fredag 30 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Kultur 2008-10-05 | Uppdaterad 2008-10-07
Det är ju bara ord, säger Blanca i början av Fem gånger Gud som i lördags kväll hade premiär i Växjö.
Men vi blir snabbt varse att ord inte är något bara. Inget kan som ord nåla fast smärtan. Och inget kan som ord skapa så mycket underhållning under en och en halv timme.
Hamadi Khemiri, David Lenneman och Gloria Tapia imponerar som Sanoj, Idris och Blanca i Fem gånger Gud. I lördags kväll hade pjäsen urpremiär i Växjö.
David Lenneman och Sarah Broberg.
Hamadi Khemiri.
n Fem gånger Gud
n Manus: Jonas Hassen Khemiri
n Regi: Sara Giese
n Medverkande: Jakob Stefansson, Gloria Tapia, David Lenneman, Sarah Broberg, Hamadi Khemiri
n Scen: Ringsberg, Växjö
Det börjar med ett tacktal. Vi förstår att vi är publiken på Oscarsgalan. Framför oss står Rolf, dramaläraren från Sverige som just vunnit det mest prestigefyllda priset. För framgångarna tackar han sina fyra elever Blanca, Idris, Olivia och Sanoj som en efter en kommer upp på scen till publikens jubel.
Rolf berättar hur han lyckades få de allt annat än teaterintresserade ungdomarna att sluta upp kring hans projekt Fem gånger Gud. Hur han fick dem att förstå att han inte var som andra lärare, och hur han därmed vann deras respekt.
Det vi ser är förstås ett skådespel. Rolf, utmärkt tolkad av Jakob Stefansson, har precis spelat upp sin drömscen. Han är förvisso dramalärare för de fyra eleverna, men någon Oscar har han inte fått. Inte elevernas respekt heller.
Bakgrunden är att Rolf ville sätta upp Strindbergs Ett drömspel med sina elever. Men de vägrade och kom i ställen på idén att de var och en skulle få spela upp sin egen drömscen. Att de alla skulle få möjlighet att gestalta sina drömmar och liv. Att de alla skulle få vara Gud.
Men att gestalt sin egen dröm visar sig inte vara alldeles enkelt och smärtfritt. Redan i Rolfs inledande scen uppstår konflikter, och än värre blir det när Blanca (Gloria Tapia) spelar upp sin. Hon berättar kärleksfullt om sin relation till sin cp-skadade syster. Idris kan inte låta det passera. När det är hans tur passar han på att beskriva hur Blanca skämdes för och äcklades av sin syster, och slutligen svävade av lycka när hon dog.
Det blir smärtsamt tydligt vilken makt ordet har.
Men i Jonas Hassen Khemiris värld är det också tydligt hur underhållande ordet kan vara.
Fem gånger Gud är klurigt, lekfullt konstruerad där vi närmast obemärkt flyttas mellan skådespel och verklighet, dikt och sanning. Till slut är det inte möjligt att skilja på vad som är vad. Och det är väl just det som är själva kärnan - att sanningen kommer i flera versioner. Och att den som har tillgång till språket därmed har förtur till sanningen.
Det är en lysande text där form och innehåll går perfekt hand i hand.
Denna metapjäs med sina tvära kast, lager på lager-konstruktion och träffsäkra dialog skulle lätt ha kunnat sjabblas bort i orätta händer. Men regissören Sara Giese och de fem skådespelarna lyckas göra den precis så rättvis som man hade kunnat önska. De lyckas alla ställa om både i tonläge och uttryck fler gånger än vad man kan kräva under en och en halv timme. Och all den humor som finns i texten adderas med hjälp av fantastiska fysiska uttryck. Inte minst Hamadi Khemiri visar imponerande prov på stum uttrycksfullhet.
I Fem gånger Gud förenas humor och allvar på ett sätt som är alldeles för sällsynt. Därtill hålls spänning vid liv genom att vi aldrig får vara riktigt säkra på vad som kommer att ske i nästa stund. Det enda vi vet med säkerhet är att det inte blir som vi hade tänkt oss.
Andreas Westergren
andreas.westergren@smp.se
Telefon: 0470-77 06 05
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
