• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Den Onde och den Gode möter Peje

Galej 2009-06-18 | Uppdaterad 2009-06-24

FAKTA

Per-Olof Johansson
Ålder: 48
Bor: Tingsryd
Familj: En fru, två barn.
Gör: Entertainer. Driver företaget Pejes Party där han erbjuder sina trubadur- dansbands och konferencier-tjänster. Har sedan 1991 gjort en massa underhållningsprogram i Sveriges radio P4 Kronoberg.
Aktuell: Leder allsången i Linnéparken som startar den 6 juli. Första gästartisten i år är Markus Fagervall. Sedan kommer Sibel, Jan Johansen och till sist, den 27 juli, Shirley Clamp.

Om ett par veckor är det dags för Peje att dra igång årets allsång i Linnéparken. En höjdpunkt för åtminstone 5000 Växjöbor varje måndag i juli.
- Kulturell förflackning, säger Ond.
- Växjö i mitt hjärta, säger God.
- Väldigt roligt, säger Peje.
Hur känns det att vara större än Simple minds?
– Vad då?
Ja, du drar ju mer folk till allsången varje vecka än vad Växjö rockfestival lyckades med under en helg på Evedal?
- Nu är det ju så att allsången är gratis. Det spelar förstås en stor roll. Sen tycker jag det är synd att rockfestivalen inte fick en större publik. Kanske lyckades de inte riktigt förmedla att det var för hela familjen, jag uppfattade inte det i alla fall. Och är det något allsången är så är det just för hela familjen, från små barn upp till de äldsta.
Hur stor roll har du själv i allsångsframgångarna?
- Ingen alls. Det handlar inte om mig. Det hade funkat med vem som helst som kan sjunga och tjata lite.
Ödmjukhet, det går ju hem i stugorna!
- Men jag tror verkligen att det är så. Kanske skapar jag och Siv, eller Augustina då, en viss stämning som en del gillar. Men det handlar ändå om att folk vill sjunga tillsammans. Min uppgift är att se till att de kan slappna av och våga göra det. Och det kanske jag gör ganska bra.
Augustina ja, hur länge ska du släpa med henne?
- Jag släpar inte med henne. Hon är väldigt säker och gör oväntade saker. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända.
Umgås ni privat?
– Ja. Nu har vi inte så mycket tid, men visst händer det att vi träffas. Ibland spelar vi golf.
Augustina spelar golf. Det skulle man ju vilja se!
- Nu är det ju Siv som spelar. Faktiskt är hon mycket bättre än vad jag är.
Då vågar man ju inte ens tänka på hur du är.
- Ha, ha. Nej. Men jag kan säga att ibland kommer det faktiskt fram lite av Augustina i Siv när hon gör ett mindre bra slag.

Utan att överdriva kan man konstatera att allsången är förutsägbar. Alla vet vad de ska få och, ärligt talat, det är inte mycket. Tröttnar du inte?
- Jag håller inte med om det. Man ska inte diskvalificera alla de människor som kommer dit för att de verkligen gillar det. Jag tycker det är fantastiskt.
Men så mycket är allsång, Idol, talangjakt och fördumning. Du är ju onekligen en del av det. Sover du gott om natten?
– Jag sover väldigt bra. Sen är det inte alltid så att allt bara är lättsam underhållning och yta. I de mest oväntade situationer dyker allvaret upp och då gäller det att vara beredd på det.
- Och så är jag ju inte bara den här underhållaren, även om det är mitt jobb. Men det är inte så att när jag kommer hem och sätter på mig mina joggingbyxor, en sleten t-shirt och mina mystofflor att jag sjunger allsång med familjen. Det gör jag verkligen inte. Jag tar del av mycket av den tyngre informationen också, tittar gärna på Kalla fakta och sådan program.
Man har svårt att se dig sitta still och slötitta på tv?
- Jag kan slöa bort många timmar framför tv:n. Jag är väldigt bra på att snabbt stänga av och gå ner i varv. Men visst är jag en sådan som gillar att det händer mycket saker. Jag är ju bland annat lagledare för min dotters innebandylag och min sons hockeylag.
Hockey, det är Växjö lakers då?
-… eh, nej. Det är förstås Tingsryd.
Hur kommer det sig att du bor kvar i Tingsryd.
- Jag är uppvuxen i Ryd och min fru i Tingsryd. Hon jobbar där också, så det känns helt naturligt. Och att köra till jobbet i Växjö är inga problem, är man från Ryd är man van vid att köra. När jag växte upp var det självklart att ta bilen till Karlskrona för att käka pizza.

Du driver ditt eget bolag Pejes Party och har radion som en av dina uppdragsgivare, men du spelar även dansband, är trubadur och konferencier på allt från bröllop till företagstillställningar. Svarta pengar, känns det bekant?
- Nej. Det skulle aldrig funka, man måste driva sånt här seriöst.
Hur mycket tjänar du?
- Jag vet inte exakt. Men jag har nog en ganska normal inkomst skulle jag tro.

Du kallar dig entertainer. Precis som Joe Labero . Exakt när går man från att vara en underhållare till att bli entertainer?
- Va, kallar jag mig entertainer. Det tror jag inte.
På din hemsida gör du det.
- Det var mer än jag visste. Det var nog ett bra tag sedan den uppdaterades och jag vet knappt vad som står där. Det var en jag känner som erbjöd sig att göra den och det var många år sedan.
Där står också att du spelar i "den moderna trubadurgenren" och lirar allt från Beatles och Creedence till Gyllene tider och Ledin . Då undrar man ju onekligen hur den omoderna trubadurgenren ser ut?
– Jo, men, när vi började spela ute var det mycket mer traditionella visor, som Cornelis och sånt. Men i slutet av 80-talet hände något och folk ville upp och dansa och då fick det blir lite med tryck i musiken. Det är det jag kallar den moderna trubadurgenren.
Kan man på allvar spela sånt längre?
- Det är ju inte så ofta vi spelar i Växjö längre. Mest är det på företagsfester och sånt.
Men det är väl inte för musiken skull de anlitar dig, det är ju för att de vill ha party-Peje.
- Nej, det tror jag verkligen inte. Gäller det en företagsfest kommer de ju inte dit varken för musikens skull eller för den som spelar. Vi står bara för underhållningen i bakgrunden.
Det verkar som att du tonar ner ditt kändiskap. Inser du inte värdet av ditt varumärke?
- Jag tänker inte så. Och jag är ingen kändis på det sättet. Jag tycket inte att det är jag som ska stå i fokus, och jag är inte intresserad av det heller. Jag har inget behov av att berätta vad jag tycker och tänker om allt. Min uppgift är att känna av och lyssna på publiken och se till att de får en trevlig stund. Det gäller i det mesta jag gör, om det så är radio eller om jag är ute och spelar.
- Sen kan det ju vara så att många vet att det blir på ett visst sätt när jag, eller vi, gör något. Man vet vad man får. Det kanske lockar en del, men skrämmer också bort en del.
Skrämmer bort?
– Ja, de som lyssnar på heavy metal kommer nog inte till något där jag står för underhållningen.
Vilka är dina fans då?
– Jag har inga fans. Visst händer det att jag får skriva autografer i bland, men det är ju knappast så att någon har mig på en affisch på väggen.
Men din publik, vilken är den typiska Peje-publiken?
– Det är verkligen blandat. Det är alla åldrar. Jag försöker göra så att alla som kommer ska få en rolig stund, och jag sticker väl inte ut direkt. Vill inte vara elak, utan en vanlig hygglig kille.

Sen var det det här med ditt namn. Heter du Peje?
– Ja, det gör jag. Men mitt dopnamn är något annat.
Så Peje är ett artistnamn?
– Ha, ha. Nej, jag har alltid kallats Peje. Jag vet inte hur det kommer sig. Men man har sagt att min mormor klappade på min mammas mage när jag låg där och sade "lille Peje". Kanske är det därifrån.
Så sött. Men vad heter du?
– Det är en väl förborgad hemlighet.
Skärp dig, kom igen nu?
- Per-Olof heter jag.
Det var väl inte så farligt?
- Nej.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: