Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Kultur 2008-08-25 | Uppdaterad 2008-08-27
Malte Persson har skrivit en roman om Abraham Niclas Clewberg-Edelcrantz (1754-1821), en gång i tiden bemärkt och hemmastadd i maktens boningar, i dag bortglömd. Några och tjugo lämnade han Åbo för Stockholm, utnämndes till teaterdirektör, adlades och blev invald i Svenska Akademien. Mer lagd åt vetenskap än vitterhet uppfann han ett telegrafsystem och tog ångkraften till Sverige. Mer mån om karriär än samvete överlevde han tronskiften och sammansvärjningar.
Edelcrantz förblev ungkarl, men under en utlandsvistelse lär han ha friat till Maria Edgeworth, då en av Englands mest lästa romanförfattare (och nu, liksom uppvaktaren, näppeligen ihågkommen). Av giftermål blev det intet, men hon påbörjar snart en brevroman och det är hennes ”uttalade avsikt att den skall vara helt i enlighet med Edelcrantz smak, skriven just så som han skulle vilja ha den”. Kärleksfullt, kan tyckas, men Malte Perssons berättare har mer att tillägga: ”Den kommer att bli allmänt känd som hennes allra tråkigaste.”
Det säger något om förutsättningarna. En roman om Edelcrantz löper risk att bli mördande tråkig. Och hade sannolikt så blivit i händerna på en mindre skicklig författare. Med detta sagt är väl fortsättningen given, men för säkerhets skull: Malte Persson är en anmärkningsvärt skicklig författare. Lite av en bedrift är det allt, att lyckas skriva en riktigt rolig roman om en, av allt att döma, tämligen tråkig figur.
Å andra sidan: nu är det inte främst Edelcrantz som svarar för underhållningen, utan det som omger honom. Det brokiga persongalleriet, med en amorös Kellgren i spetsen, den teatraliska tidsåldern och miljöerna, myllret, sorlet och sammelsuriet – däri finner romanen slagkraft och styrka. Som lysande exempel må anföras kapitlet om kungamordet på Operan, en rapsodi av röster och repliker som för tankarna till Bellmans ”Stolta stad”.
Men mest ändå: Malte Perssons språk. Med gåspenna i ena handen och den andra ivrigt flygande över tangentbordet excellerar han i gustaviansk grannlåt likaväl som i dagens jäktade IT-idiom. Någon gång vrider han på orden i sådan utsträckning att man nästan lockas göra en poäng av hans göteborgska härstamning, men oftast är lekfullheten mindre sökt, desto mera utsökt. Kort sagt amusant, som Edelcrantz & Co skulle uttryckt det.
Peter Viktorson



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA