• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Alexandra Severinsson

Pop mellan pärmarna

Galej 2008-11-14 | Uppdaterad 2008-11-14

POPHISTORIA
Per-Erik Brolinson & Holger Larsen: Good Vibrations (Natur & Kultur, 1994)
Böcker som greppar hela rockhistorien är oftast ointressanta. Det är oftast samma storsäljande artister som lyfts fram, samma skeenden som skildras. Men rockmusiken har alltid haft parallella spår – perifera artister och strömningar har omvärderas och fått betydelse i efterhand. Good Vibrations historieskrivning är konventionell, bokens förtjänst är istället dess analyser av olika stilar. De båda musikvetarna Brolinson & Larsen lyckas med något så ovanligt för akademiker som att varva fackterminologi med nyansrik populärprosa. Och entusiasm. BS

Legs McNeil & Gillian McCain: Please Kill Me – The Uncensored Oral History of Punk (Grove Press, 1996. På svenska: Reverb, 2006)
McNeil och McCain, journalister på Punk Magazine, har intervjuat i princip alla som var inblandade i den amerikanska punkscenen: John Cale, Lou Reed, Iggy Pop, Ron Asheton, Wayne Kramer, Ray Manzarek, Lester Bangs, Alan Vega, Richard Hell, Patti Smith, Johnny Thunders, Joey Ramone, Debbie Harry, Stiv Bator, David Johansen, Malcolm McLaren. Anekdoter staplas på varandra, utsagor möter dementier som i ett stort samtal. Boken är en modern klassiker. BS

Johansson, Carlsson, Wickholm: Svensk punk 1977-81 - Varför tror du vi låter som vi låter... (Bokförlaget Atlas, 2005)
En svensk variant av Please Kill Me, det vill säga, de som var med får själva berätta. Boken handlar om punkscenerna i Stockholm, Malmö/Lund och Göteborg, skillnaden mellan dem och även olika lokala falanger. Bra bildmaterial med foton, skivomslag, fanzines.
BS

Fredrik Strage: Mikrofonkåt (Bokförlaget Atlas, 2001)
För sju år sedan skrev musikjournalisten Fredrik Strage denna klassiker om svensk hiphop. Den svenska hiphopen hade precis upplevt sina bästa år någonsin och i en personlig bok följer Fredrik Strage artister som Petter, Ken Ring, Feven och Organism 12. Det är galna turnéer, ensamma kvällar och en bra guide till hiphopens värld.
TK

Julian Cope: Japrocksampler - How the post-war japanese blew their minds on rock 'n' roll (Bloomsbury, 2007)
Efter Teardrop Explodes har Julian Cope varit väldigt produktiv – ett 20-tal soloalbum och ett tiotal skivor med andra projekt. Men han är även författare, bland annat till hyllade böcker om fornlämningar. Med Krautrocksampler (1996) slog han sig på populärvetenskapliga utgrävningar av rockhistorien. Efter en passionerad genomgång av den tyska undergroundrockscenen riktade Julian Cope in sig på den japanska motsvarigheten. Cope är besatt och härligt nördig. Ju mer obskyrt ett band är desto mer entusiastisk är Cope. Den japanska beatmusiken kallades group sound och var, precis som i Sverige, en ganska osjälvständig version av brittisk popmusik. Det radikala året 1968 nådde upprorsstämningarna även den japanska ungdomsgenerationen. Denna politiska och kulturella turbulens skapade nakna japaner på motorcyklar, flygplanskapande rockers och en massa egensinnig musik. Cope är en påläst guide som även ger dig lektioner i japansk historia.
BS

Håkan Lahger & Lasse Ermalm: Metronome Records - De Legendariska Åren (Premium publishing, 2007)
Undertiteln är "Boken om Anders Burman" och levnadsteckningen av den legendariske skivbolagsgrundaren och producenten blir samtidigt en resa genom svensk populärmusik. Från 1940/50-talets jazz till 1960-talets schlager till 1970-talets visor och rock. Lasse Gullin, Siw Malmkvist, Anna-Lena Löfgren, Fred Åkerström, Cornelis Vreeeswijk, Pugh och John Holm passerar revy. Liksom en musikbransch och ett land i förändring. BS

ARTISTBIOGRAFIER/MEMOARER
Neil Strauss, Tommy Lee, Nikki Sixx, Vince Neil, Mick Mars: The Dirt (Harper Collins Publishers, 2002)
Legendariske journalisten Neil Strauss har skrivit denna odyssé i sex och sprit tillsammans med minst lika legendariska Mötley Crüe-medlemmarna Tommy Lee, Nikki Sixx, Vince Neil och Mick Mars. The dirt är sexhundra sidor sprit, sex och rock n´roll hela vägen. The Dirt kommer inte ge dig några nya livsupplevelser. Men det är en underhållande bok om ett rockband, och har du läst en har du läst alla. Mycket praktiskt.
TK

Robert Lagerström: Freak - Boken om Freddie Wadling (Reverb, 2005)
Robert Lagerström lyckas hålla balansen mellan vänporträtt och kritisk distans i sin bok om Freddie Wadlings liv och artistbana. I och med hans centrala roll på göteborgs punkscen - som medlem i Straitjacket, Perverts, Liket Lever, Leather Nun och Cortex - är boken även en skildring av den, särskilt falangen kring Radium 226.05.
Freddie Wadling är större än sin musik och sin röst - han är en mytologisk figur med dispens att inte vara som vi andra. Freddie Wadling är ansvarslös, sjuk, har läkarskräck, knarkar, kan inte hålla reda på pengar, lägenheten är belamrad med skräckfilmprylar. Hustrun Bella, även hon förtidspensionär, tar hand om Freddie, men framställs ändå inte som en ängel. Artistbiografier är ofta dyrkande. Freaks är en bok om skapande och mänskliga skavanker.
BS

Per Nilsen med Dorothy Sherman: The Wild One (Rosebud, 1988)
Det vimlar av Iggy-biografier. Den här är lite gammal, men å andra sidan har Iggy Pop inte gjort något intressant sedan början av 1980-talet. Och det är främst berättelsen om The Stooges uppgång och fall som tillhör allmänbildningen. Den får man här och de senare biografierna har inte haft något att tillägga. Plus för diskografi med bootlegs och turnédata.
BS

Dan-Eric Landén & Carl Magnus Palm: Cadillac Madness – Den otroliga berättelsen om Hep Stars (Premium publishing, 2004)
Först poppis hos raggarna. Sedan hos svensktoppspubliken. Däremellan Sveriges populäraste rockband som skapade extas i folkparkerna med sina vilda framträdanden. Hösten 1965 slog de igenom med tre singlar samtidigt på Tio i topp. Även om Hep Stars både släppte taffligt spelade rocklåtar och smörig pekoral finns det flera inspelningar som står sig än idag. Inte minst då Benny Andersson-låtar som Sunny Girl, Wedding och Consolation. Cadillac Madness är en oerhört detaljrik genomgång av bandets uppgång och fall, byggd på intervjuer med samtliga medlemmar, rikt illustrerad med bilder, diskografi och värderingsguide. Ett föredöme för hur en bandbiografi ska se ut. Carl Magnus Palm har även gjort en liknande närstudie av Abba.
BS

Nick Tosches: Skärseld (Reverb bokförlag, 2008)
Musiktidskriften Rolling Stone kallar den för den är den bästa rock’n’roll-biografin någonsin. I förordet betraktar Greil Marcus Nick Tosches bok om Jerry Lee Lewis som ett stycke klassisk amerikansk litteratur. Nog har den nu 79-årige rockern skapat litterärt stoff med ett liv kantat av droger, bigami, bojkotter, vansinne, död, Gud och djävulen. Med sitt märgfulla - ibland bibliska - språk är Tosches bok en kraftfull läsupplevelse. Även om man tycker att The Killer mest är en tönt. BS

Bob Dylan: Memoarer, första delen (Prisma, 2004)
Hur många träffar tror ni man får på Amazons bok-avdelning om man söker på frasen "Bob Dylan"?
Över 15.000!
Han är en artist vars verk och leverne analyserats både på tvären och längden. Roligast är det ändå att läsa när han skriver själv. Associativt och melodiskt som i sina sånger låter han i första delen av sina memoarer minnen poppa upp i en fri ström. BS

Ian MacDonald: Revolution i huvudet: The Beatles inspelningar och 60-talet (Bo Ejeby förlag, 2000)
Börje Lundberg och Ammi Bohm: Yeah! Yeah! Yeah! - The Beatles erövrar Sverige (Premium förlag, 2003)
De existerade bara hälften så länge som Oasis. Men än idag, nästan 40 år senare, kommer det ut flera nya boktitlar om Beatles varje år. Trots att deras historia är genomtröskad finns det alltid ett nytt angreppssätt. Ian MacDonalds bok är något av ett standardverk för Beatlesentusiasten. Gruppens samtliga utgivna låtar, från Love Me Do, 1962, till I Me Mine, från 1970, gås igenom.
Lundberg & Bohms bok handlar om Beatlesfebern ur ett strikt svenskt perspektiv. Ett hundratal personer delar med sig av sina minnen av möten med Beatles och från bandets konserter i Sverige 1963 och 1964. Boken har ett fantastiskt fotomaterial och roliga pressklipp. "20 kronor. Det är priset som frisörerna i Karlstad skulle ta för att sätta saxen i håret på Beatles. Efter den förvandlingen skulle grabbarna bli ett högst ordinärt popband", skrev till exempel Expressen efter konserten där den 25 oktober 1963. Boken har även en diskografi och värderingsguide över alla svenskpressade Beatlesskivor. BS


ENCYKLOPEDIER
Hans Pokara: 1001-5001 Record collector dreams
Förr var Record Collectors och Goldmines prisguider skivsamlarnas referensverk. Idag kan nördarna glädja sig åt sköna nischade diskografier där det ges tillfälle till närstudier av olika pressningars färgnyanser på skivomslag och vad rariteterna är värda.
The EP Book - Swedish Rock & Pop Pressings 1954-1969, som Premium förlag gav ut 1992, blev snart ett samlarobjekt i sig - jag har sett den för 2 500 kronor. I slutet av januari 2009 kommer den äntligen i en ny upplaga. The Encyclopedia of Swedish Progressive Music 1967-1979, från samma förlag, kan rekommenderas för den som intresserar sig för denna era. Min personliga favorit i genren är österrikaren Hans Pokoras serie 1001-5001 Record Collector Dreams. I böckerna tipsas om de obskyraste lp-skivorna inom psykedelia, garage och prog land för land, med omslagsbilder och gradering av samlarvärdet.
BS

POPJOURNALISTIK
Jan Gradvall, Andres Lokko, Mats Olsson, Lennart Persson: Feber (Modernista, 2002)
JA

Nick Kent: The Dark Stuff – selected writings on rock music 1972–1993 (Penguin, 1994)
Nick Kent var under 1970-talet NME:s stora stjärna. Han nöjde sig inte med att träffa artisterna för en timmes intervju, han levde med dem - han följde med Stones på turbulent turné (och om man får tro ryktena så bidrog han själv till en hel del av turbulensen). När det stormade kring Sex Pistols var Kent där, han följde uppgång och fall med Brian Wilson och Syd Barret. Hans rapporter tillbaka till tidningen från rockfältet blev därför nästan lika mycket en berättelse om honom själv som om de han umgicks med. Men det är en styrka. Hans kunskap och kärlek till musiken, och hans stilistiska skärpa, får en att känna att man var där. Och man vill omgående lyssna på allt han skriver om. Tyvärr klarar inte musiken alltid att leva upp till Nick Kents makalösa historier om den.
AW

Nick Johnstone: Melody Maker, History of 20th century popular Music (Bloomsbury, 1999)
Vad tycker amerikanerna om engelsk jazz? Vad är banjons roll i den moderna dansmusiken? Det var två ämnen för artiklar i det allra första numret av den brittiska musiktidningen Melody Maker i januari 1926. På en avmätt årsboksprosa redogör Nick Johnston hur man i tidningsspalterna bevakat populärmusikens yttringar, fram till 1998. Hound Dog förutspåddes vara slutet på Elvis karriär. Men när Beatles kom omfamnade man dem helhjärtat och blev en poptidning. Med facit i hand är det underhållande att läsa om hajper som bara blev en fjärt i kosmos, genrebeteckningar som självdog innan trycksvärtan torkat. Och naturligtvis dissningar av blivande giganter.
På en av de sista sidorna i boken berättas det om Oasis nya singel, D'You Know What I Mean, och konstateras att den markerade början på backlashen mot Oasis och hela britpopen. Om det varit så väl. BS

Karolina Ramqvist: När svenska pojkar började dansa (Bokförlaget DN, 1997)
Självbiografiska reportage i litterär form med musik som sammanhållande tema. En del modern pophistorik på köpet, men lika mycket handlar denna välskrivna sidvändare om popkultur, om musikens roll i våra liv. Läsvärd är även Karolina Ramqvists debutroman More Fire (Modernista, 2002). Den utspelar sig på Jamaica och även om det inte är en reggaeskildring ger den en inblick i musikens miljöer och sammanhang. BS

Fredrik Strage: Fans (Natur och kultur, 2005)
Dyrkan är en del av popkulturen. Ibland är musiken mindre intressant än artistens nimbus. Fredrik Strages bok handlar just om fansens projiceringar. I denna fängslande reportagebok får vi möta beundrare som i bästa fall kan beskrivas som besatta, i värsta fall rena knäppgökar. Kapitlen om Agnetha Fältskog och hennes förföljare Gert van der Graaf, om Sjösala-mordbrännaren och om den tyska kvinnan som med kniv attackerade Jenny Berggren i Ace Of Base är god undersökande journalistik. Men vi får även möta fredliga men likfullt insnöade fans som beundrar Michael Jackson, Star Trek, hårdrock, Darin... Och sjukpensionären Erik Larsson som gillar Lill-Babs och har alla hennes skivor, utan den tyska singeln Hopassa som han "jävlar i mig inte fått tag på" trots att han letat sedan 1965.
BS

POPROMANER
Nick Hornby: High Fidelity (Bokförlaget Forum, 1995)
Skön roman om vinyl som tröst, terapi och drog. Vad gör man när relationen gnisslar och allting känns totalt hopplöst? Sorterar skivsamlingen förstås.
Igenkänningsfaktorn är total för alla som någon gång glömt barnen på dagis för att man fastnat i en skivback. Men för Guds skull - se INTE filmen!
BS

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: