Konst 2009-03-02 | Uppdaterad 2009-03-02
På en liten hylla med snirkligt lövsågade konsoler tronar en vitmålad hockeyhjälm, som ett troféliknande kranium. Ur den väller en vit massa som om dess bärare helt enkelt smält och runnit bort. Samtidigt sticker två ståtliga renhorn ut där ögonen borde suttit, prydligt dekorerade med folkloristiskt mönstrade vävda band och med glittrande pärlhalsband. Låter det som något för vardagsrumsväggen?
Smaken är förstås olika, men Jonas Liveröd krämar på ordentligt i sina verk, utmanar Den Goda Smaken och blandar dramatiskt högt och lågt. Utställningen Near Morning Museum som intagit Konsthallen likt en enda installation är egentligen en vandringsutställning under namnet
Permanent Daylight. Tidigare visad i Berlin, Stockholm och Ystad, och med vidare destinationer efter Växjö.
Ett par dagar innan vernissagen liknade konsthallen mer en byggarbetsplats än en utställning, men det är ett intryck som består. Samma teckningar, skulpturer och rekvisita har följt Liveröds turné, men uppstår i ny form för varje anhalt. Sålunda är arrangemanget med byggställningar som små öar på det nu öppna konsthallsgolvet unikt för Växjö, liksom den platsspecifika undertiteln Near Morning Museum. Till sin hjälp
i utformningen har Liveröd dessutom haft konstelever från St.Sigfrids folkhögskola. Resultatet, en öppen hall med arkitektoniskt inrättade rumsbildningar kring kluster av verk, känns både spännande och helt rätt i sammanhanget.
Jonas Liveröd erkänner gärna att han är tecknare i grunden och det är också där utställningen tar avstamp. Hela installationen kretsar kring, tar sin näring ur och vidareutvecklar de fantastiska svartvita teckningarna. Som en förlängning av dem, en övergång från två till tre dimensioner. Man inte bara betraktar teckningarna som besökare, man tar också steget in
i dem.
Flera av bilderna har faktiskt en arkitektonisk prägel, mycket klassiska miljöskildringar à la äldre tiders perspektivteckningsuppgifter på konst- och arkitekturskolor. Ståtliga och exklusiva miljöer, säkert avbildade med personlig frihandsteknik, men alltid med en knorr. Det är hela tiden något som inte stämmer, något stör, något avviker från det normala. Museum heter en av dessa, en oklanderlig skildring av en pampig trapphall. Men in i rummet svärmar ett moln av svarta partiklar, kanske insekter, och den förnäma dekoren tycks lida av värmeslag eftersom stuckaturen i tak och på kapitäl smälter till långa stalaktiter.
Med smält plast som bindemedel förenar Liveröd högt och lågt i sina skulpturer. Det som representerar det fina känns mycket 1800-tal; broderier, pokaler, uppstoppade ugglor, pärlor och kandelabrar. Genomgående
i svart, svart, svart. Kombinationen med stycken av päls får mig att tänka på Meret Oppenheimers Fur cup, spoon, and saucer från 1936. Päls som markör av det fina, men satt utanför sitt sammanhang blir det närmast groteskt.
Det här är en kul utställning att besöka. De skickligt utförda och fantasieggande teckningarna är sevärda i sig, men har dessutom getts en spännande inramning som bonus. Hur mycket som helst finns att upptäcka, förvånas över, skratta åt och kanske reta sig på. Kort sagt, massor av nya intryck väntar i Jonas Liveröds museum.
Thomas Lissing



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA