Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Krönikor 2011-07-31 | Uppdaterad 2011-08-01
Ännu en Emmabodafestival når slutstationen; bromsar, plöjer genom drivor av papperstallrikar och ölburkar, PET-flaskor och nedmonterade partytält. Här finns till slut inga oaser.
Många argumenterar för att nedskräpning hör festival till. På andra sidan stängslet, innanför, finns en annan värld med en annan ordning. Jag minns skylten ovan ingången till en viss fristad i Köpenhamn och tänker mig något liknande i Rasslebygd: Här slutar Sverige, här tar Emmabodafestivalen vid.
Det är den tjugoförsta festivalen i ordningen, den sjunde i min värld, och den första för många. Under festivallördagen passerade antalet sålda biljetter 10 000, vilket är ett rekord med marginal. Jag är inte förvånad. Tält på tält, upptrampade lerfält och en ständig ström människor från midnatt till midnatt – det blir lätt trångt, och hur mysig, annorlunda, hipp Emmabodafestivalen än är så måste det konstateras: festivalområdet är för litet. Festivalen har vuxit ur kläderna, eller kohagarna.
Större scener hade lett till större musikupplevelser, större område till välbehövligt andrum. Ljudet på Skogenscenen är ofta dåligt och nedskräpningen är, vad folk än säger, vidrig. Att fler besökare leder till sådana tråkigheter är förstås lika väntat som synd, men grämer trots allt inte riktigt lika mycket som övrig organisation imponerar. Det funkar ju ändå, det gör ju det, och både köer och mobilladdning rullar på.
Det nya, större öltältet visar på anpassningsvilja till tillväxt och grafik och pyntning skvallrar om intensiv planering. Emmabodafestivalen saknar och klarar sig utan mycket av det som festivaler i större storlekar stoltserar med. På Emmabodafestivalen, i denna andra värld, råder en det-löser-sig-känsla, som bara måste vara en illusion. Någonstans går det ju helt enligt planerna. Här är lerigt, här ligger en mosad langos, här finns inget toapapper, men här trivs vi. Våra grannar hänger rosa lyktor på ett genomblött tält och låter inte vätan dämpa.
Vad gäller sommarens bokningar visar arrangören på fortsatt koll och fortsatt medvetenhet om den elektroniska dansmusikens ännu växande ställning i Sverige. Att förekomsten av instrument på scen typ har blivit till undantag må vara trist, men pendeln kommer att svänga i sinom tid och just för tillfället är franska dj:n Danger en hetare bokning än Hästpojken, Neon Indian hetare än First Aid Kit.
Fast trots att epitetet Indieboda har suddats ut ligger man fortfarande i framkant även vad gäller bokningar som varken kan klassas som dödselectro eller dubstep. Svenska This is Head, irländska Two Door Cinema Club, vulgära Lilla Lovis... Namnen är många. Till och med slaka bokningar som Slagsmålsklubben tycks genomtänkta, eftersom de alltid, alltid, lockar tre miljoner ungdomar till lerbadet framför Ängenscenen.
Någonstans går det alltså helt enligt planerna. Emmabodafestivalen bromsar in för i år, men återkommer förhoppningsvis nästa sommar, med nya idéer, ännu bättre lösningar och fler färgglada lyktor i skogens mörker.
Matilda Källén



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA