Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Camilla Carnmo 2011-04-11 | Uppdaterad 2011-04-11
Jag har aldrig i mitt liv skrivit en insändare men inbillar mig att det känns ungefär så här. Jag har lust att skriva många utropstecken, underteckna med "Vän av ordning" och använda uttryck som "nu får det vara nog".
I torsdags (7/4) läste jag i denna tidning att Växjö kommun ska sluta ett nytt avtal med det allestädes närvarande företaget JCDecaux. Kanske du känner igen det företagsnamnet, utan att riktigt kunna placera det? Tänk utomhusreklam och under själva annonsen. Där brukar du se det. Överallt, i alla städer du besöker.
Nu har de köpt en bit till av staden där vi bor. De ska smälla upp 28 (!) reklamtavlor, ljustavlor och "informationstavlor" alla flera meter höga.
De som bestämmer i Växjö tycker att detta är ett käckt och rimligt sätt att ge oss invånare en handikapptoalett, bänkar och papperskorgar. Nu undrar jag (vän av ordning!) om vi inte har skattemedel för att finansiera våra gemensamma behov av att kissa, slänga skräp eller vila benen en stund? Ett samhälle är uppbyggt enligt principen att vi delar på kostnaderna för de behov vi alla har. Det vore lite tufft att anlägga sin egen väg, starta en skola eller bygga ett sjukhus varje gång behovet uppstår.
Jag tycker att bänkar, papperskorgar och toaletter ingår i den grundläggande möbleringen av det offentliga rummet. (Precis som konst, men det är en annan diskussion.) Det är allas vårt uterum – gatorna, parkerna, luften. Det är redan fullt av kommersiella budskap. Vi kommer aldrig ifrån det och det är inte heller det jag är ute efter, även jag inser att butiker måste få tala om att de finns och just fått in vårens vassaste planteringsspadar. Till exempel.
Men våra gemensamma, grundläggande behov ska vi stå för själva. Kommunen behöver inte glatt skänka bort mer sikt, yta och luft för att få en toalett i utbyte. Även om den är självrengörande.
Vårt offentliga rum är allas vårt gemensamma. Om jag snickrar ihop en bänk och ber min morbror betonggjutaren att förankra den stadigt och säkert någonstans, får jag en annonstavla då, där jag kan visa bilder på mina barn och berätta om deras framsteg och charmiga felsägningar? Eller kanske mitt twitterflöde på storskärmen vid Oxtorget. Nä, jag skulle inte tro det. Hur skulle det se ut? Om man bara kunde köpa en bit av gaturummet hur som helst?
Så sköter vi inte vårt gemensamma. Eller? JCDecaux är inga välgörare som värnar om allas rätt att sätta sig en stund på en bänk. Det är ett företag som vill tjäna pengar, inget konstigt med det. Men bara för att de vill betyder det inte att de måste få.
Nej. (Nu får det vara nog!) Jag tycker vi ska betala vår toalett själva. Via skatten, precis som vanligt. Höj den gärna. Jag vet att det där med skatt är lite känsligt för vissa. Liksom lite negativt. Jag tycker att det är en enkel form av solidaritet där vi alla, lika bokstavligt som bildligt, kan hjälpa varandra att lätta lite på trycket.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA