Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Musik 2012-02-06 | Uppdaterad 2012-02-06
BONAFIDE från Malmö spelar rak och hård rock ’n’ roll med starka AC/DC-influenser som blandas upp med en hel del rythm ’n’ blues i The Whos anda.
BONAFIDE från Malmö spelar rak och hård rock ’n’ roll med starka AC/DC-influenser som blandas upp med en hel del rythm ’n’ blues i The Whos anda. Att man är en gedigen liveakt kunde också konstateras under fredagens spelning på Harrys.
En hygglig första fulllängdare släpptes 2007 och den jämnare och ännu vassare uppföljaren kom två år senare. Senast släppte man en mycket framgångsrik EP och bandets tredje platta är i dagarna på väg att spelas in. Framtiden ser ljus ut för Bonafide och det mesta tyder på att de kommer att etablera sig som ett relativt stort band både i Sverige och utlandet.
REDAN EFTER första låten, Dirt bound, står det också klart att Bonafide även är en riktigt effektiv rockmaskin live. AC/DC-influensen lurar visserligen väl starkt runt hörnet i många av låtarna, men bandets gitarrist, låtskrivare och sångare Pontus Snibb har en tillräckligt egen röst för att de ska klara sig undan från att bara låta som ett vasst coverband. Starka låtar som No doubt about it och Hard livin’ man, med refränger som biter sig fast redan första gången man hör dem, följer och det känns nästan som en smärre hitkavalkad.
EFTER DENNA inledning som får Harrys välfyllda dansgolv på mycket bra humör, vädras Rebel machine (?) från den kommande plattan. Det är inget större steg från den tidigare inslagna musikaliska inriktningen även om den ger ett punkigare intryck som faktiskt till vissa delar för tankarna till Mötley Crüe.
HUMBLE PIES I don’t need no doctor, som också tolkats av W.A.S.P., framförs i en eldig version innan den gamla bluesen Big boss man, inspelad av Jimmy Reed, Elvis med flera, välbehövligt sänker tempot för en stund. Det tar dock inte lång stund innan värmen stiger igen och Snibb i sann Angus Young-anda tar en vända ut bland publiken vilt spelande som när han väl är tillbaka på scen kan avslutas med Rose Tattoos Nice boys (don’t play rock ’n’ roll).
BANDET fick ett fint erkännande av engelska magasinet Classic Rock för några nummer sedan då Fill your head with rock, en låt skriven som en hyllning till Sweden Rock Festival, valdes till en av 2011 års bästa låtar. Denna avslutar också den ordinarie spelningen till stort jubel.
SOM EXTRANUMMER bjuds det på ytterligare en snygg cover i och med The Whos I can’t explain. Den framförs, som allt annat under kvällen, med stor precision. Ändå, fyra coverlåtar under en timmes spelning är väl mycket och bandet borde lita mer på sitt starka originalmaterial och med det karva ut sin egen nisch.
Det har de alla förutsättningar att lyckas med.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA