Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
torsdag 24 maj 2012
Kultur & Nöje 2009-06-23 | Uppdaterad 2009-06-24
Som konsertmästare leder Dorota Siuda Musica Vitae sedan 15 år tillbaka. Med passion, temperament, engagemang, och alltid med fiolen närmast hjärtat.
Dorota Siuda spelar första fiol i Musica Vitae sedan 15 år tillbaka. Hon drivs av en aldrig sinande kärlek till Bach, till fiolen och till impulsivt och hårt arbete.
Spelar med Musica Vitae på Båstad kammarmusikfestival måndag, tisdag och onsdag 22–24 juni
Flera olika solistuppdrag runt i Europa utanför orkestern
Späckad Musica Vitae-höstsäsong som inleds den 28 augusti på Växjö konsthall med en konsert tillsammans med cembalisten David Wright. Här finns bland annat flera konserter tillsammans med Per Tengstrand under ministermötet i september samt konserter under World new music days i slutet av september.
Vi ses i Musica Vitaes repetitionslokal bredvid Konserthuset i Växjö en vräkigt regnig måndagseftermiddag. Den här veckan har orkestern repledigt och vi är ensamma bland orkesterstolar, flygel och odiskade kaffemuggar.
– Vill ni ha kaffe? Alla i Sverige dricker kaffe hela tiden. Vad är det med kaffe egentligen? säger Dorota utan att egentligen hoppas på svar. Mer som ett konstaterande. Efter 15 år i Sverige börjar hon komma den svenska folksjälen mer inpå livet.
– Jag trivs i Sverige, men jag trodde kanske inte att jag skulle stanna så här länge. Det tog tid för mig att lära mig språket. Men när jag väl gjort det blev det helt annorlunda. Det är då man förstår mentaliteten på ett annat sätt.
Dorota Siuda är 43 år. Hon var 28 när hon såg en platsannons i tidningen Das Orchester om ett jobb som andra konsertmästare på kammarorkestern Musica Vitae i Växjö.
– Jag jobbade i Hamburg då. Jag ville inte stanna där, det passade inte mig, säger hon.
Hon åkte till Växjö på vinst och förlust för en provspelning, och fick jobbet. Efter något år tog hon över som första konsertmästare efter Wieska Szymzcynska.
Som konsertmästare är man stämledare för förstaviolinstämman i orkestern. Dorota är länken mellan orkester och dirigent, och hon leder också orkestern då man repar eller spelar utan dirigent. Hon visar hur hon med subtila medel ger tecken till orkestern med en höjd axel eller en nickning. Det måste ju fungera att själv spela samtidigt.
Innan Dorota fick jobbet i Växjö var hon framgångsrik solist runt om i Europa. Bakom sig har hon diplomexamen både vid Musikakademien i Bydgoszcz i Polen och University of Southern California. I dag varvar hon solistframträdanden utomlands med jobbet i Växjö.
– Det här är mitt fasta jobb, min fasta punkt. Jag gillar kammarmusikformen.
Både med orkestern och som solist är det mycket resor. Dessutom åker hon till familjen i Polen varje år.
– Men mitt hem är här.
Dorota är född i polska Zielona Gora. Det var där, på 1970-talet, som hon började spela fiol. Hon var sju år och minns precis hur det gick till.
– Musikskolan kom till skolan för att ta ut nya elever. Man fick sjunga och det visade sig att jag hade bra gehör. Läraren sa att ”den flickan kan utvecklas till något!” och det fanns en fiolplats över. Man fick börja med att lära sig hålla stråken och jag minns att jag tänkte herregud, ska det vara så här svårt! Men jag var ambitiös och ville överbevisa de andra att jag kunde.
Så hon gick in för att fixa det. Övade och blev snabbt riktigt bra. När hon var runt elva år lade hon i en växel till och började jobba ännu hårdare.
– Varje morgon klockan sju spelade jag Bach en halvtimme, i nio år i sträck, innan jag började skolan klockan åtta. Det var så jag lärde mig allt – klangen, intonationen.
Som ung violinist vann Dorota priser i många prestigefyllda tävlingar, bland annat Yehudi Menuhin international competition i England. Och visst var musiken ett sätt att ta sig bort, iväg från kommuniststyrda Polen.
– Jag tänkte inte på det när jag var mindre, men när jag tävlade i England som 17-åring tänkte jag ”oj, här finns friheten”. Då såg jag plötsligt skillnaden.
Sedan hon väl kom överens med stråken har fiolen varit självklar. Som en förlängning av kroppen. Dorota har spelat piano och andra instrument, men inte alls fått samma känslor.
– Herregud, med fiolen är det är en sån klang, och man håller den så nära hjärtat. Nära kroppen och själen.
Dorotas jobb är hundra procent musik. Planera kommande program, öva egna stämmor, öva med orkestern.
– Det finns alltid många detaljer att jobba på. Det gillar jag.
Dorota älskar att få arbeta gediget, att få ett stycke att bli perfekt. I sitt arbete är hon både hängiven och temperamentsfull.
– Jag kan bli väldigt arg ibland. Jag försöker undvika det, det är inte roligt, säger hon och kväver en svordom.
Dorota tycker att det är fantastiskt att Växjö har en egen kammarmusikorkester. Tycker att det är en ynnest att få arbeta med att föra ut kultur till folket. Att det är något genuint viktigt.
– Samtidigt har vi har inte så mycket publik som vi skulle vilja ha.
Livet är till stor del musik. Men det finns plats för film också. Dorota är ett stort filmfreak.
– När jag bodde i Polen var vi en grupp som kollade på lite speciella filmer, sådana som var svåra att få tag på. Jag älskar film, verkligen.
Samma verklighetsflykt finns när hon sitter på scenen och spelar med orkestern.
– Man kanske inte tror att vi som sitter där får en sådan upplevelse själva, men så är det.
Att få spela just filmmusik, som Musica Vitae gjort vid flera tillfällen, är förstås en bonus.
– Som Ennio Morricone, det är så vackert så att det gör ont.
Du är fantastisk Dorota, vet om det! Du är proffesionell och jag hoppas ingen går miste om din kärlek till filoen och den otroliga samspelet er emellan. Kolla länken:
http://www.youtube.com/watch?v=UOr-r177edU
Räckte med att jag fick medverka och höra ditt May the road intro.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
