Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Kultur & Nöje 2008-09-26 | Uppdaterad 2008-10-20
Nationalteatern är ett alldeles eget kapitel i musikhistorien. I 40 år har de spridit sitt budskap.
Det känns mer Hultsfredsfestival än vanlig dag i vanlig stad i södra Sverige när Palladium för första gången
blir hemvist för Växjös nya rockklubb Megaphon.
En klubb som ska blanda rock med nostalgi med punk med pop. Alltid med ett eller flera lokala inslag. På premiäraftonen var Växjöbaserade reggaebandet Salouh första bandet ut. Ett band som bara växer för varje gång jag ser dem. Skönt avslappnad reggae som delar ut lagom subtila kängor åt alla håll. Trots att Salouh är ett relativt nytt band är de uppseendeväckande proffsiga, tighta och samspelade.
Det märks tydligt att Växjöborna har saknat ytterligare en livescen. Palladium är fullt av en otroligt blandad publik, allt ifrån de gamla rävarna som vuxit upp med Barn av vår tid till de något yngre rävarna som också vuxit upp med Barn av vår tid.
Och när Nationalteatern eller Nationalteaterns rockorkester som de kallar sig nuförtiden gör entré lyckas de med konststycket att inte kännas ett dugg daterade eller patetiska. Tvärtom. Från första till sista dänga blir det nästan magiskt, med Ulf Dageby som en vis gammal kapten med ett gäng mer eller mindre anarkistiska medspelare vid sin sida.
Nationalteatern är en institution som började som en teatergrupp och nu har blivit en rockorkester. Genom åren har en mängd medlemmar och konstellationer passerat och dagens orkester består förutom av nämnda Ulf Dageby av Håkan Nyberg, Mattias Hellberg, Håkan Svensson, Nikke Ström och Jaqee.
Mattias Hellberg och Jaqee inleder hela kalaset med att vara som ett eget inbyggt förband, tillsammans bjuder de på väldigt mycket ös från första början, även de är tokigt samspelta och i låtar som Cairo blir Jaqees maffiga röst nästan lite för mycket att hantera. De lyckas jobba upp en ordentlig stämning innan resten av medlemmarna dyker upp. Och sedan levereras det i en dryg timme.
Det är alltid en svår balansgång för den här sortens band, det var väl få som missade alla punkbands återföreningar för några år sedan, till slut blev det mer spännande att se Amy Diamond än Asta Kask.
Men Nationalteatern klarar den balansgången, kanske för att de fortfarande brinner så väldigt mycket, på ett väldigt ärligt och eget sätt. Mattias Hellberg, Jaqee och Ulf Dageby turas om med sången och Nikke Ström, Håkan Nyberg och Håkan Svensson brinner i varje takt.
Egentligen är aftonen med Nationalteatern fulländad, låtar som Barn av vår tid, Bängen trålar, Lägg av, Jack the ripper, Speedy Gonzales, Kolla kolla, Vi fortsätter spela rock & roll men vi håller på att dö och Ut i kylan avlöser varandra i en nästan tokig rock-kakafoni.
Det blir energiskt, tokigt, roligt men också ganska sorgligt. Vad jag aldrig fattade när jag var 17 och arg var hur sorgliga och vemodiga Nationalteaterns låtar egentligen är. Och Ulf Dagebys stillsamma mellansnack förstärker den känslan. Några låtar sticker så klart ut lite extra. Allra sista dänganBara om min älskade väntar och Jaqees fenomenala variant av Hanna från Arlöv kommer jag tänka på ett bra tag.
Tuva Klinthäll
Trist att man missade detta. kul initiativ men undrar hur långt det räcker i en stad som Växjö. Nån som vet när nästa gång är och vad som gäller då?
Svar till Jimmie i kommentar ovan.
Nästa gång är den 11 oktober med rockabilly/rock 'n roll kväll med The Camtwisters från malmö. Dessutom kommer kvällen att förgyllas av ytterligare tre band nämligen The Knockouts, The Chick Jailors och Johnny Fuzz and the street cowboys.
Kommer bli ös!
rykten går att självaste Dag Vag, kommer till Växjö i jul kan detta bekräftas eller??
vore otroligt nunär Nationalteatrn "bara ägd" iVäxjö, grymmt Nikke Ström på bas är coolast!
Finns förköp på dessa eller är det i dörren?



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA