Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur 2008-04-08 | Uppdaterad 2008-04-08
Är bokbloggar något att ha? Ja, men bara om de är personliga, hyfsat kontroversiella och vågar snöa in på något specifikt. Föga överraskande är några av de bästa och mest lästa bokbloggarna hemvister för redan etablerade skribenter.
Men det finns undantag. Therese Bohman var åtminstone från början ett sådant. När hon i juli 1999 startade sin nätdagbok på Lunarstorm var hon ännu helt okänd i litteratursammanhang. Ett antal år, ströjobb och dagboksinlägg senare knöts hon till Aftonbladets kultursida, där hon just nu är aktiv som litteraturkritiker med klass som ett tongivande perspektiv. Faktiskt har hon fortfarande kvar sin dagbok, men nu på Skunk, en del av spray.se. Den är i mycket en arbetsdagsbok; Bohman ägnar sig, en smula förstrött, åt funderingar kring frilanslivet, bokköp och författare som Michel Houellebecq och Donna Tartt. Det blir lite pratigt och självupptaget ibland, men det finns ändå alltid ett bildat och personligt allvar i botten av det hon skriver.
Malte Persson, inflytelserik litteraturkritiker och författare med tre böcker bakom sig, odlar på Errata – den litterata webbloggen en helt annan stil. Den som har läst någon av hans texter i Expressen eller Göteborgs-Posten lär känna igen tonen; Persson är bildad, raljant, rapp, elak och rolig. På sin webblogg skriver han ett par gånger i veckan korta, aktuella och gärna kuriöst underhållande inlägg med eller mindre litterär anknytning. Infallsvinklarna är ofta skvallriga och interna, rätt många av inläggen handlar om Perssons författarkompisar och deras böcker. Tur då att det genom kommentarsfunktionen även finns plats för Erratas läsare att yttra sig. Vissa ämnen – som årets Nobelpris och en text om skrivarkurser – genererar på bara några dagar hundratals inlägg.
En bokblogg kan även ha flera avsändare. På Bokhora samsas fem kvinnliga bloggare – en IT-konsult, en litteraturvetare, en svensklärare, en ungdomsbokförfattare och en PR-konsult. Denna kvintett bor i och kring Stockholm, gillar DN Kultur och har katt. I bloggens programförklaring får vi veta att ”målet är att skapa en plattform för den förbehållslösa textdiskussionen”. I praktiken innebär det en omfattande, rätt svåröverskådlig sida full av framför allt boktips. Bokhora vänder sig inte till den specialintresserade, utan snarare till en ströläsande allmänhet. Enkelhet går före fördjupning. Det som ändå gör bloggen ovanlig är att den har fått ett sådant genomslag; Bokhoras varumärke är tillräckligt starkt för att en av de största nätbokhandlarna ska vilja köpa annons.
Så vad ska man säga om bokbloggar som helhet? Till att börja med: man måste veta vad man letar efter. Ordet ”bokblogg” ger 16 700 Google-träffar. Och länkarna överst i träfflistan leder mest till insomnade eller ointressanta bloggar. Det är alltså bättre att söka efter ett personnamn och/eller en företeelse. Med andra ord: det är bra att ha ett redan inarbetat varumärke om man som bloggare vill nå många läsare. Den okände får inte mycket gratis.
I övrigt gäller ungefär samma förutsättningar som på nätet i övrigt: med flitiga uppdateringar kan man vara blixtaktuell, men längre texter funkar som bekant dåligt på bildskärm. Essäer och annat passar bättre i tryckta böcker eller tidskrifter. Det bästa med bokbloggarna – och kanske det verkligt nya – är kommentarsfunktionerna. Litteraturdebatten har aldrig varit så snabb och öppen som den är nu.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
