Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Galej 2008-10-03 | Uppdaterad 2008-10-06
Markus Krunegård vill aldrig upprepa sig, och han vill aldrig fastna. Den här hösten kommer därför enbart handla om att överleva turnén, dricka light-folköl och jogga. I dag spelar han i Växjö.
Namn: Markus Krunegård
Bor: Stockholm
Aktuell med: Släppte plattan Markusevangeliet i april i år, är ute på turné och besöker Växjö och Palladium i kväll. Är också frontman i Laakso som släppte plattan Mother, am I good looking? förra året.
Sedan Markus Krunegård släppte debutskivan Markusevangeliet i april i år har nästan hela Sverige blivit kära i honom, och nästan alla har känt igen sig i de där kaotiskt påträngande pop-texterna om hur ont hela det här jävla livet egentligen gör. Låtar som Jag är en vampyr har fått hela Sverige att identifiera sig med mannen från Norrköping.
Markus Krunegård gjorde succé förra året tillsammans med sitt popband Laakso. Det här året har han gjort succé alldeles själv, legendariska spelningar på festivaler i hela landet och uppmärksamhet överallt från alla håll.
Hur förhåller man sig till prestationsångest och mindervärdeskomplex när man är mitt uppe i karusellen? Vi snackar med Markus Krunegård om detta, om hybris, om Axl Rose och om att aldrig kunna fly från sitt förflutna.
I vanlig ordning ringer de där rockstjärnorna aldrig upp på avtalad tid, det tar ungefär hundra år och hundra samtal med skivbolaget innan Markus Krunegård äntligen ringer upp. Det är mycket på agendan nu som det heter.
-Det är sjukt mycket att fixa nu när man ska ut på turné igen. Det är en annan sak när jag är med Laakso. Men nu ska jag styra själv med musiker och så, det är alltid någon som har semester så måste man fixa en vikarie. Jag känner mig som en företagsledare, eller som en lärare. Och det är ganska tråkigt egentligen, båda mina föräldrar är utbildade lärare, eller pappa i alla fall. Eller skit samma, men i vilket fall, jag har lovat mig själv att aldrig bli lärare. Men nu sitter jag här som klassföreståndare för ett band.
Ja, men det är nog bara att acceptera. Min mamma är lärare och jag märker att jag är så sjukt mycket lärare i själen. Det är helt enkelt bara att inse. Man kan inte fly från det.
–Haha, ja, det är kanske så det är. Men det tar lite fokus från allt annat när man måste styra upp allt det här praktiska kring turnén.
Markus Krunegård har varit sångare i Laakso i snart sju år, tillsammans har de gett ut tre plattor, och också den finskspråkiga skivan Mämmilärock eftersom majoriteten av bandet har rötter i Tornedalen. Förra året släppte de skivan Mother, am I good looking? som gav dem det stora publika genombrottet.
Markus har också spelat i punk-projektet Hets. De spelade in en skiva för två år sedan men upplöstes sedan.
Du gör många olika saker, förra året blev det guld och gröna skogar med Laakso, nu är det guld och gröna skogar med solodebuten. Hur förhåller du dig till rampljuset? Blir det mycket prestationsångest?
– Jag tycker det är svårt att förhålla sig till något som man är mitt uppe i. Du får fråga om tre år i stället. Men det är klart att jag har självförtroende i det jag gör nu. Och jag måste göra många olika saker hela tiden. Det är därför jag hoppar runt på olika grejer. Jag har svårt för att fokusera på en sak för länge. Och lite blir det ett sånt här lillebrors-sätt att se på det. Nu har jag gjort en platta, och det har gått bra. Och reaktionerna blir lite så här: " Men titta, vad duktig du är, du har spelat in en skiva, det trodde vi inte du kunde." Lite såhär: "Men gumman, kan du dansa, så duktig du är."
Det svåra är ju att följa upp det sedan. Det är då det märks om man kan någonting på riktigt.
På tal om uppföljning, Hets blev också lite hypade. Det blir inget mer Hets nu?
–Nej, jag orkar inte. Det handlar ju också om att man inte ska upprepa sig och göra samma sak igen. Visst var det vissa gånger jävligt roligt med Hets, men det var en jobbig period i livet över huvud taget så det är kanske det, jag vill inte tillbaka till det. Men jag tycker att vi i Hets hade en bra tanke, sjöng på svenska och så. Lite före det här tjatet om att alla sjunger på svenska nu.
Är det så nu tycker du? Är inte det tjatet ganska evigt?
–Nej, men nu tycker jag alla skriver om det där. Den svenska vågen. Men det är väl för att vi svenskar är så känsliga för vårt eget språk. Det är ju ett filter som försvinner när man skriver på svenska. Det gör nog att man kan ta till sig det på ett annat sätt. Men också att det lätt blir lite fånigt.
Du har skrivit låtar på både svenska, engelska och finska. Hur skiljer det sig åt?
– Det var ett stort steg för mig att börja skriva på svenska. Men det handlar egentligen om att ha några knep och inte tänka för mycket. För mig handlar det om att hitta fokus, och hitta något som triggar i gång mig. Bara jag har ett ämne och kan undvika klyschor så är det ganska enkelt. Det jobbiga är när man måste krysta fram ett ämne att skriva om.
Men klyschor. Kan inte de vara bra?
–Det är klart. Det blir ju på ett sätt om jag sjunger, jag älskar dig, Tove eller om jag sjunger något om latte på morgonen. Jag tycker man måste lägga till en dimension. Det behöver ju inte vara bättre eller sämre med klyschor. Allt blir ju annorlunda när man gör musik, handlar om fraseringar, röstlägen och sånt.
Du, jag har tänkt lite på det här med att vara ledsen och skriva låtar.
–Haha. Det är väl en evig diskussion om något. Men återigen, där handlar det väl också om att hitta den där känslan som får i gång en att skriva. Är man lycklig har man kanske inte det behovet, eller det är kanske svårare att hitta den känslan. Men det är klart att det borde gå att skriva låtar och vara lycklig. Fast kan det inte vara så att när de olyckliga konstnärerna som knarkar och är ledsna blir glada så blir de inte intressanta, sorgligt nog.
Förutom att vara på turné och håva hem beröm har du precis gjort låten Young Enough med Robert Svensson. Den är bra.
–Jo. Den är okej, men den låter lite väl mycket Jonas Game ibland.
Okej. Vad händer efter turnén?
–Jag vill inte prata om det. Jag tror till exempel att Axl Rose verkligen ångrar att han började prata om Chinese Democracy. Det kan aldrig vara bra. Jag tänker börja med att försöka överleva den här turnén. Dricka light-folköl och jogga. Sedan får vi se.
Tuva Klinthäll
tuva.klinthall@smp.se
Telefon: 0470-77 05 26
Galej är Smålandspostens nöjesbilaga. Vi guidar dig genom hela länets nöjes- och kulturliv och skriver om alltifrån barliv, bartenders och baristor till film, teater och konst. Och om aktuella artister förstås.
Kristina Bingström , redaktör, 0470-77 06 27
Kontaktinformation Galej
galej@smp.se
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
