Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Konst 2010-05-14 | Uppdaterad 2010-05-18
Double Dribble, av Anne Thulin
Stillbild ur Mikael Lindahls videoverk Foundations After A Building
Epihpyte Telestrielle (E.T.), av Jacob Ingemansson
Still south I went and west and south again, av Filippa Barkman
Seaman and Treadmill, av Klas Eriksson
Roxy Paine, Anne Thulin, Ann-Sofie Sidén m fl
Wanås
Till den 31 oktober
På söndag är det premiär; då slår Wanås upp portarna för årets utställningssäsong. Som vanligt finns det en del nytt att upptäcka i parken och en helt ny utställning i stallet. I år finns inte, som tidigare, något övergripande tema. Men det är ändå en väl sammanhållen utställning, där flera av de nya inslagen utgår från resandets upplevelser och kommunikation.
Det är inte minst studenternas år i år. På Wanås medverkar blivande trädgårdsingenjörer från Alnarp och blivande möbelformgivare från Capellagården. Men framför allt medverkar Kungliga konsthögskolans elever. Smålandsposten har tidigare skrivit om projektet En annan väg, då 16 elever och två lärare i höstas gav sig iväg på en upptäcktsresa genom Sverige. Från skolans dörr till Wanås park, var och en på sitt sätt och var och en med sina upplevelser. Resan genomfördes också så miljövänligt som möjligt, det vill säga till cykel, till fots eller till häst.
I stallet står ett trögtrampat löpband, ett par skor och på väggen en upphängd sjömanskostym. Klas Eriksson lämnade faktiskt aldrig Stockholm rent fysiskt; i stället stod han i sin ateljé och trampade motsvarande sträcka och fantiserade ihop en inre resa. Denna lade han successivt ut på projektets blogg och vill man kan man gå i hans fotspår och höra honom berätta om upplevelserna. En mycket fri tolkning av reseuppdraget. En annan, mer abstrakt berättelse, möter man i parken, där Jacob Ingemansson riggat upp en åttaarmad spindelliknande konstruktion på en stor sten. Han har omvandlat sin story bokstav för bokstav till binära ettor och nollor, och i verket Epiphyte Telestrielle (E.T.) låter han dem synas i långsamma maskinella rörelser. Desto mer direkt och lättillgänglig är då Ann-Sofi Sidéns videoverk Någonstans i Sverige. Här tas man med i en lång bildkavalkad från en resa till häst, en filmatisering som rör sig i promenadtakt över fem dukar. Det blir till en vilsam lunk med bekanta miljöer som rullas upp. Inte kronologiskt utan mer tematiskt; ett tag rör sig Sidén och hennes sällskap i småstadsmiljöer, i nästa i slottsparker och därefter på kyrkogårdar. Okända platser men välbekanta vyer skapar en känsla av trygghet och igenkännande. Det är också intressant att studera människorna som passerar och deras reaktioner. Åskådaren involveras här mer direkt i reseupplevelsen än i kanske något annat av de visade verken.
Att ställa ut på Wanås handlar i mycket om att hitta sin egen plats och att göra den till sin. Malin Holmberg har valt att skapa sin installation I will stop loving you ute i bokskogen; en lysande gul manege som närmast liknar en kultplats. Mikael Lindahl har i stället valt att synliggöra något redan existerande, en överväxt torpgrund ute i parkens periferi. I sitt videoverk Foundations After A Building visar han sitt arbete med att gräva, lyfta bort mossa och slutligen vitkalka de spridda stenarna. Ett fascinerande stycke låtsasarkeologi.
Mitt på en av stigarna i skogen dyker plötsligt en liten naken flicka upp. Man ser henne bakifrån och när man närmar sig känns hon så naturalistisk att man är nära att ropa till henne. Man passerar henne, vänder sig om, och då har hon vänt ryggen åt en igen! Effekten är förbluffande! Filippa Barkmans Still south I went and west and south again lurar ögat och skapar en otäck känsla av att inte få kontakt. Kommunikationen är bruten, det går inte att se flickans ansikte och hon vänder ryggen till hur man än gör. Det är förvånansvärt hur starkt man reagerar på det här visuella och känslomässiga experimentet.
Resandet, och konsekvenserna av både mental och fysisk förflyttning, visar sig fungera alldeles utmärkt som ett sammanhållande ämne i Wanås. Vissa verk är förstås mer tydliga än andra, några behöver däremot en uttalad programförklaring för att man ska kunna greppa tanken bakom. De fria tolkningarna gör också det hela lite spretigt, på gott och ont. Men som helhetsupplevelse känns det ändå fräscht och spännande.
Thomas Lissing
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
