Kultur & Nöje 2010-07-20 | Uppdaterad 2010-07-21
Efter att ha ägnat sina tre tidigare böcker åt svunna tiders livsöden har Nässjöbördige Karl Johan Nilsson den här gången tagit sig an samtiden och sitt eget liv. Så kan det i alla fall verka vid första anblicken.
I själva verket kan vi nog utgå från (och hoppas på!) att de självbiografiska elementen i Död åt Karl Johan Nilsson är mycket få.
Boken inleds med en vidrig uppväxtskildring som påminner om David Lynchs film Eraserhead, placerad i en smutsig hyreslägenhet i Nässjö. Detta elände lägger grunden för att romanfiguren Karl Johan Nilsson ska kunna ägna sin fiktiva biografi åt att överdosera svartsynthet och cynism. Nässjö får extra mycket stryk. Bland annat anses det vara Sveriges kallaste, fulaste och osmakligaste stad, och att bo där är att varje dag försöka krama vatten ur en sten.
De gränslösa sågningarna blir ibland tjatiga, men är oftast väldigt rolig läsning. Död åt Karl Johan Nilsson är dock mer än fyndiga elakheter. I grunden är det en uppgörelse med konsten att skriva en bok, berättad genom olika inkarnationer av författarjaget. Till en början framstår delarna som lösa trådar, men genom små detaljer vävs bilden ihop och tycks till slut föreställa själva skapandeprocessen. För den som vill ta sig djupt ner i en författares medvetande och inte skräms av lite oländig terräng är Död åt Karl Johan Nilsson en intressant och stundtals väldigt underhållande resa.
Läs också: Joakim Pirinens Kvarteret Kniven.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA