fotbollsproffs? Men så tog musiken allt mer tid.

Du var inte en tillräckligt bra fotbollsspelare, helt enkelt?
– Jo, jag var rätt duktig. Kanske inte så att jag hade blivit proffs, men ändå. Sedan upptäckte jag att jag var rejält begåvad på piano och då är det nog ganska naturligt att man dras till det.

Och nu turnerar du världen runt för utsålda konsertsalar. Har du några groupies, och då tänker jag på personer under 70 år?
- Nej, några groupies har jag inte. Det är inga som förföljer mig. Men däremot en del fans som verkligen uppskattar och intresserar sig för det jag gör. Som skriver till mig.

Du måste ju ägnat hela din barn- och ungdom åt att öva skalor. När andra hånglade och smygrökte sin första cigg satt du vid pianot. Är samarbetet med Ola Salo ett sätt att i efterhand få uppleva lite av det du missade som ung?
- Jag tror att du har en poäng där. Det har varit väldigt kul att få stå på scen och få lite av den där rockstjärnefeelingen. Samtidigt känner jag att stället där jag är hundra procent hemma är i den musiken som jag övade då andra tjuvrökte och hånglade.

Så du känner inget sug efter att ta över som keyboardist i The Ark?
- Nej.

Men du har fått frågan?
- Ha, ha, nej.

Du kunde kanske göra något mittemellan. Bli en ny Robert Wells?
- Nej. Mycket av det Robert Wells gör skulle jag aldrig kunna göra lika bra. Som det där boogie woogie-svänget.

Vem är den bästa pianisten då, Tengstrand eller Wells?
- Det vill du att jag ska svara på va? Men det skulle jag aldrig. Vi är dessutom så totalt olika, det är inte rimligt att ens jämföra.

Nu när du är i Växjö har du spelat för EU-ministrarna, du har tidigare spelat för kungen och många av maktens män. Hur känns det att vara ett kuttersmycke i de fina salongerna?
– Jag vet inte om det är det jag är, men det är en intressant och bra fråga. Men det gäller att inte döma sin publik oavsett vilka de är. Sen kan jag ju säga att det är allra roligast att spela för dem som verkligen kommit dit för att lyssna på mig. De som har tagit sig tid och köpt biljett.

Men du är kompis med kungen va?
– Nej, inte kompis. Jag tror inte att kungen har några kompisar, mer än de han känt sedan väldigt länge. Men jag hjälpte honom att välja ut en flygel och spelade då för honom och några av hans vänner.

Vad var det för flygel? Vad kostade den?
– Det är samma flygel som en av dem jag har själv, min finaste. 1,2 miljoner kronor kostar den.

Hur många flyglar har du?
– Fyra.

Är du rik?
- Nej, rik skulle jag inte betrakta mig som. Men om jag sålde mina flyglar skulle jag nog kunna säga att jag var rik.

Hur mycket har du offrat för att kunna köpa de här flyglarna. Hur mycket har du försakat familj och vänner för att nå dina framgångar?
- Jag vet inte, det kanske inte jag är rätt person att svara på.

Att uppkalla en festival efter sig själv - Tengstrandfestivalen i Växjö - är det inte att ha lite stort ego?
– Ja... den första hette inte så, utan den hette Från Mozart till Öster, men när det var dags igen förra året hade Öster trillat ner i division ett och många kallade den ändå Tengstrandfestivalen. Då tänkte jag att då kan man väl sticka ut hakan lite, få vara lite egotrippad.

Men hur mycket karriärist är du?
- Jo, men jag är väldigt mycket en karriärist. Det har varit en enorm drivkraft att bli bättre, få uppmärksamhet och tjäna pengar. Just bekräftelse och uppmärksamhet är som en beroendeframkallande drog. Mer än pengar till och med. Och ju mer bekräftelse man får, desto mer vill man ha. Ännu värre blir det förstås om bekräftelsen avtar.

Hur handskas du med det?
– Jag var med om en allvarlig bilolycka för åtta år sedan och det förändrade mina perspektiv helt. Då insåg jag att det absolut viktigaste är familjen. De älskar en vad man än gör.

Familjen ja, din fru Shan-shan är ju också pianist. Jag läste att det brukar gå hett till mellan er innan ni ger gemensamma konserter. Det blir man ju nyfiken på?
- Ha, ha. Jag det är nog inte riktigt vad du tänkt dig, men jag vet vad du syftar på. Det var en gång då vi blev riktigt arga på varandra innan en konsert, men när vi gick på scenen var det som bortblåst. Och så var det faktiskt ganska ofta förr, men vi har blivit bättre på att tygla våra ganska starka viljor.

Hinner du och Shan-shan med något annat än piano?
– Vi går mycket på hockey. Det är så långt från den klassiska världen, det är spontant och fritt och man vrålar.

Du spelar ju i stort sett bara covers, Beethoven, Schubert, Mozart. Skriver du inget själv?
– Nej, det är något jag kan ångra. Min mamma tjatade en hel del på mig när jag var yngre om att skriva variationer och jag gjorde det också på emigrantvisan De sålde sina hemman.

Ha, ha. Det låter ju hett?
– Vad då! Du ska veta att jag vann massor med talangtävlingar mot 12-åriga tjejer som sjöng Over the Rainbow. Så kom inte här och snacka om hett.

Jamen, hur coolt är det att ha en Beethovenblogg då, som du har?
– Det tycker jag är coolt! När jag hade uppehåll på sommaren fick jag många som mejlade och frågade varför jag inte uppdaterade.

På tal om bloggar, vi har hört att du följer Per Bjurmans hockeyblogg slaviskt?
– Ja. Jag har till och med fått Biffen-priset.

Biffen-priset?
– Till den bästa kommentatorn på bloggen. Det har varit lite hårda ord mellan oss, Per Bjurman är New York Rangers-fan och jag hängivet New Jersey Devils-fan. Jag skrev till Per Bjurman att jag har fått ta emot pris ur kungens hand, men att det här var större.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: