• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Spelhistoria

Galej 2008-05-23 | Uppdaterad 2008-05-23

1961 – Spacewar! är en milstolpe och på många sett startskottet för den moderna spelbranschen. Ett spel skapat av Steve Russell och en grupp studenter från MIT till datorn DEC PDP-1 där man skulle tävla mot en annan människa genom att skjuta missiler på varandra. Primitivt jämfört med idag är bara förnamnet, men Spacewar! har ändå betytt otroligt mycket i och med att det blev det första vitt spridda spelet.

1972 – Tio år efter att Spacewar! lanserats skapade Nolan Bushnell och hans kollega Ted Dabney en myntbaserad arkadversion av spelet, men efter en utebliven framgång blickade de istället framåt och grundade Atari år 1972. De skapade Pong, sålde 19 000 kabinetter och resten är som man brukar säga historia.

Den första konsolen för hemmabruk släpptes också på marknaden. Magnavox Odyssey sålde i 330 000 exemplar och hade utbytbara kasetter.

1978 – 1980 – Nu fanns helt plötsligt arkadkabinetter i små affärer, stora köpcenter och på restauranger. Taito skapade och lanserade år 1978 Space Invaders, Atari släppte Asteroids och något år senare introducerades ett färgglatt Pac-Man.

Och i början av åttiotalet började de första Game & Watchmaskinerna att dyka upp. Förutom att innehålla ett spel fanns det också en klocka och väckarklocka i maskinen. Många av titlarna hade två lägen, det vanliga läget Game A och det lite svårare läget Game B där spelet gick fortare.

Formen på maskinerna varierade. En del hade bara en enkel skärm och en del maskiner hade två skärmar, inte helt olika dagens Nintendo DS.

1982 – Commodore 64 kom ut på marknaden till ett pris på ungefär 600 amerikanska dollar. Uppskattningsvis tillverkades 10 000 mjukvarutitlar till maskinen som hade en processor på cirka 1 MHz och 64 KB minne.

1983 – Marknaden blev matt och den stora spelkraschen var ett faktum. Atari begravde otroliga mängder exemplar av spelet E.T. the Extra-Terrestrial i öknen samtidigt som det producerades fler exemplar av Pac-Man till Atari 2600 än vad det faktiskt producerades maskiner.

1983 - 1989 – Branschen återhämtade sig snabbt när Nintendo lanserades Nintendo Entertainment System, eller NES. Det såldes ofta tillsammans med Super Mario Bros. som var startskottet för en av de populäraste genrer som finns, plattformsspelet. Med en banbrytande kontroll och fräscha spelupplevelser lyckades Nintendo att sälja nästan 62 miljoner maskiner vilket är helt enastående. Super Mario Bros. såldes i uppskattningsvis 40 miljoner exemplar.

Men Nintendo fick inte dominera marknaden helt och hållet. Sega lyckades ta marknadsandelar med Master System, en kraftfullare konsol än NES. Men då Segas starkaste marknader var bland annat Nya Zeeland, Brasilien och Australien så kunde den aldrig utgöra ett riktigt hot mot Nintendo.

1989 – 1994 – I början av vad som brukar kallas den fjärde generationen i spelens historia släppte Nintendo sitt Game Boy. Vad som skulle visa sig bli en löjlig succé som fanns i nästan var mans hem hade en skärm som kunde skifta mellan fyra gråskalor, var liten och smidig (för att vara från åttiotalet) och drevs av batterier. Precis som med NES sålde Nintendo otroligt många maskiner tillsammans med ett spel, och den här gången var det Tetris, uppfunnet av ryssen Aleksei Leonidovich Pazhitnov, som kom tillsammans med den lilla grå plastbiten.

Tetris var det första spelet som gjorde det möjligt för två människor att möta varandra genom att koppla ihop sina maskiner. I övrigt har Tetris satt så djupa avtryck att det inte behöver någon längre presentation.

Konkurrenterna till Game Boy hade aldrig något att säga till om. Sega Game Gear sålde inte ens en tiondel av de mängder Game Boy som skeppades ut, och Atari Lynx är det inte många som kommer ihåg.

Men den stora händelsen under denna tid var rivaliteten mellan Sega Mega Drive, som släpptes redan 1988 i Japan och två år senare i Europa, och Super Nintendo som såg ljuset i Japan i slutet av 1990 och fanns hos oss i Europa knappt ett och ett halvt år senare.

Sega Mega Drive stod för attityd och fart, marknadsfördes häftigt och hade en rappare processor än dess motsvarighet från Nintendo. Med Sonic the Hedgehog som bara sprang och sprang och sprang hade Sega lyckats med något unikt som drog publik från Nintendo. Det syntes också i försäljningssiffrorna. När den sista titeln till Sega Mega Drive släpptes år 2002 (!) så hade 29 miljoner maskiner skeppats iväg.

Trots att Sega lyckades på många punkter med sin Sega Mega Drive så kunde den ändå inte hålla jämn takt med Super Nintendo efter 1992. Nintendo sålde totalt 49 miljoner exemplar av maskinen och befäste sin position som ledare på spelscenen.

I efterhand är det enkelt att säga att det berodde på att Super Nintendo stod för ren och skär spelglädje. Det är så klart en mycket förenklad version av sanningen, men då varken processor- eller minneskraft räckte till att leverera några speciellt verklighetstrogna upplevelser lades istället allt krut på innovativa spelidéer och genomtänkta manus. I många av dessa fall drog Nintendo det längre strået och gav oss spel som Super Mario World, The Legend of Zelda: A Link to the Past, Pilotwings och F-Zero.

1994 – 1998 – Från två dimensioner till tre. Aldrig tidigare hade spelbranschen sett en sådan utveckling, och än idag väntar vi på att få uppleva något liknande som när Sony gav sig in på marknaden med sitt Playstation, Sega följde upp sin Sega Mega Drive med Sega Saturn och Nintendo ersatte sin gamle trotjänare med Nintendo 64.

Tre dimensioner innebar ett spelande på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Helt plötsligt kunde det komma fiender från alla håll, man fick beräkna avstånd på ett annat sätt i plattformsspelen och överlag drevs spelen till att bli mer verklighetstrogna.

Tekniskt sett hamnade Nintendo på efterkälken när de valde att gå igenom ännu en generation med kassettbaserade spel. Detta syntes inte minst i försäljningssiffrorna där de bara mäktade med att sälja runt 33 miljoner maskiner medan Sonys braksuccé sålde i otroliga 102 miljoner exemplar. Sega Saturn blev snabbt uträknat och knappt tio miljoner maskiner såldes.

Milstolpar under denna generation blev de spel som bäst kunde ta vara på konceptet med tre dimensioner. Till Nintendo 64 hade vi The Legend of Zelda: Ocarina of Time som introducerade ett låssystem som innebar att man kunde fokusera helt på en fiende åt gången. Vi hade också Super Mario 64 gjorde om plattformsspelen helt från grunden medan GoldenEye 007 bevisade att shoot ’em up var en genre att räkna med även på konsolformatet. Samt att det än idag är det mest lyckade filmlicensspelet genom tiderna.

Till Playstation, som var attitydfrisk och självsäker, fick vi både fart, action, glädje och tårar. Square valde att överge Nintendo efter ett långt samarbete och deras sjunde del i Final Fantasy-serien tog västvärlden med storm. Gran Turismo gav alla en möjlighet att äga ett garage fyllt av sportbilar medan Metal Gear Solid gjorde något helt unikt och kombinerade smygande med stenhård action och ett tårdrypande manus.

Minnesvärda titlar till Sega Saturn blev bland annat Panzer Dragoon Saga, Virtua Fighter 2 och Sega Rally Championship.

1998 – 2004 – Sega vägrade ge sig och släppte sin Dreamcast redan 1998. För stunden var den överlägsen både Playstation och Nintendo 64, men trots detta lyckades den inte etablera sig så pass så att den kunde utgöra ett hot mot Playstation 2 som kom ut på marknaden vid millenniumskiftet.

Med Playstation 2 befäste Sony sin position som härskare i spelbranschen. Till dagens datum har det sålts över 127 miljoner enheter, en smått skrämmande siffra. Och under de 24 första timmarna efter den japanska releasen såldes 980 000 konsoler.

Samma år avfyrades också startskottet för en av de mest framgångsrika spelserierna någonsin. The Sims var en vidareutveckling av nittiotalets simspel och lät spelaren kontrollera och bygga upp en familj, vårda relationer, äta mat och starta bränder i köket. Will Wright och Maxis lyckades locka en publik som tidigare inte varit aktuell för spelbranschen.

Något år senare var ett nytt fullskaligt konsolkrig igång när Nintendo hade släppt sin Gamecube och Microsoft hade tagit sig in på marknaden med Xbox. Försäljningsmässigt var de båda maskinerna långt efter Sony, men det hann komma otroligt intressanta och bra titlar till båda formaten. Xboxen stod för råstyrka, lirande över internet och var otroligt amerikansk. Något som verkligen behövdes då dess konkurrenter uteslutande var från Japan.

Gamecubens starka sida var att vi fick återse många gamla kära ansikten, både i ny tappning och i rena uppföljare. Bland annat Metroid Prime och The Legend of Zelda: The Wind Waker.

Men detta placerade också dem i en gråzon när framför allt Sony bara roffade åt sig mer och mer av marknaden med spel som Grand Theft Auto III och de två uppföljarna, Metal Gear Solid 2 och 3, Gran Turismo 3, Tony Hawks spel och så vidare.

Halo som släpptes samtidigt som Xbox blev en direkt framgång. Men bortsett från ett fåtal titlar var tyvärr inte spelkvalitén speciellt hög. Utöver Halo och Halo 2 var Xboxens bästa titlar Star Wars: Knights of the Old Republic, Project Gotham Racing 2, Ninja Gaiden och GTA-spelen.

Vi fick också se uppföljaren till det magiska Half-Life till PC. Half-Life 2 fick alla rätt på provet och är lika glänsande idag som det var 2004.

På den bärbara marknaden släpptes Gameboy Advance, den första riktiga uppgraderingen av Nintendos spelpojke sedan nittiotalet. Nokia försökte ge sig in på marknaden med N-Gage men misslyckades redan från dag ett.

2004 och framåt – I början av den generation vi befinner oss i nu släppte Sony sin första portabla spelmaskin, Playstation Portable, och Nintendo sin innovativa Nintendo DS med två skärmar. Försäljningsmässigt har det gått bra för båda maskinerna och vi har redan fått se prov på att portabelt spelande kan konkurrera med traditionellt soffspelande även denna generation.

Microsoft blev först ut med sin nya konsol. Xbox 360 var på förhand lite uträknad rent prestandamässigt jämfört med den stora bomben som skulle slå ner, Playstation 3. Men under årens lopp så har maskinen visat upp att den är kapabel till det mesta och den här generationens hittills bästa spel hittar vi ofta hos just Xbox 360.

Högupplöst spelande blev otroligt på tapeten och mycket handlade om den tekniska styrka som fanns innanför skalet. Och det ligger mycket sanning i det, för att få ut maximalt ur dagens spel krävs det en större och dyrare anläggning än någonsin.

När Wii och Playstation 3 släpptes knappt året senare hade Microsoft redan tagit för sig och visat att de menar allvar. Med Wii gjorde Nintendo lite som med sin DS. De gick helt och hållet mot strömmen och skapade en lågupplöst maskin med rörelsekänslig kontroll. Och de gjorde uppenbarligen helt rätt eftersom succén inte lät vänta på sig. Men då Wiieffekten ser ut som sådan att person A berättar för person B om Wii, så köper fem vänner till person B (som aldrig tidigare spelat tv-spel) varsin maskin, och ytterligare fem vänner till varje vän som person B har köper sin maskin så återstår det att se hur maskinen klarar sig om ett par år.

Playstation 3 väntar fortfarande på de riktiga storspelen som ska vara exklusiva för formatet. Till dess är det bara att slå sig ner och njuta och vänta på att framtiden ska komma redan imorgon.

Albin Damberg

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: