Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Galej 2008-12-12 | Uppdaterad 2008-12-19
Scenen på Växjö teater känns som ett andra hem. Även om han emellanåt känner sig som en prostituerad när han står där i sina paljettkläder.
Den Onde och den Gode har träffat revyräven Nils Åkesson som i år gör sin 18:e nyårsrevy.
Exakt på klockslaget rullar Nils Åkesson upp i sin svarta, breda Mercedes på baksidan av teatern. Han ler när han hälsar, han ler när han pratar, han ler när vi säger tack och hej. Förmodligen ler han när han sover.
– Jag tycker ju att det är väldigt roligt att hålla på med nyårsrevyn, annars hade jag inte gjort det i så många år, säger han.
Så du har inga planer på att börja med något riktigt jobb då?
– Jag har varit lärare, men det blev lite för mycket av ett polisyrke tycker jag. För mycket tid gick åt att kontrollera att eleverna hade pennor och suddgummin.
– Sen skulle jag sakna att stå på scen. Veckorna innan premiären av nyårsrevyn är väldigt psykiskt påfrestande, men när man väl står där och folk skrattar då blir det något magiskt över det.
Och folk skrattar?
– Ja, för det mesta.
Du brukar ju göra en stor grej av att ni inte kör några under bältet-skämt, är ni för fina för det?
- Vi har faktiskt börjat gå lite lägre, om man säger så. Framför allt för att möta publikens önskemål. En gång kom det fram en kille och undrade varför vi inte hade några skämt. Efter ett tag förstod jag att han menade just de som är under bältet.
Komiken har ju gått framåt, inte minst under senare år, men ni i revysvängen står fortfarande kvar på ruta ett.
– Så tycker jag inte att det är. Förr kretsade det väldigt mycket kring den lokala korvkiosken, men vi har utvecklats och det är mycket mer av en show med sång och dans i dag.
Ni har ju en del professionella dansare med i föreställningen, och så är det du och Talis Vasko. Blir det inte närmast lyteskomik när ni ska försöka er på danssteg i sällskap med proffs?
- Det är det som är det fina med revyn. Den består av massor olika nummer där det finns utrymme för variation och en stor blandning.
Ni envisas med att ha på er glittriga paljettkläder. Varför denna återkommande uppvisning i smaklöshet?
- Ja, ärligt talat har jag i bland svårt att stå för det till hundra procent. Det finns någon slags hatkärlek till hela revykoncepetet. Och när man står där i sina glittriga kläder så känner man sig ibland som en dansbandsprostituerad, men publiken förväntar sig det och skulle nog ifrågasätta om vi ändrade på det för mycket.
Så du är alltså prostituerad?
- Ja, det är vi väl alla mer eller mindre.
Du refererar till dig själv som "professor i revy". Hybris, är det något som känns bekant?
- Vi använder oss av det uttrycket och det var faktiskt en recensent i er tidning som skrev det en gång. Och det är förstås väldigt smickrande.
Så du anser alltså att du är professor?
- Jag vet inte vad det skulle innebära att vara professor i revy. Men man kan väl säga att när någon tycker att det man gör är dåligt, så biter det sig fast mycket hårdare än allt beröm man får.
Du är ju gift med Maria Wranå, som är medproducent och har varit med i de flesta av dina revyer. Hur fungerar det privat med två artistegon under samma tak?
- Det fungerar bra.
Brukar ni battla om vem som kan komma på den bästa ordvitsen innan ni släcker sänglampan?
- Nej, visst skämtar vi en del men det är nog inte mer än vad andra gör. Att två artister lever ihop är inte så glamoröst som det kan verka.
- Men erkänn att ni brukar gå omkring hemma i era paljettkläder och lattja lite?
- Nej, det gör vi inte. Ibland kan Maria hjälpa att sminka mig så att det ska bli bra, men det är väl allt.
Sminkar du henne?
- Jag har inte fått det förtroendet.
Det verkar som att du tjänar en del flis på det här, du kom inglidande i en flådig Merca?
- Men du såg att den var skitig va? Jag har inte råd att tvätta den, haha. Nej, men visst har det gått hyfsat bra.
Får du inte dåligt samvete när du tjänar så mycket pengar, medan riktiga konstnärer tvingas leva på bidrag?
- Mmm, jag tycker nog att kommunen kunde satsa lite på nyårsrevyn.
Så något dåligt samvete har du inte?
– Nej, jag tror inte att andra konstnärer skulle tjäna mer om jag tjänade mindre.
Hur mycket tar ni för en biljett?
- 295 kronor.
Och det tycker du att revyn är värd?
- Oj, ja. Det är ju inte mycket mer än ett par liter mjölk och några skivor bröd.
Då undrar man ju verkligen vilket bröd du äter?
- Ha ha. Men jag tycker lätt det kommer upp i några hundralappar när man springer in på Konsum Extra och handlar.
Konsum Extra ja, affären för de bättre bemedlade.
- Jag planerar aldrig mina inköp utan handlar när jag behöver något.
Du är lyckligt lottad. Lika lyckliga lär väl inte dem vara som köpt en biljett av dig. De tvingas förmodligen handla på Lidl resten av året.
- Det tror jag inte, jag tycker verkligen inte att våra biljetter är särskilt dyra.
Visst, visst. Slutligen, det är bara tre veckor kvar till premiären. Hur är det med nerverna?
- Va, tre veckor! Jag trodde att det var tre månader.
Där ser man. Då kan vi bara önska lycka till.
Vilka blajiga frågor!
Jag såg inte någon positiv fråga.
Allt handlade om att försöka sätta dit Nils. Var glad att någon vill lägga ner så mycket arbete på att vi skall få skratta lite i Växjö.
Hjälp till att höja honom istället för att sänka honom.
Är ni avundsjuka??? då kan ni ju försöka själva.
Vad är det för en idiot som ställt dom frågorna??
Om man vill sätta någon på pottan så ställer man väl frågor som kan göra det? Löjlig intervju, var det en praktikant som genomförde den?
Galej är Smålandspostens nöjesbilaga. Vi guidar dig genom hela länets nöjes- och kulturliv och skriver om alltifrån barliv, bartenders och baristor till film, teater och konst. Och om aktuella artister förstås.
Kristina Bingström , redaktör, 0470-77 06 27
Kontaktinformation Galej
galej@smp.se



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA