måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Konst 2010-03-10 | Uppdaterad 2010-03-10
Aspekter av en kropp
Eva Klasson
Konsthallen Hishult
Till den 25 april
Ett trettiotal svartvita fotografier visas just nu på konsthallen i Hishult. Bilder som en gång överraskade kulturvärlden och blev till ett stycke fotohistoria. De är tagna på 1970-talet av fotografen Eva Klasson. Fotografierna är nästan uteslutande närgångna porträtt av hennes egen kropp, motiv som modellerats fram av ljus och komposition till abstrakta landskap.
Vem är då Eva Klasson? Frågan är ganska befogad för den som inte hängde med i sjuttiotalets konstsväng. Även jag själv var för ung då för att vara medveten om den sensation hon skapade. Eva Klasson var bosatt i Paris och framgångsrik som porträtt- och reportagefotograf. En dag i slutet av 1970-talet blev hon uppmuntrad av en god vän att fotografera sig själv. Hon började med hjälp av stativ och självutlösare att plåta sin egen kropp ur alla möjliga vinklar, ett arbete som resulterade i utställningen och boken Le Troisième Angle, Den Tredje Vinkeln. En händelse som blev mycket omskriven och väckte stort uppseende. Den eldade dessutom på debatten om huruvida foto är en konstform eller inte. Men snart därefter försvann Klasson från konstscenen, hon flyttade till andra sidan Atlanten och mer eller mindre upphörde med sin fotografiska verksamhet.
Idag är det knappast någon som höjer på ögonbrynen åt Klassons kroppsnära fotografier. Sedda utifrån sin kontext är de förstås intressanta som tidsdokument, men därmed inte sagt att de är daterade. Just det slås man av vid första anblicken: Det här skulle kunna vara gjort nu! Klassons bilder är vackra och sensuella på ett rättframt och naket sätt. Snyggt komponerade, skönt belysta och fascinerande enkla. Hudens struktur, med växlande topografi och ljusförhållanden, formar diffusa landskapsvyer. Det är varmt och mänskligt, men någon direkt erotisk laddning eller något annat att uppröras över kan jag inte upptäcka. De mest intima och vågade motiven har inte kommit med i Hishult, vilket är lite konstigt med tanke på utställningens tidigare genomslag. Synd, tycker jag.
Klassons sätt att arbeta med sin egen kropp som uttrycksmedel var vid tiden nyskapande inom konsten i allmänhet och i fotografins värld i synnerhet. Mängder med konstnärer har senare tagit upp temat, och millennieskiftet hade det blivit närmast en självklarhet att utgå från den egna kroppen. Detta manifesterades tydligt i till exempel Nationalmuseums utställning Kroppen - konst och vetenskap, under 2005.
Den tredje vinkeln, som titeln anger, syftar på kamerans egen. De första vinklarna är de fysiska och mentala, men kameran ger den utomståendes objektivitet. Eva Klasson beskriver processen bakom fotografierna som ett utelämnande åt kamerans öga, utan att själv kunna komponera i sökaren. Denna slumpmässighet är dock inget som syns i bilderna, de är genomgående säkert exponerade och komponerade. De klassiskt enkla och renodlade motiven för tankarna både till tidiga mästare som Edward Weston och till senare som Tuija Lindström. Ingen av dessa utgick dock från sin egen kropp, vilket gör Klassons bilder desto mer spännande i sammanhanget. Hennes bilder har knappast åldrats, utan är väl sevärda än idag.
Thomas Lissing
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
