Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur 2007-12-09 | Uppdaterad 2007-12-10
Det är inte en journalist som skriver den här texten. Utan ett konstverk som sjappat från konstnärskollektivet Glimpses utställning på Galleri Rififi som öpnade i lördags.
Titel: Glimpse
Plats: Rififi i Växjö till och med den 13 januari 2008
Fredag. Klockan är 15. I fotogalleriet Rififis lokaler har konstnärskollektivet Glimpse installerat sin studio. Malou Bergman, Alvaro Campo, Nadja Ekman och Mattias Larson håller på med fotosessioner. Besökare kläs i oväntade kreationer, inte bara kläder används utan alla upptänkliga saker kan bli accesoarer. Personen blir en levande skulptur. Transformationen dokumenteras med videokameror och stillbildskamera. Bilderna och filmerna kommer sedan att visas på en storbildskärm i utställningshallen.
– Det handlar om att leka med sitt yttre, säger Mattias Larson. Lekfullheten är viktigt. Deltagarna får vara aktiva själva, men många vill att vi ska göra vad som faller oss in. Det är viktigt med ett respektfullt bemötande, vi vill inte förnedra.
- Vi vill föruppra, inflikar Malou Bergman. Det är motsatsen till gör om mig-programmen där människor plockas in i en mainstreamall. Men man kan se ut så här också!
Mattias Larsson har en bakgrund som skulptör, de övriga tre i gruppen är fotografer. Men i Glimpse finns inga gränser mellan rollerna.
Glimpsemobilen, som man kallar denna interaktiva audiovisuella studio, föddes i samband med Suburb-festivalen i Fittja 2003. Då var temat cirkus och man hade bland annat med en uppblåsbar häst som besökare kunde balansera på utklädda till cirkusartister. Sedan har Glimpse medverkat på en rad olika festivaler. På Arvikafestivalen, till exempel, och där var temat rock.
I dag, här på Rififis premiär, ska de försöka hinna med att transformera ungefär femton personer.
Jag är en av dem.
Trots att jag både är pryd och blyg känns det varken nervöst eller obehagligt, mest är jag nyfiken på vad som ska hända. Jag får ställa mig i buren av starka fotolampor och bländad ser jag ingenting av vad som försiggår utanför. Jag är svartklädd och konstnärerna väljer att utgå från det. Jag ikläds en mörkröd kaftan.
- En shejk kanske, säger Malou Bergman.
Jag har inget att invända.
Jag får en sjal fäst runt huvudet och en spåkula (av hönsnät) i mina händer.
All rekvisita som används är kasserade grejor och att ge saker en ny användning är en del av själva idén. Kreationerna upprepas inte utan konstnärerna improviserar fram nya varje gång.
- Där har vi det: Aladdin, säger Mattias Larson. Han ger mig en trollstav (fast det är en antenn).
Men den får sedan utgå. Det räcker med spåkula.
Jag får lite fotoregi:
- Se stolt ut. Lyft upp spåkulan något. Bra. Och så ser du lite allvarlig ut.
När jag är färdigförvandlad går vi in i den stora utställningshallen. Där finns ett antal tv-apparater uppställda i en cirkel. Det är första gången man använder denna installation.
Jag ställer mig i mitten och ser då mig själv på skärmarna. I centrum av bilden finns en vit pulserande punkt, håller jag spåkulan där ser det ut som att vågor pulserar ut ur den. Malou Bergman och Nadja Ekman gör mig sällskap och när de dansar runt mig, ja eller Aladdin, ser det riktigt sagoaktigt ut.
Här ska besökarna kunna interagera, då man på skärmarna både ser sig själv och filmer med de utklädda personerna i samma bild. Det blir en upplevelse av att befinna sig i en virtuell värld.
Glimpse vill, i en lekfull form, undersöka förhållandet mellan yta och identitet. Det finns intressanta kopplingar till aktuella mediafenomen.
- Alla söker uppmärksamhet, säger Alvaro Campo och tänker då på program som Idol.
– Här får de det.
I dokusåporna riggas verkligheten enligt fiktionens dramaturgi. Men även den omvända tendensen finns när romaner kan skapa årets litterära debatt – om verkens sanningshalt! Fakta behandlas som fiktion och fiktion som fakta.
Var börjar och slutar då fiktionen, eller konsten, i det som händer här på Rififi denna eftermiddag?
Jag frågar Nadja Ekman.
– Den slutar inte. Öppnas din perceptionsförmåga, så fortsätter konsten efter att man har lämnat utställningen.
När jag klär av mig mina Aladdinkläder och tar på mig min egen jacka är det bara ännu en transformation. Fotografen Johan Nilsson som skjutsar mig tillbaka till redaktionen riskerar inte att anklagas för egenmäktigt förfarande då han fraktar bort ett konstverk från galleriet. Men verket ni ser på Rififi är alltså inte originalet. Det sitter här.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
