Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Galej 2009-03-13 | Uppdaterad 2009-03-13
Ond och God hade hoppats få åka och mingla på Melodifestivalfinalen. Men när Thorleifs åkte ur schlagern fick de nöja sig med att åka till de mörkaste Norrhultsskogarna. De slog sig ned i Thorleif Torstenssons härliga hörnsoffa och blev bjudna på en och en halv timmes monolog.
Tapeter och heltäckningsmattor från 70-talet. Mycket mörkbrunt trä. Papper, skivor, broschyrer, datorer, guldskivor och instrument slåss om utrymmet. Någon skulle kanske kalla det kaos. För dansbandsmusikens härförare, Thorleif Torstensson, är det hemma.
Är du intresserad av heminredning?
- Ja, det är jag väl, men jag har ju ingen tid med det, säger han.
- Nu efter allt ståhej kring Melodifestivalen är det mycket som blivit liggande också. Jag måste betala mina räkningar.
Är du ledsen över att ni inte lyckades ta er till finalen i Melodifestivalen?
- Nej, det kan jag inte säga. Jag har fått en inbjudan till efterfesten och det är ju det viktiga.
Du brukar ju alltid framhålla hur stor dansbandsmusiken är, men varken ni eller Scotts kom till Globen?
- Det finns säkert massor av förklaringar till det. Våra fans är ju i regel lite äldre och ringer kanske och röstar två gånger, medan Agnes fans ringer tills telefonen går sönder.
- Sen gjorde ju journalisterna oss till något av favoriter, vilket var väldigt kul. Men samtidigt tror jag att det kan ha legat oss i fatet. Man röstar inte lika gärna på favoriterna.
Okej, men kan det inte vara läge med lite självrannsakan. Som att ert bidrag inte höll måttet och att ni inte gjorde ett tillräckligt bra framträdande?
- Jo, visst. Men jag tycker att vårt framförande var helt okej. Och när det gäller låten kände vi oss trygga i den.
- Vi var ju också de enda i vår delfinal som använde pyro, och de enda som kastade en saxofon. Men det räckte ändå inte.
Det verkar som att ni vill vara lite farliga? Sex, droger och dansband, liksom?
- Nej, det är nog inte mycket med det. Det blir väl att man tar en öl ibland, men inte mer än så. Det skulle aldrig fungerat att hålla på i över 46 år annars.
Har ni några groupies som hänger efter er?
– Inte på det där vulgära sättet. Det är ju inte fans som hänger i klasar utanför hotellet direkt. Men visst finns det en del vars hela liv kretsar kring dansband. De första de gör på morgonen är att sätta på en Thorleifs-skiva och innan de går och lägger sig lyssnar de på en annan. Vi får många sådana historier berättade för oss när vi är ute och spelar, säger Thorleif och fortsätter sedan sin vana trogen att dra den ena skrönan efter den andra från livet på vägarna.
Du menar alltså att dansband är mer än bara bruksmusik?
– För en del handlar det bara om att komma ut och dansa, medan andra lever med dansband hela sin vakna tid. Vi fyller en viktig social funktion på många sätt. Många kan identifiera sig med låtarna, så visst är det mer än bruksmusik.
– En del kommer på spelningarna för att prata med oss efteråt och få en kram. Jag kramas gärna och mycket.
Ja, vi märkte det när vi kom hit. De kvinnliga delarna av sällskapet överföll du?
– Jag vill inte vara påflugen, och tror inte att jag är det heller, men jag tror att det är bra att kramas. Vi behöver den närheten.
Men du kramar inte män?
– Det kan jag visst göra, men det faller sig inte lika naturligt.
Hur är det med kärleken då?
– Jag är särbo. Eftersom vi spelar på helgerna är min helg på tisdag och onsdag. Då försöker jag åka till stugan i Båstad och där träffas jag och min särbo, som kommer från Varberg.
Varför bor du kvar i Norrhult, vore det inte smidigare att flytta till ett mer civiliserat samhälle.
- Jag kan inte flytta. Jag bor ju i min fars föräldragård och den lämnar man inte så lätt. Och så trivs jag här och engagerad i samhället. Jag är ordförande i Folkets hus, vilket är roligt och viktigt, även om det egentligen tar för mycket tid.
Är Norrhultsborna stolta över att ha en dansbandskung i samhället?
- Ja, de verkar verkligen vara det. Det är jätteroligt. När vi tävlade i Melodifestivalen hade man visning på storbildskärm i Folkets hus och det var fullsatt, över 80 personer. Jag gör mig inte till, utan kan åka ner till affären och handla i joggingbyxor. Det hade nog varit annorlunda om framgångarna stigit mig åt huvudet.
Så det är okej att kalla dig Tolle även om man inte känner dig?
- Ja, absolut. Vet ni förresten vad Tolle betyder på skånska?
Nej, Inte en aning.
- Då säger jag det inte.
Men kom igen nu!
- Okej, Tolle är hundbajs på skånska.
Där ser man, fint smeknamn. Tror du förresten att Thorleif kommer att få ett uppsving på namntoppen nu när du synts så mycket i media?
- Det tror jag väl inte. Det finns ungefär 400 som heter Thorleif i Sverige och några vet jag är döpta efter mig.
Men var det aldrig
några tveksamheter om att ni skulle heta Thorleifs?
– När vi gjorde vår första spelning kallade vi oss Calcuttas, eftersom vi spelade låten Oh Calcutta. Vid ett annat tillfälle kallade vi oss The Fireties eftersom vi hade röda slipsar. Men när vi bestämde oss för att satsa mer på att vara ett dansband så valde vi mellan att heta Bosses kvintett eller Thorleifs kvintett. Och ni vet ju vad det blev. Vi kunde ju inte heta Bosses. Och nu har Thorleifs blivit ett begrepp.
Du talade om joggingbyxor tidigare, du har varit på god väg att göra en svensk klassiker?
– Det är tråkigt det där. Jag har ju gjort alla delar men inte i rätt ordning. Vättenrundan har jag till och med cyklat tre gånger. Jag har också sprungit New York maraton, det var en häftig upplevelse. När jag kom upp på åttonde avenyn tänkte jag att jag var hemma, men då återstår åtta kilometer. Så jag vinglade fram där den sista biten, det måste sett ut som att jag var kanonfull.
Hur är det med hälsan nu då? De blir väl en del vägkrogar?
– Vi har varit ganska förskonande från sjukdomar i bandet. Vår trummis hör dåligt, och jag har tinnitus men jag störs inte så mycket av det. Och när det gäller mat får vi ofta det på spelställena. Men visst blir det en och annan korv i en korvmoj, även om vi egentligen inte behöver det.
Hur länge orkar ni hålla på?
– Det vet jag inte. Vi har ju snart kuskat runt i 47 år, och visst har man inte lika mycket energi som man hade förr. Särskilt är allt åkande jobbigt. Men att spela är fortfarande lika roligt.
Ni har sålt flera miljoner skivor. Hur rika är ni?
– Vi har så vi klarar oss, men vi är ju inte Bill Gates direkt. Det finns en del sparat på kistbotten i företaget, men det är inga jättesummor.
Och så fortsätter Tolle att prata om pengar, framgångar, utsvängda byxor och Gråt inga tårar. Ond och God tackar för sig och på väg från huset hör de hur saxofonens dansbandsansikte snackar vidare där inne som om det inte fanns någon morgondag.
Ni är kungar thorleifs... viva las vegas...
Galej är Smålandspostens nöjesbilaga. Vi guidar dig genom hela länets nöjes- och kulturliv och skriver om alltifrån barliv, bartenders och baristor till film, teater och konst. Och om aktuella artister förstås.
Kristina Bingström , redaktör, 0470-77 06 27
Kontaktinformation Galej
galej@smp.se
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
