• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Stefan Ölvebring, rockarkivarie och arkivchef för Sveriges enda rockarkiv. Foto: SVENSKT ROCKARKIV

Han basar över rockhistorien

Nöje 2007-04-17 | Uppdaterad 2007-10-05

Kurt Olssons scenkläder. Och Guns, förstås.
Foto: SVENSKT ROCKARKIV

Little Gerhards sönderslagna pokal är ett av föremålen i Svenskt rockarkivs förvar. Foto: SVENSKT ROCKARKIV

Några månader senare korades Little Gerhard till hela Skandinaviens rockkung och fick sammanstråla med självaste Elvis. Det fanns ju trots allt inte så många rockkungar i världen på den tiden. Lite märkligt är det därför att Little Gerhards pokal 30 år senare hittades totalt sönderslagen i ett soprum. - Han blev själv förvånad när han fick reda på det, för han hade gett den till en kompis, berättar Stefan Ölvebring som numera har betydligt närmare till pokalen än Little Gerhard. Den finns nämligen i säkert förvar på Sveriges Rockarkiv - tillsammans med en fantastisk samling föremål från den svenska populär- musikhistorien. Här jobbar Stefan Ölvebring som arkivchef och basar över en smått fantastisk samling svensk historia som ingen tidigare brytt sig om.

Allt startade vid mitten av 1990-talet, då tunga instanser som Statens kulturråd, Musikmuseet, Jazzarkivet och Statens ljud- och bildarkiv författade ett gemensamt upprop för att rädda den svenska populärmusiken från att försvinna utom räckhåll för eftervärldens historiker och forskare. Vid denna tid gick nämligen ett stort antal svenska skivbolag över i utländsk ägo, samtidigt som musiken bytte format från lp till cd. När detta skedde rensades en rad arkiv ut och historiskt viktigt material förstördes.
Uppropet ledde till att Svenskt rockarkiv grundades. Namnet ger dock en lite felaktig bild av verksamheten.
- Vi samlar hela den svenska populär- musikhistorien, från dansband till dödsmetall, säger Stefan Ölvebring.
- Och inte bara skivor, tejper och kassetter, utan också bilder, affischer, scenkläder, marknadsföring, t-shirts, knappar, tidningar, kuriosa, instrumentÉ Ja, egentligen allt som är kopplat till den svenska populärmusiken. Vi har till exempel över 15 000 demoskivor. Sådana är vi ensamma om att spara, men detta är också en del av det svenska musikarvet.
Arkivet får donationer både från privatpersoner och från artister. Och när klassiska Polarstudion lades ned, skänktes 2 000 av studions mastertejper.
- Abba hade tagit sina, men vi fick bland annat TomasLedin, Eva Dahlgren, Mauro Scocco och Magnus Uggla.

I de små lokalerna i Hultsfred gör nu Sveriges rockarkiv något märkvärdigt. Elva personer sitter dagligen framför datorer och knappar in alla tänkbara uppgifter från arkivets stora samling skivor och tidningar. Resultatet blir världens djupaste databas för svensk musik.
- Vi skriver in alla som medverkar på alla produktioner, från den som spelade munspel på spår nummer tre till vem som tog omslagsbilden och vem som fixade håret. Vi gör allt sökbart. Databasen kommer att bli tillgänglig via vår hemsida, förhoppningsvis redan före sommaren, säger Stefan Ölvebring.
Eftersom alla arkivets skivor också digitaliseras, öppnas oanade möjligheter i framtiden. Det skulle till exempel kunna bli möjligt att söka på en artist, få fram alla tidningsartiklar och böcker som skrivits, kunna l-y-s-s-n-a på allt artisten spelat in - från den första demon - se scenkläder, instrument och även få tillgång till fansens material, som autografer, bilder, videoinspelningar av konserter med mera.
- Populärmusiken kan kopplas till så mycket i samhällsutvecklingen. Med vår hjälp skulle man till exempel kunna se hur ungdomskulturyttringar ändrar sig med musikstilarna, säger Stefan Ölvebring.
Förutom spontana donationer från privatpersoner och från artister som spelar på Hultsfred, tar arkivet också direktkontakt med artister.
-Björn Skifs berättade att han hade massor med grejer på vinden och härom veckan var vi i kontakt med Streaplers som skulle skicka ned sina guldkostymer från 1970-talet.

Just nu söker arkivet finansiering. Drömmen är att få ett nationellt uppdrag av regeringen, på samma sätt som Visarkivet och Jazzarkivet fått.
- Min vision är att skapa ett museum, så att besökare kan titta på utställningar samtidigt som de har möjlighet att söka i samlingarna. Vi skulle till exempel kunna göra en utställning i kronologisk ordning från 1955 och framåt där vi berättar historien om den svenska populärmusiken. Skulle man droppa en stor säck pengar i knät på oss skulle vi kunna förverkliga detta inom något år, säger Stefan Ölvebring.
- Den ständiga frågan när det gäller statliga stöd är om det är finkultur eller inte. Bidrag ges ju inte i samma utsträckning till kommersiella genrer. Men ett arkiv är ju ett kulturbevarande verktyg och sparar vi inte på detta går vi miste om en stor del av det svenska kulturarvet.

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: