Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Galej 2009-04-30 | Uppdaterad 2009-04-30
Om en månad drar Växjös största rockfestival någonsin igång. Ond och God drog till Evedal för att känna om där låg rock i luften. Men nja… De träffade i alla fall på arrangörerna David Berglund och Peter Frantz som låg och bad till vädergudarna.
Det är som det alltid brukar vara på Evedal en dag i april. Lugnt. Hade det inte varit för alla lunchgäster på värdshuset hade det varit dött. Om en månad, den 29 och 30 maj, ska det dock bli liv i luckan då Växjö rockfestival gör entré – denna hyllning till banden som vi trodde, och i några fall hoppades, inte längre fanns.
- Det är en del som har stört sig på att vi mest satsar på äldre band. Men det är ju själv idén med festivalen. Det ska vara 60- 70- och 80-talsrock. Det är ju så många andra festivaler som satar på det nya. Vi vill istället göra något eget och riktar oss också mot en något äldre målgrupp, säger Peter Frantz.
- Sen tycker jag att vi också satsar på det som är up and coming genom att ha en scen för lokala artister, lägger David Berglund till.
Hur mycket rock är Växjö rockfestival då?
- Jo, men det är mycket rock. Det är ju en hel del rockband från förr, sen är det ju en fråga om hur man definierar rock, säger David.
Animals, Spencer Davis Group, Simple Minds, Micke Rickfors. Hade inte Växjö vägra blicka framåt-festival eller Växjö bäst före datum passerat-festival varit lämpligare?
- Ha, ha. Det tror jag inte.
Funderade ni mycket på vad ni skulle kalla festivalen?
– Ja, massor. Men till slut kändes det här mest rätt. Det handlar om rock och det är i Växjö, säger David.
Simple Minds är det stora dragplåstret. 1,2 miljoner kronor för dem. Tycker ni att det är ett ansvarsfullt sätt att handskas med pengar?
- Det återstår väl att se. Totalt sett har vi faktiskt varit väldigt kostnadseffektiva. Våra artistkostnader är bara en tiondel jämfört med till exempel Sweden rock, säger Peter, som – surprise – till vardags jobbar på bank.
Ni säger att det krävs 5000 betalande för att gå runt. Hur många biljetter har ni sålt?
- Vi har sålt vad man kan förvänta sig när det är en månad kvar. Vi har kollat med andra arrangörer hur de brukar ligga till och det ser ut så för oss nu, säger David.
Och hur många är det?
– Någon exakt siffra har vi inte.
Men ni sover gott om natten. Eller? Du David skickade ju mig ett mejl halv tre på natten?
- Ja, men det är min vanliga arbetstid. Jag är mest produktiv då, mellan elva och tre. Jag sover gott.
– Ja, det gör vi. Men visst har man ibland undrat vad man gett sig in på när man stött på problem. Men det känns ändå som det har flutit på bra, säger Peter.
Hur mycket pengar har ni själva satsat?
- En del, svarar båda samtidigt.
Om det går riktigt dåligt då. Ser vi inte er mer då?
- Då blir det repet. Ha, ha. Nej, det är nog ingen större fara. Detta här är ju första året och man vet egentligen inte alls vart det kan sluta. Men om vi går runt är det en riktig succé tycker jag, säger Peter.
- Man måste också våga satsa, kanske särskilt första året. Tanken är ju att festivalen ska återkomma årligen och vi har redan kontakter med flera band. Men först får vi väl se hur det går i år, säger David.
Varför gör ni det här?
- För att det är så förbaskat kul, säger David
Vad är det som är så kul?
– För min del handlar det om att uppleva glädjen hos folk som har sett ett bra arrangemang, säger Peter.
Men kom igen!
- Jo, så är det. Hade det varit för pengarna hade man kunnat göra massor av andra saker som hade varit säkrare, säger Peter.
Det låter som att det inte nödvändigtvis hade behövt vara musik ni arrangerade?
- Det stämmer, för min del är det så. Jag är mer entreprenör, kulturentreprenör, säger Peter.
- Men för min del handlar det mycket om musik. Jag är själv misslyckad musiker och har ett stort musikintresse. Redan när vi drog i gång det här hade jag en bild framför mig hur solen går ner över sjön här ute, det fullt med folk och på scen står Animals och kör House of the rising sun, säger David Berglund.
Ok. Hur ser mardrömscenariot ut då?
- Att det är riktigt dåligt väder. Att det rinner vatten längs hela vägen, att allt är genomblött och att till och med folk som köpt biljetter inte vill gå?
Hur ska vädret bli då? Har ni kollat med Saida?
- Vi har talked to him, säger Peter och pekar uppåt.
Och vad sade han?
- Det blir bra.
På tal om han. Ni höll på att få ett startfält med 100 procent män, och så bokar ni Caroline af Ugglas i sista stund. Var det nödvändigt?
– Ha, ha. Vi har faktiskt pratat mycket om att försöka få det någorlunda jämställt. Men det är inte…, säger Peter innan David tar över:
– Många av de kvinnliga artister som var stora förr håller inte måttet längre.
– Eller håller inte på längre, konstaterar Peter diplomatiskt.
– Dessutom är ju rockbranschen ganska mansdominerad, säger David.
Håller de äldre, manliga banden och artisterna som ni har bokat måttet då?
- Simple minds till exempel är ju kanske inte var de var på 80-talet, men det är ju ändå fortfarande ett produktivt band och många är säkert intresserade av att se dem. Dessutom kan vi boosta upp deras spelning lite mer nu genom att berätta att spelningen här blir den första på deras världsturné. Det är häftigt att lilla Växjö har fått den premiären, säger David och ser så nöjd ut att han verkar vänta sig applåder.
När ni tidigare i år presenterade den här festivalen för företag och tänkbara samarbetspartners så avslöjade ni en mängd band som inte finns med nu, till exempel Slade, Sweet, Procul Harum och Creeps. Vad jag vet så var åtminstone Creeps inte ens tillfrågade av er vid det tillfället. Känns det seriöst?
– …mmm. Det är ju väldigt sällan vi har direktkontakt med banden. Vi ställer frågan till bokningsbolag och agenter och när de sedan hör av sig och meddelar att bandet är intresserat så måste vi lita på det. Vi kan inte jobba på ett annat sätt, säger Peter.
– Och vi gick aldrig ut offentligt med att till exempel Creeps var bokade. Det hade varit oseriöst. Och när det gäller Sweet och Slade så har vi fortfarande kontakter med dem. Kanske kommer de nästa år, säger David.
Lunchen är över. Peter och David måste dra. Ond blickar ut över sjön och det är inte en solnedgång till tonerna av House of the rising sun han ser.
- Är det inte ett väldigt mörkt moln där borta? Och vem är det som spelar Ödessymfonin?
Galej är Smålandspostens nöjesbilaga. Vi guidar dig genom hela länets nöjes- och kulturliv och skriver om alltifrån barliv, bartenders och baristor till film, teater och konst. Och om aktuella artister förstås.
Kristina Bingström , redaktör, 0470-77 06 27
Kontaktinformation Galej
galej@smp.se



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA