Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Galej 2009-10-23 | Uppdaterad 2009-10-23
När hon var tio år mimade hon till Niklas Strömstedt. Nu är hon ute på turné som hans pianist, cellist och körsångerska. Det är bara en av alla de bollar som Marika Willstedt är en mästare på att hålla i luften.
Vi träffas samma dag som hon kallas "briljant musiker" på Smålandspostens förstasida. Det är dagen efter Niklas Strömstedt haft en lyckad, om än inte så välbesökt, konsert på Växjö teater. När Niklas Strömstedt skulle ut på jubileumsturné ville han ha två duktiga medmusikanter med sig. Det blev Mats Persson, som bland annat spelat trummor med Roxette, och Marika Willstedt, en 25-åring från Växjö som inte gått ut musikhögskolan än, men behärskar både cello, piano och sång.
– Jag växte ju upp med GES, såg dem på Evedal som tioåring, och min syster sa till mig häromdagen att jag ju brukade mima till dem... och nu spelar jag med Niklas. Det är väldigt hedrande, säger Marika Willstedt.
Vi sitter på ett morgontyst kafé i Växjö, med gråregnet utanför fönstret. Vi pratar om efter-giget-ölen (1 st) på Bishops arms kvällen innan och om hur det är att åka på roadtrip i Niklas Strömstedts bil. Turnén håller på november ut och efter det hoppas de på en fortsättning, en del två, lite senare. Jobbet som musiker i Niklas Strömstedts mini-band är krävande – för första gången spelar Marika till exempel elbas på scen.
– Niklas och Mats peppade mig och sade att det där låter bra Marika, gå hem och öva lite bara ... så nu spelar jag bas på sex av låtarna!
Bandet kallades "kostnadseffektivt" av någon för att de spelar så många instrument var.
– Så nu skojar vi med det. Att vi är kostnadseffektiva människor...
Marika Willstedt började spela cello som nioåring på kulturskolan i Växjö – "mamma tyckte att det var så vackert" – och gick vidare på gymnasiet med piano och sång och med musiktillägget på Katedralskolan i Växjö.
– David Newkumet på musiktillägget var jätteviktig för mig. Han trodde på mig.
Överhuvudtaget lovordar Marika att växa upp i Växjö. Hon spelade cello med popbandet The Sonnets och hon spelade i symfoniorkestern. Det fanns inga gränser.
– Det var ett rikt kulturliv och höll man på med musik var det lätt att prova på allt. Alla visste vem man var. Lite jobbigt var det att komma till Stockholm och vara en nobody. Men det var också nyttigt.
Efter gymnasiet började Marika på musiklinjen på Fridhems folkhögskola. Samtidigt fick hon jobb som kapellmästare i Grynets megashow i SVT, som sändes från Växjö.
– Det gav så otroligt mycket. Jag fick kontakter inom branschen och fick tv-vana.
Hon återvände till tv några år senare, som pianist bakom Sebastian Karlsson i melodifestivalen 2007.
– Det var väldigt roligt att få vara en del i det. Att få komma in i annars stängda rum, och så var det en bra låt och en bra artist också.
Då hade Marika börjat på musikhögskolan i Stockholm. Inriktning jazz, som pianist. Men hon har hela tiden hållit kvar en fot i popvärlden, och det är också där hon tror att hon kommer att jobba mest i framtiden.
– Det finns mycket jobb där och jag gillar pop. Men i mitt exjobb ska jag skriva något inom jazz. Det är kul att vara bred.
Hon har jobbat med Darin, Sara Isaksson, Anders Widmark, Wille Crafoord och Niklas Strömstedt. Bland andra. Plus teaterjobb och många enstaka uppdrag. Marika har stenkoll på sin kalender, och är ständigt beredd på att ringa en taxi, rodda in sin cello, sin keyboard, mickar och stativ i bilen och åka till nästa gig.
– Jag är bra på att hålla många bollar i luften. Jag är alltid så positiv. Jag tror att det beror på att familjen stöttat så mycket och att jag haft fina vänner som trott på mig. Ibland är jag lite naiv och ger mig in i saker jag inte kan, men det brukar ordna sig, man får sitta uppe hela natten och öva.
Ofta har hon fått frågan om hon inte ska satsa mer på sin egen musik, en solokarriär.
– Men jag är mer en teammänniska. Det är kul att vara bakom folk. Jag vill gärna ut och spela över hela världen, men jag behöver verkligen inte bli känd själv. Jag gillar att göra saker tillsammans, att bolla med andra, att ha en bandfeeling.
Men hon har hittills satsat mer på att frilansa och jobba med många olika projekt, än att vara med i ett och samma band.
– Men jag har börjat tänka annorludna, att de projekten jag är med i nu är mer långsiktiga. Jag har börjat uppskatta tryggheten och att vara hemma mer också.
Hon har precis flyttat ihop med sin pojkvän - som också är musiker – i en liten etta på Söder, och gillar att zappa mellan halvbra program mellan trean och femman på tv emellan varven.
Vid sidan av Strömstedt-grejen är det samarbetet med Wille Crafoord som är viktigaste just nu. Hon träffade på honom i samband med P3 Guld-galan.
– Vi hookade upp och det funkade jättebra. Vi kallar oss Bara vänner. Vi spelar live och har en skiva på gång. Det är dels låtar Wille skrivit tidigare, dels nya som vi arrat tillsammans. Vi brukar beskriva oss som Povel & Monica goes Quincy Jones. Vi planerar också en föreställning på Stadsteatern till våren, men det är lite hemligt än så länge.
Säger Marika och ger sig iväg på cykeln hem till mamma, en liten stund, innan Niklas Strömstedt vänder motorhuven mot Kalmar för nästa konsert.


