torsdag 29 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
Kultur & Nöje 2009-12-13 | Uppdaterad 2009-12-13
Väktare längs stigen till Skogskatedralen.
Hedlunds träfigurer har drag av gotiska helgonbilder, vilket förstärks av den vertikala rumskänslan.
Utanför katedralen dansar stora fjärilar över vattenytan.
Ägg i rakubränd keramik som gömmer sig i mossan.
Hans Hedlund
Var: Skogskatedralen i Stensjöäng, Spjutaretorp
När: Till och med 21 december
Vägen är en viktig del av resan, och sällan har det känts så påtagligt som när jag är på väg till Hans Hedlunds utställning i skogskatedralen utanför Ryd. En bit från landsvägen förändras landskapet drastiskt, vägen smalnar till en slingrande stig som häver sig upp och ner för kullar, svänger mellan stora flyttblock och kastar sig in i den grönaste och djupaste urskog. Man nästan väntar sig att olika sagoväsen ska dyka upp bakom träden, ja, det vore nästan självklart i den här miljön. Att besöka skogskatedralen i Stensjöäng blir till en härlig totalupplevelse, där konsten och platsen samspelar på ett både spänningsfullt och rogivande sätt.
De flesta känner förstås till och har kanske också besökt bilkyrkogården utanför Ryd. Ett andaktsfullt möte mellan natur och industri, där mossbelupna bilvrak sakta vittrar sönder. Vad jag själv inte visste var att bara några kilometer därifrån finns en kyrka i samma anda, en hel katedral som väntade på att upptäckas. Det är Marianna och Anders Agetorp som har ställt iordning katedralen på sina ägor, ett stycke tät skog med snörräta träd och ett magiskt ljus. Eller dunkelt rättare sagt, för det är inte mycket ljus som silar in bland pelarraderna. Här har man skapat ett stilla rum, i vars center en glänta fungerar som ljusintag från ovan. En perfekt plats för mötet mellan konst, natur och en smula andlighet.
Älmhultskonstnären Hans Hedlund blev förtjust i platsen och har plockat fram ett stort antal skulpturala verk, saker som enligt honom själv bara väntat på det här tillfället och en plats som denna. Som besökare möter man först hans naturorienterade bildvärld i uthuset vid gårdsplanet. Både i form av akvareller, träskulpturer och trådarbeten. Korpen är ett ständigt återkommande motiv, liksom den långsmala sarkofagliknande människoskepnaden i stående position. Från uthuset leder en stig ner till katedralen, en stig som bland annat bevakas av en varelse som ser ut att vara direkt hämtad ur Maurice Sendaks barnbok I vildingarnas land. Strax är man framme vid en liten sjö, där ytterligare skulpturer väntar. Bland annat en grupp stora fjärilslika varelser som tumlar runt över vattenytan.
Känslan av att träda in i skogskatedralen är magisk. Från den vida vyn vid sjökanten och så in i den vertikala och skumma värld som döljer sig under träden. Det tar ett tag att vänja sig vid mörkret och det tar också ett tag att få syn på konsten. Väl kamouflerad, utan skyltar, ibland gömd bakom stenar och stammar väntar den på att upptäckas. Hedlund använder inga titlar, men formerna utgår från naturen. Vackra rakubrända tickor, skålsvampar och fågelägg kan man hitta här och var. Träskulpturerna med sina smala kroppar förstärker intrycket av gotisk katedral, tillsammans med de vertikala knippepelare som träden utgör. Den stillsamma elektroniska musiken som spelas bidrar också till rumsbildningen, men jag är övertygad om att det hade gått lika bra med naturens egen tystnad.
Det är lätt att förstå att Hans Hedlund ville göra något på platsen. Naturen och konsten harmonierar fullständigt i skogskatedralen och här skapas en plats för både nya intryck och rofylld meditation. När man väl tagit sig dit är det bara motvilligt man lämnar rummet.
THOMAS LISSING
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
