• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Sms.

Med nål, tråd och sms skapas odödliga budskap

Kultur 2007-04-21 | Uppdaterad 2007-10-05

Åsa Ståhl.
Foto: STEFAN NILSSON

Konst som möte ligger i tiden. Det senaste exemplet finns just nu på Växjö konsthall dit man kan gå och få sig en hundring. Men syftet är inte att dela ut pengar utan att iscensätta möten mellan konstnär och publik. Det är detta, själva mötet, som är konstverket.
Åsa Ståhl och Kristina Lindström är en Växjöarbetande och Malmöboende konstnärsduo som jobbar just med att få till möten och samtal och att hitta de stora ämnena i de små sammanhangen. Samtidigt jobbar de med digital konst. Så vad blir det? Jo, till exempel broderade sms. Med projektet Stitching together har de ordnat syjuntor i Växjö, Mexiko och just nu i Finland, på den digitala konstutställningen Digitally yours i Åbo.
- Vi har inga svar. Vi ber om hjälp hela tiden, säger Åsa och Kristina i kör.
Symöten alltså. För att det är ett etablerat begrepp. För att det blir en speciell sorts samtal med ett eget tempo när människor pratar samtidigt som de syr. Stitching together handlar om att vara här och nu och stänga av bruset. Men varför brodera sms? Därför att de korta, slarvigt skrivna meddelandena är en stor del av vår vardag. Som ibland förtjänar ett bättre öde.
- Alla har väl något sms sparat i inkorgen som de inte vill slänga. Ett meddelande som betyder något extra, säger Kristina.
Då kan man brodera det. Och här kommer en annan aspekt in i bilden - tiden. Handarbete kräver tid.
- Ett sms som tar 30 sekunder att skriva tar kanske tre timmar att brodera, påpkekar Åsa.
Och så möts teknik och människa. Och människa och människa. Efter några månader med symöten har Kristina och Åsa blivit lite bättre på att sy. I början kunde de inte alls, vilket de också tyckte var en poäng. Inga hierarkier mellan den duktiga konstnären och den okunniga publiken, utan mer ett möte på lika villkor.
Till Mexiko släpade de med sig en specialprogrammerad symaskin som man kunde skicka sms direkt till, så broderade den ut det. De tillbringade bland annat en söndag i en park och många stannade för att skicka sms eller brodera för hand. Sms:en blev något att prata om, för till skillnad från en vanlig syjunta känner inte deltagarna varandra här. Ett problem var att folk började skicka nya sms till symaskinen, plattityder som "Jag älskar Mexiko" och då går idén med att bevara och upphöja något vardagligt förlorad. Ett vanligt, sparat sms har ofta en synlig historia bakom, som "Mamma kan du vara vår taxi åt oss i kväll?"
Kristina och Åsa letar efter det enkla och vardagliga berättandet som sällan får plats i det offentliga samtalet och menar att det bottnar i bådas bakgrund på SVT och SR, där det bara finns plats för tydligt vinklade och slipade berättelser.
- När man samlar många små historier ser man att det inte alls är banalt, tvärtom, det är på liv och död.

Digital teknik finns överallt. Det finns fildelning inom broderivärlden. Avancerade trådlösa symaskiner. Men det är människorna och berättandet som står i centrum för Åsa och Kristina som pratar om en utbredd pojkism inom den digitala konsten.
- Den digitala kulturen har mest utvecklats av pojkar, med datorspel, våld, porr, hårda saker. Vi blev lacka på det. När vi är på digitala konstmässor frågar folk vilken SOFTWARE vi använder. Vi har avancerad software men det är inte det som är det viktigaste, säger Åsa.

I Malmö där de bor är de verksamma på andra sätt, bland annat med ljudpromenader i Malmö, i samarbete med Malmö museer och Aluma (hemlösas tidning). De jobbar med hemlösa Malmöbor som berättar om hur de bor i staden.
- En av dem var en 73-årig hemlös man som nyss har fått en lägenhet, glädjande nog. Men han brukande sova i Västra hamnen (Bo01-området). Med hans perspektiv blir området annorlunda.
De undervisar även på Malmö Högskola där de håller en kurs i experimentell radioproduktion.
I Växjö med omnejd har Åsa och Kristina tidigare producerat verken Visklek på Växjö konsthall 2004, Ljudstråk i Ljungby och Glasrörd på Smålands museum 2005. Allt utifrån Interactive Institute som är deras arbetsplats i Växjö. Stitching together är sista delen i den projektserien.

I sommar har Åsa ett eget projekt som heter Fittbyxor på Malmö Fria Kvinnouniversitet. Fittbyxor?
- Jag vill skapa ett par byxor som kvinnor kan kissa i, utan att ta dem av sig. Så att man kan kissa utomhus utan att behöva sitta på huk med neddragna brallor. Utan i stället stå upp och kissa med byxorna på. Jag har tänkt jättelänge på detta. Hur utsatt man är när man sitter med bar rumpa. Och på hur självklart män intar det offentliga rummet med sitt kissande. Och bara det här - hur begränsade vi kvinnor är genom att vi bara har lärt oss att sitta ner och kissa.
Så Fittbyxor är en kurs/workshop för att få fram praktiska byxor. Och stående, kissande, fria kvinnor.
Camilla Carnmo
Digitally yours i Åbo i Finland pågår till 13 maj.
Delta själv i installationen genom att skicka ett sms till + 358 46 885 13 15
Läs mer om Stitching Together och Åsa Ståhl och Kristina Lindström: http://aok.el-ljud.se/

Camilla Carnmo
camilla.carnmo@smp.se
Telefon: 0470-77 06 14

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: